Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grodspott - Grodsvulst - Groener, Wilhelm - Grogalder - Grogg - Groggy - Grolanda - Grolier, Jean - Groll, Victor Lennart - Grong - Groning, Germination
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1093
Grodspott—Groning
1094
Grodspott, se S t r i t a r.
Grodsvulst (lat. ränula), med., blåsliknande
(cystisk) svulst under tungan, ofta
uppkommen under fosterlivet såsom utbuktning av
utförsgång inom eller vanligare utanför en
spottkörtel. Ibland kalkvandlad, ibland fylld
av ett slemmigt innehåll, kan g. genom
sitt läge orsaka stora obehag. Avlägsnas
operativt. E. L-g.
Groener [gro’-], Wilhelm, tysk militär,
politiker (f. 1867), württembergare. Blev 1886
officer, var vid världskrigets utbrott 1914
chef för fältjärnvägsväsendet och ledde som
sådan
järnvägstransporterna under
mobiliseringen och den
strategiska
uppmarschen. G. blev s. å.
överste vid
generalstaben, 1915
generalmajor och maj 1916
chef för det då
nyinrättade Kriegsernäh-rungsamt och hösten
s. å. för Kriegsamt
(för organisering av
det ekonomiska
arbe
tet bakom fronten). På dessa sistnämnda
poster vann G. i hög grad allmänhetens
förtroende. Han förde sommaren 1917 först en
inf.-division, sedan som generallöjtnant 25:e
reservkåren (på västfronten), blev febr. 1918
ohef för l:a armékåren (i Ukraina) och mars
s. å. generalstabschef vid armégruppen
Eich-horn. Han efterträdde i slutet av okt. s. å.
Ludendorff som förste generalkvartermästare
i högsta krigsledningen och ledde som sådan
i samarbete med Hindenburg tyska härens
återtransport från Frankrike. G. tog avsked
ur aktiv tjänst i dec. 1919, var 1920—23
kommunikationsminister, efterträdde våren 1928
Gessler som krigsminister i Marx’ ministär
och har på denna post verkat inom armén för
sträng disciplin och lojalitet mot den
republikanska statsformen. G:s uppträdande vid
förhandlingarna i Spa omedelbart före kejsar
Vilhelms tronavsägelse 9 nov. 1918 utsattes
för häftigt klander inom vissa officerskretsar
men förklarades efter noggrann prövning av
en officershedersdomstol fullt korrekt. G. har
utgivit »Der Weltkrieg und seine Probleme»
(1920). H. J-dt*
Grogalder, »Groas trollsång», isländsk dikt
av samma art som eddakvädena, till vilka den
brukar räknas, ehuru den bevarats blott i
nyare pappershandskrifter. En son kommer
till sin moder Groas gravhög och väcker upp
henne. Han måste bege sig på en farofull
färd för att fria till mön Menglad, och
modern sjunger på hans begäran nio galdrar till
hans hjälp. Jfr F j o 1 s v i n n s m a 1. E. W-én.
Grogg (eng. grog), dryck av visky (el.
konjak, rom, arrak) och (vanl. kallt) vatten.
Groggy [grå’gi], eng., eg. drucken;
vimmel-kantig. Se Boxning, sp. 1034.
Grolanda, socken i -Skaraborgs län, Vilske
härad, s. v. om Falköping, kring övre Lidan;
36,78 kvkm, 735 inv. (1928). Höjer sig från
Falbygden i n. mot Svältorna i s. 1,326 har
åker, 1,211 har skogs- och hagmark.
Egendom: Höverö. Ingår i G. och Jäla pastorat
i Skara stift, Falköpings kontrakt.
Grolier [grålie’], Jean, fransk boksamlare
(1479—1565), vid sin död generalskattmästare,
kallad »den moderna bibliofiliens
grundläg-gare». Grundade i sitt palats i Paris ett
ryktbart bibliotek (omkr. 5,000 band), som särskilt
innehöll böcker från Aldus Manutius’ berömda
boktryckeri i Venezia. Sina böcker lät han
binda i utsökta kalvskinns- och
marokäng-band, försedda med inskriptionen »Jo.
Gro-lierii et amicorum» (Tillhör J. G. och hans
vänner). 1676 såldes G:s bibliotek. Band
därur äro mycket eftersökta av samlare. Jfr
bild 7 vid Bokbinder i. O. W-n.
Groll, Victor Lennart, ämbetsman
(1845—96). Blev 1872 v. häradshövding, 1883
expeditionschef i Civildep. och 1887 i
Justitie-dep. samt 1888 landshövding i Kalmar län. 12
okt. 1889 blev han
statsråd och chef för
Civildep. i G.
Åker-hielms ministär och
kvarstod 1891 i E. G.
Byströms. G.
främjade övre Norrlands
utveckling, bl. a.
genom att genomdriva
statsinköp av Luleå—
Gällivarebanan och
utarbeta ny gruvstadga.
Han kontrasignerade
även lagar om
sjuk
kassor, fabriksinspektion m. m. G. tog avsked
som statsråd 6 okt. 1896, blev då landshövding
i Stockholms län men dog redan 25 okt. s. å.
Grong, koppargruvor i Norge,
Nord-Trönde-lag fylke, G. herred, vid n. v. ändan
(Gjers-vika) av sjön Limingen; körväg till
Brekk-vasselva i Namsdalen (30 km). Äges av ett
a.-b., vari staten har aktiemajoritet. Driften
f. n. (1928) nedlagd.
Groning, Germinatiön, växtämnets
utveckling till groddplanta. Rotämnet
(lillro-ten) utväxer därvid i regel till rot, som tidigt
tränger fram ur fröskalet och utbildar rothår.
Därefter träder hypokotylen, den under
hjärtbladen befintliga stamdelen, i dagen, och
hjärtbladen frigöra sig vanl. mer el. mindre
fullständigt från fröskalet. Slutligen
utvecklar sig ur stamknoppen den ovan hjärtbladen
befintliga stamdelen (e p i k o t y 1 e n). I fråga
om hjärtbladen urskiljas två slags g. Hos
barrträden, de flesta dikotyledoner och en del
monokotyledoner höja sig hjärtbladen (till
följd av hypokotylens längdtillväxt) över
marken, bli gröna och tjänstgöra icke blott för
att uppsuga den reservnäring, som är
upplagrad i frövitan (om sådan finnes), utan även
vid kolsyreassimilationen: epigeisk g. Hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
