Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Griepenkerl, Wolfgang Robert - Grierson, sir George Abraham - Gries - Griesinger, Wilhelm - Griess, Peter - Griffel - Griffelskiffer, Griffeltavla - Griffenfeld, Peder (Schumacher)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1061
Gri erson—Griffenfeld
1062
disten» (1852) hade stor framgång. G:s
skrifter i urval utgåvos 1921.
Grierson [gri’osn], sir George
Abraham, engelsk indolog (f. 1851). Ingick 1873
i Indian civil service och fick 1898 i uppdrag
att utarbeta en översikt med grammatik,
språkprov oeh ordlistor över alla de moderna
språken i Indien; av detta monumentala verk
ha hittills utkommit delarna I—XI (21 bd,
1903 ff.). G., som är den främste kännaren
av de moderna ariska språken i Indien och
en av de förnämsta auktoriteterna rörande
hinduism och nyindiskt folkliv, har utgivit en
hel del andra arbeten, bl. a. »Seven grammars
of the Bihari language» (1883—87), »Behar
pea-sant life» (1885; 2:a uppl. 1926), »The Pis’äca
languages of North-Western India» (1906) och
»Lallä-Väkyäni» (tills, m. Barnett, 1921).
Gries [gris], se B o 1 z a n o.
Griesinger [gri’z-], Wilhelm, tysk läkare
(1817—68), professor i Kiel 1849, 1850—52
ledare av medicinska skolan i Kairo, prof, i
Tübingen 1854, i Zürich 1860 och i Berlin 1865.
G. hörde till banbrytarna för den moderna
medicinen vid mitten av 1800-talet. Bland
hans skrifter märkas arbeten om hjärn- och
nervsjukdomar, bl. a. den förträffliga
»Patholo-gie und Therapie der psychischen Krankheiten»
(1845; 5:e uppl. 1892), samt
»Infectionskrank-heiten» (1857; 2:a uppl. 1864). Mest
framstående var G. som psykiater och neurolog,
och han kan räknas som en av den
naturvetenskapliga psykiatriens grundläggare. Han
genomförde många förbättringar av sin tids
sinnessjukvård; bl. a. bekämpade han
energiskt bruket av tvångsmedel. Led. av sv.
Vet.-akad. 1868. (V. W-rt.)
Griess [gris], Peter, tysk kemist (1829—
88), från 1862 anställd vid ett stort bryggeri
i Burton-upon-Trent. Upptäckte omkr. 1860
diazoföreningarna (se d. o.) och senare
azo-föreningarna (se d. o.).
Griffel, penna av ett slags skiffermineral,
nyttjas till skrift på tavla av något hårdare
skiffer (g r i f f e 11 a v 1 a). Grifflar tillverkas
vanl. av en silurisk lerskiffer, g r i f
felskiffer, som förekommer i ö.
Thüringer-wald (Tyskland) samt på några ställen i
England. Råmaterialet klyves i långa,
prisma-tiska stycken och formas i fuktigt tillstånd
på mekanisk väg. G. H-r.
Griffelskiffer, Griffeltavla, se Griffel.
Griffenfeld [-felt], P e d e r, dansk statsman
(1635 24/8—99 12/s). G. hette urspr.
Schu-m a c h e r, var född i Köpenhamn och son till
en tyskfödd vinhandlare; hans mor tillhörde
en ansedd dansk köpmanssläkt. Han blev
1647 student, 1653 teol. kand, och hade
dessutom studerat medicin, filosofi och historia.
1654—62 vistades han utrikes, lärde sig tala 6
främmande språk, studerade särskilt
statsvetenskap och tillägnade sig Hobbes’ uppfattning
av konungamaktens rätt och betydelse. Vid hans
hemkomst hade 1660 års statsvälvning
genomförts, och G. var ypperligt utrustad att träda i
de nya maktägarnas tjänst. Han lyckades i
hög grad vinna Fredrik III:s ynnest, blev 1665
dennes kammarsekr. samt fick i uppdrag att
utarbeta Danmarks nya grundlag,
»kongelo-ven». 1668 blev han kansliråd, 1669 assessor
i Höjesteret och statskollegiet. 1670 äktade
G. den inflytelserike borgmästaren Hans
Nan-sens sondotter Karen. Tronskiftet s. å. bragte
honom skyndsamt fram i första ledet. Redan
i febr. 1670 blev
han befordrad till
över- och
geheime-kammarsekr., medverkade i april s. å.
till att störta den
ledande ministern
Gabel och blev kort
därpå även sekr. i
den nybildade
konseljen samt kunde
sägas vara
styrelsens egentliga
medelpunkt. 1671 blev
han geheimeråd
med säte i
konseljen och fick s. å.
namnet G.
Slutligen blev han 1673
greve a f G. och rikskansler, 1674 kansler och
därigenom president i kansliet, Höjesteret och
statskollegiet samt universitetets patronus.
Genom sitt äktenskap och gåvor från
konungen blev han en av Danmarks rikaste män.
G. hade stor organisationstalang och kan
anses som den egentlige grundläggaren av det
moderna danska ämbetsmannaståndet. Han
införde nya arbetsordningar för
regeringskol-legierna och Höjesteret samt tryggade
användningen av danska språket i alla statsärenden.
Även visade han stor iver att främja det
lagstiftningsarbete. som senare resulterade i
Kristian V:s »danske lov». I ämbetsförvaltningen
sökte han ivrigt indraga borgerliga element
och var nitiskt verksam för främjande av
handel och industri. — Som utrikespolitiker var G.
snarare diplomat än fjärrskådande statsman.
Han försökte att hålla Sverige nere, och då
den svenska regeringen 1672 slöt förbund med
Frankrike, sökte G. upplösa denna förbindelse
genom ett danskt närmande till Frankrikes
motståndare, samtidigt med att han ville
fördröja krig med Sverige. Skånska krigets
utbrott 1675 var ett personligt nederlag för G.
Småningom fick hans politik en allt
tvetydigare prägel. G:s underbara lycka väckte
efter hand hos honom ett högmod och en
maktlystnad, som stötte hans gamla vänner
tillbaka och alstrade mycken fiendskap mot
honom. Med sin dialektiska färdighet tvang G.
ofta konungen att böja sig för hans vilja, även
om den stred mot konungens egna avsikter;
ofta dristade han sig t. o. m. att avgöra
viktiga saker på egen hand. Därigenom förspillde
han Kristian V:s ynnest och dittills
obegränsade tillit. Trots ett mycket skarpt varnings-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
