Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grey, sir George (engelsk inrikesminister) - Grey, sir George (nyzeeländsk premiärminister) - Grey, Henry George - Grey, lady Jane - Greytown - Grez, Grez-sur-Loing - Gribeauval, Jean Baptiste Vaquette de - Gribojedov, Aleksandr Sergjejevitj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1057
Grey, G.—Gribojedov
1058
bl. a. inrikesminister under lord John Russell
1846—52 samt under Palmerston 1855—58 och
1861—66. Som sådan genomförde han
depor-teringsstraffets ersättande med
straffarbete och upprätthöll
med sträng hand
ordningen de oroliga åren
1848—49 i England
och på Irland. G. var
1854—55
kolonialminister i Aberdeens
koalitionsministär och
1859—61 minister utan
portfölj i Palmerstons
ministär. Biogr. av M.
Creighton(1884).V.S-g.
Grey [grei], sir George, brittisk
statsman (1812 12/4—98 2O/o); tillhörde ättgrenen G.
of Groby (se släktöversikten). Han var urspr.
officer, blev 1839 kapten, företog vågsamma
upptäcktsfärder i
Västau-stralien 1837—39 och
blev 1841 guvernör i
den då nästan
ruinerade kolonien
Syd-australien. G. införde
där praktiskt
lantbruk, gjorde slut på
de alltför kostsamma
byggnadsföretagen och
lämnade i okt. 1845
kolonien i ett
löftesrikt skick. Som
guvernör på Nya Zeeland
(nov. 1845—dec. 1853) lyckades G. i sällspord
grad vinna infödingarnas förtroende, och han
skyddade kraftigt deras rättigheter mot
hänsynslösa kolonister och bolag. G. adlades 1848
och flyttades 1853 som guvernör till
Kapkolo-nien, där han stillade ett kafferuppror och
förmådde Oranjeboerna att (1858) uttala sig för
en federativ återförening med Kapkolonien. G.
återkallades då (1859), men folkmeningen i
Kapkolonien nödgade snart regeringen att
återinsätta honom. 1861—68 var G. ånyo guvernör
över Nya Zeeland, men han lyckades denna gång
ej dämpa upprorsandan bland maorierna, och
hans ämbetstid uppfylldes med hetsiga
strider mellan honom, hans ministrar, de militära
befälhavarna och regeringen i hemlandet. G.
blev täml. tvärt avskedad och slog sig då ned
på ön Kawau nära Auckland. 1874—88 var
han nyzeeländsk parlamentsledamot och 1877
—79 premiärminister. Hans ministär föll på
en ekonomisk kris, och som parlamentariker
var G. till följd av sin självrådighet ej lycklig.
Han flyttade till London 1894. — G. var
en idealistisk kraftnatur och kan trots sina
svagheter räknas till de allra främsta bland
Brittiska rikets uppbyggare. Han utgav bl. a.
»Polynesian mythology» (1855). Biogr. av W.
L. Rees (3:e uppl. 1898), M. Roberts (2 bd,
1899) och G. C. Henderson (1907). V. S-g.
Grey [grél], Henry George, 3:e earl
G., brittisk politiker (1802—94), son till Ch.
G., 2:e earl G. Bar från 1806 till faderns
död, 1845, titeln lord Howick och var 1826
—45 led. av underhuset. G. satt 1830—33 som
understatssekr. för kolonierna i sin fars
ministär och visade sig därunder starkt
påverkad av Wakefields koloniseringsidéer, vilka
han tillämpade i flera australiska kolonier,
där immigrationsfonder upprättades och
jordupplåtelserna till enskilda kolonister
inskränktes. 1835—39 var han krigsminister i
Melbournes ministär, där han energiskt men länge
fruktlöst motarbetade Glenelgs (se d. o.)
farliga kolonialpolitik i Kanada. Som
kolonialminister i Russells ministär (1846—52) visade
han sig mycket doktrinär. Han gav flera
kolonier folk representation utan ansvarig
ministerstyrelse och sökte minska moderlandets
utgifter för dem utan tillbörlig hänsyn till
deras framtidsmöjligheter. Sin kolonialpolitik
skildrade G. i den självpanegyriska skriften
»The colonial policy of lord John RusselFs
administration» (2 bd, 1853). V. S-g.
Grey [gréi], lady Jane, engelsk drottning
(1537—54), dotter till Henry G., hertig av
S u f f o 1 k (se d. o.). Edvard VI:s
förmyndare, hertigen av Northumberland, förmälde
henne, i maj 1553, med sin fjärde son, lord
Guildford Dudley, samt förmådde konungen att
utnämna henne till tronarvinge. Efter
Edvards död, 6 juli 1553, blev hon mot sin vilja
utropad till drottning (10 juli), men rådet,
adeln och folket hyllade Edvards äldsta
halvsyster, Maria, och Jane G. måste efter nio
dagars styrelse nedlägga kronan. Hon och
hennes make dömdes till döden för
högförräderi;’efter Wyatts upprorsförsök avrättades
de 12 febr. 1554. V. S-g.
Greytown [grel’taun], hamnstad i
Nicaragua, se San Juan del Norte.
Grez, G. - sur-Loing [gre-syr-lwä’],
kommun med 535 inv. (1921), vid floden Loing i
fr. dep. Seine-et-Marne, 65 km s. s. ö. om
Paris. På 1880-talet omtyckt studieplats för unga
svenska konstnärer. Bofasta där under längre
tider voro Carl Larsson, K. F. Nordström, den
finländske skulptören V. Vallgren och A.
Strindberg. Medl. av målarkolonien under
kortare tider voro H. Birger, G. Pauli, R.
Thegerström, N. Kreuger, Oscar Björck, R.
Liljefors, Richard Bergh m. fl.
Gribeauval [-båva’l], Jean Baptiste
Vaquette de, fransk artilleriofficer (1715
—89). Ingick 1732 i franska armén, blev 1757
general i den österrikiska, återvände 1763
till Frankrike, blev där generalinspektör för
artilleriet och slutligen guvernör för stora
arsenalen. G. var en framstående
artillerikonstruktör. Bl. a. verkade han för införande
av lättare och rörligare fältartillerimateriel
samt konstruerade de första s. k.
släplavetta-gen (se La vett a ge). (G. af W-dt.)
Gribojedov [gribajä’dof], Aleksandr
Sergjejevitj, rysk skald (1795—1829).
G., som efter militär tjänstgöring i Napoleons-
VIII. 34
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
