Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grekland - Geografisk översikt - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1029
Grekland (Historia)
1030
dan han blivit vasall under perserna, lämnat
detta. Då 490 en persisk här under Datis och
Artafernes landade i ö. Ättika, lyckades
atenarna slå den vid Marathon under Miltiades’
anförande. Persernas nya anfall uppsköts på
grund av mellankommande omständigheter tio
år. Themistokles genomdrev under tiden
byggandet av en betydande flotta. Den persiska
hären under konung Xerxes’ befäl tog vägen
n. om Egeiska havet; några av de grekiska
staterna slöto sig till perserna, de övriga
sam-manslöto sig till ett förbund under Spartas
ledning. Sedan Xerxes lyckats kringgå och
intaga ställningen vid Thermopyle. där
Leonid a s och hans spartaner funno hjältedöden,
intog han Centralgrekland och förstörde Aten.
Emellertid lyckades grekerna slå den persiska
flottan vid Salamis (28 sept. 480), varpå
Xerxes med en stor del av hären återvände.
En kvarlämnad utvald styrka under
Mardo-nios besegrades vid Plataiai 479 av den
grekiska förbundshären under P a u s a n i a s. S. å.
vunno grekerna en stor seger över den
persiska flottan vid Mykale på Mindre Asiens
västkust. Kriget måste fortsättas till sjöss,
för vilket Sparta icke var ägnat. Resultatet
blev, att jonerna avslöto ett förbund med Aten
och överlämnade överbefälet åt denna stad.
Detta s. k. Deliska förbund blev
grundvalen för Atens makt. Kriget med Persien
fortgick (slaget vid Eurymedon omkr. 466)
men trädde tillbaka för Atens strävan att
utbygga sitt välde och befästa sin makt över
sina bundsförvanter. Sparta var upptaget av
ett stort uppror i Messenien men
betraktade med avund Atens stigande makt.
Miltiades’ son K i m o n, som sökte upprätthålla
vänskapen med Sparta, störtades av den
demokratiska oppositionen, som inskränkte
areopagen till domstol och började en
energisk, mot Sparta riktad utrikespolitik.
Me-gara slöt sig till Aten. Sparta ingrep och
tillfogade atenarna 457 vid Tanagra ett
nederlag, som ej var mera avgörande, än att de
kort därpå bragte Beotien till anslutning.
Samtidigt understödde de i Egypten ett
uppror mot perserna, vilket ledde till en stor
katastrof, förlusten av en flotta på 250 fartyg
(454). Kimon återkallades, och sedan perserna
besegrats vid Salamis på Cypern, slöts fred
(449). Då Beotien gjorde uppror och tillfogade
atenarna ett nederlag vid Koroneia (447) samt
året därpå Megara och Eubea avföllo och en
spartansk här ryckte in i Ättika, föll Atens
välde till lands sönder. P e r i k 1 e s, som nu
var den ledande i Aten, inriktade sig på att
stärka dess krafter för den avgörande strid,
som kunde förutses. Deliska. förbundet
övergick till ett atenskt rike, som omfattade öarna
i och kuststäderna vid Egeiska havet. Under
skydd av Atens välde över havet
uppblomstrade dess handel och industri, så att Aten
blev Medelhavets viktigaste handelscentrum.
Aten var ej självförsörjande utan
importerade spannmål, som betalades med
inkom
ster av industri, handel och fraktfart.
Arbetarna voro till stor del slavar, vilket
tryckte lönerna för den fattiga
befolkningen, som sökte se sig till godo med hjälp
av sin makt i staten. I samband härmed
utvecklades demokratien. Utom Sparta var
Atens huvudmotståndare dess handelsrival
Korint. Tvister med denna stad gåvo
anledning till utbrottet av det
peloponnesiska kriget (431). Atens kraft lamslogs av
den vid krigets början utbrutna pesten. Ett
svårt hot var bundsförvanternas missnöje med
sin underordnade ställning (Mytilenes avfall
427). Atenarna vunno en fördel genom att
tillfångataga ett antal spartiater på ön
Sfak-teria vid Pylos (425), men denna uppvägdes
av deras nederlag vid Delion mot beoterna
(424) och uppträdandet i Trakien av
Brasidas, som bragte deras bundsförvanter där att
avfalla. Då Brasidas och K 1 e o n, ledaren av
Atens politik, stupat vid Amfipolis (422),
banades väg för en fred med status quo, som bär
Nikias’ namn (421). Misshälligheter uppstodo
genast och underblåstes av A 1 k i b i a d e s.
Då Segesta på Sicilien begärde hjälp i Aten,
upptogo demokraterna och Alkibiades
planen att erövra Sicilien, vilken ändade med
den förintande katastiofen vid Syrakusa (415
—413). Sedan Aten förlorat sin flotta, sände
Sparta ut fartyg och bragte en stor del av
dess bundsförvanter till avfall; det
understöddes av de persiska satraperna.
Olyckorna ledde till att den demokratiska
författningen störtades (411), men snart vände
sig åter bladet. Aten lyckades ånyo vinna
flera segrar, men då Kyros d. y. blev satrap
i Mindre Asien och verksamt stödde Sparta,
var Aten förlorat. Den sista stora segern vid
Arginusiska öarna (406) följdes av förlusten
av hela flottan vid Aigospotamoi (405).
Spartanske överbefälhavaren Lysandros tvang
genom blockad Aten till fred (s. å.). Murarna
nedrevos, och en oligarkisk styrelse insattes,
de s. k. trettio tyrannerna. Dessa
störtades efter ett års våldsregemente, och
demokratien återställdes.
Tiden från Atens fall till
slaget vid Chaironeia. Atens
bundsförvanter kommo under Sparta, vars goda
förhållande till Persien upphörde med Kyros’
uppror och död. Sparta måste föra krig i
Mindre Asien, medan en av Persien
understödd koalition mot det bildades i G. Den
från Mindre Asien hemkallade hären slog de
förbundna vid Koroneia i Beotien (394), men
samtidigt besegrade den persiska flottan under
den atenske amiralen Konon den spartanska
vid Knidos; Konon lät återuppbygga Atens
murar. De följ, krigshändelserna (det
korintiska kriget) voro obetydliga; viktigt är,
att legosoldatväsendet framträder. 386 slöt
Spartas sändebud Antalkidas med
Persien den antalkidiska freden, som
överlämnade grekerna i Mindre Asien åt perserna,
medan alla andra skulle vara autonoma. Denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
