Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gribojedov, Aleksandr Sergjejevitj - Gribskov - Grid (Grud) - Gridelin - Grieg, Edvard - Grieg, Nordahl - Grien, Hans Baldung - Griepenkerl, Wolfgang Robert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1059
Gribskov—Griepenkerl
1060
krigen blev diplomat och som rysk minister
i Teheran mördades av persisk pöbel,
författade ett enda, under hans livstid blott i
utdrag publicerat verk, som dock skänkte honom
en enastående
berömmelse: komedien »Gore
ot uma» (Martyr för
sin intelligens; 1823).
Den är inspirerad av
samma stämningar,
som togo sig uttryck i
dekabristupproret 2 år
senare, och angriper
med storartad satirisk
kraft tidens
härskande byråkratiska
kretsar, vilkas
sedefördärv, servilism och
översitteri, obildning och gallomani
obarmhärtigt brännmärkas av komediens hjälte,
representant för den yngre generationen och
målsman för en dimmig idealism, som gör honom
själv olycklig. Sedan komedien efter G:s död
småningom nått scenen, har den, alltjämt
bevarande sin friskhet, aldrig lämnat den ryska
repertoaren; många av dess repliker och
sentenser ha blivit bevingade ord. Fastän uppbyggd
efter pseudoklassicismens recept, blev dock
denna komedi med sin skickligt gjorda intrig,
lediga dialog, lätt flytande vers och levande
nu-tidsspråk i alla dessa avseenden epokgörande i
det ryska dramats utveckling. A. Kgn.
Gribskov, Danmarks största skog, på n.
Själland, n. om Hilleröd; omkr. 5,500 har.
Huvudsaki. bok- och granskog.
Grid (G r u d), i de äldre nordiska lagarna
sådan frid (se d. o.), som meddelas för en
kortare tid och skyddar för deras hämnd, mot
vilka någon förbrutit sig. G. medförde
förmånen, att den anklagade kunde i trygghet
för målsägandens självhämnd övervara
rättegången och, om han dömdes skyldig, fick tid
att fly undan hämnden och tillfälle att
erbjuda försoningsböter. (K. G. Wn.)
Gridelin, se Gredelin.
Grieg [grig], Edvard, norsk tonsättare
(1843 15/6—1907 ^o). Var född i Bergen, fick
sin första musikutbildning av sin moder,
studerade vid konservatoriet i Leipzig 1858—62
och offentliggjorde redan under denna tid sina
pianostycken, op. 1. G. begav sig därefter till
Köpenhamn, där han 1867 ingick äktenskap
med sin kusin Nina Hagerup (f. 1848), en
betydande konsertsångerska, som genom sitt
konstnärliga föredrag av sin mans sånger
mycket bidragit att göra dem omtyckta.
Under Köpenhamnstiden skrev G. flera vida
kända och högt skattade verk, ss.
pianosonaten, op. 7, och violinsonaten, op. 8. 1868
komponerade han där sin pianokonsert i a moll,
op. 16. Även utkommo flera sånghäften (op.
4 och 5). G. flyttade sedan till Oslo, där han
1870—74 var dirigent för den av honom
stiftade Musikföreningen. 1870 skrev han och
tillägnade Liszt körverket »Foran Sydens
kloster». Av övriga större kompositioner från
Oslotiden märkas körverket »Landkjending»
samt musik till Björnsons »Sigurd Jorsalfar»
och Ibsens »Peer Gynt» (uppf. 1876; med bl. a.
»Anitras dans» och »Solveigs sang»). Till G:s
mera betydande pianostycken från 1870-talets
mitt hör balladen i g moll, op. 24. 1874
lämnade han Oslo och slog sig ned i Bergen, där
han sedan mesta tiden bodde (1877—79 i
Har-danger, från 1885 på villan Troldhaugen
utanför Bergen). Från tiden närmast efter 1874
äro »Elegiska melodier» för stråkorkester, op.
35, violoncellsonaten, op. 36, stråkkvartetten
i e moll, op. 27, samt »Den bergtekne» för
baryton och orkester. Efter 1879 företog han
nästan varje år konsertresor till utlandet. Av
1880-talets verk märkas »Fra Holbergs tid»
för stråkar och piano, op. 40, melodramen
»Bergliot», symfoniska danser, melodier för
stråkorkester m. m. Såväl på 1870- som på
1880-talet skrev han även en mängd romanser
och pianostycken (»Lyriska stycken» m. m.).
Ända till tiden kort före sin död fortsatte
G. att konsertera i utlandet och årl. utgiva
nya sånghäften och pianostycken. — Som
kompositör gav G. sitt bästa i de mindre
formerna, ss. romansen, pianostycket,
violinsonaten m. m. Hans stil passade mindre för de
stora, genomarbetade konstformerna, och
orkesterstycket blev aldrig hans rätta fält. Så
mycket mera förmådde han ge i den trängre
ramen. Han ägde en eminent förmåga att
skarpt belysa och karakterisera med några få
toner. De musikaliska idéerna flöda alltid
fram friska och individuella. Romansen och
det korta stämningsstycket för piano lyckas
honom därför bäst. Som nationell kompositör
förmådde G. som ingen före honom i
Skandinavien att av nationella folkdanslåtar och
folk-visemelodier skapa en högre konstmusik av
självständig egenart. — Litt.: Biogr. av G.
Schjelderup (1903; ty. uppl. av W. Niemann
1908), H. T. Finck (eng. 1908; ty. s. å.), E.
Closson (fr. 1892), R. H. Stein (ty. 1922) och
P. de Stoecklin (fr. 1926); brev utgav Marie
Beyer 1923. — G:s porträtt återges på
vid-stående plansch. T. N.
Grieg [grig], N o r d a h 1, norsk författare
(f. 1902), filol. kand, i Oslo. Efter
studentexamen 1920 for G. ut som matros, vilket gav
ämnen till diktsamlingen »Rundt Kap det
gode haab» (1922) och romanen »Skibet gaar
videre» (1924; sv. övers. 1925), som mottogos
med stor entusiasm av kritik och publik. G:s
senare arbeten äro diktsamlingen »Stene i
strömmen» (1925), skådespelen »En ung måns
kjærlighet» och »Barabas» (1926) samt
reseskildringen »Kinesiske dage» (1927; sv. övers,
s. å.). M. H.
Grien [grin], Hans Baldun g, tysk
målare, 1500-talet, se B a 1 d u n g.
Griepenkerl [grl’-],WolfgangRobert,
tysk författare (1810—68), en orolig, upprorisk
natur. De båda revolutionsskådespelen
»Maximilian Robespierre» (1851) och »Die Giron-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
