Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grotefend, Hermann - Grotenfelt, ätt - Grotenfelt, Berndt Julius - Grotenfelt, Erik - Grotenfelt, Gösta (Karl Gustaf Johannes) - Grotenfelt, Kustavi - Grotesk - Groth, Klaus - Groth, Paul von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1103
Grotenfelt—Groth
1104
arkivet i Schwerin. Han specialiserade sig på
kronologiska studier och har bl. a. utgivit
»Zeitrechnung des deutschen Mittelalters und
der Neuzeit» (2 bd, 1891—98), »Tascheubuch
der Zeitrechnung» (1898; 5:e uppl. 1922) och
»Abriss der Chronologie des deutschen
Mittelalters und der Neuzeit» (1912). (V. S-g.)
Grotenfelt, svensk-finländsk adlig ätt,
härstammar från överstelöjtnanten Nils Groth
(1631—1703), som 1677 adlades med namnet
G. och bodde i Jorois, Savolaks. Hans ättling
i femte led Adolf G. (1828—92) var sekr.
i grundlagskommittén 1865 samt inlade som
överdir. i fångvårdsstyrelsen (1881—91) stora
förtjänster om fängelseväsendets reformering
i Finland. Dennes son Arvi G. (f. 1863 10/4)
blev 1905 prof, i filosofi (1906 i teoretisk
filosofi) vid Helsingfors univ. Han har utgivit
arbeten på tyska i historiefilosofi och en
(oavslutad) framställning på finska av den nyare
filosofiens historia. Om hans bror K. G. se
nedan. Litt.: N. K., Erik och Kustavi G.,
»Ätten G.» (1917). (H. E. P.)
Grotenfelt, Berndt Julius, finländsk
rättslärd (f. 1859 12/«), syssling till Adolf G.
(se släktöversikten). Blev 1887 jur. utr. dr
på avh. »Om mälsegandebrottets begrepp
enligt finsk straffrätt» och 1888 docent i
kri-minallagfarenhet och rättshistoria vid
Helsingfors univ. G. tjänstgjorde därpå i Viborgs
hovrätt och lagberedningen, var prokurator i
den Mechelinska senaten 1905—08, blev 1917
senator i justitiedep., 1918 justitieråd och
1920 president i högsta domstolen.
Grotenfelt, Erik, finländsk författare (1891
-—1919), son till B. J. G. Utgav bl. a. två
diktsamlingar (1914—15), påverkade av B.
Gripenberg, och den politiska romanen »Det
nya fosterlandet» (1918). G. hörde till
frihets-och jägarrörelsens mest entusiastiska
målsmän och väckte stort uppseende med djärva
krigsöversikter och politiska artiklar 1917
—18 (ett urval, »En pennas strid», utgavs
1919). H. E. P.
Grotenfelt, Gösta (Karl Gustaf
Johannes), finländsk jordbruksforskare (1855
—1922), sysslings son till Adolf G. (se
släktöversikten). Blev fil. dr 1890, föreståndare
för Mustiala lantbruks- och mejeriinstitut
1891 och prof, i jordbrukslära vid Helsingfors
univ. 1901. Bland hans många skrifter
märkas »Landtbruket i Finland» (1896) och »Det
primitiva jordbrukets metoder i Finland
under den historiska tiden» (1899). . H. E. P.
Grotenfelt, Kustavi, finländsk historiker
(1861—1928), bror till Arvi G. Blev 1887
docent i Finlands, Rysslands och Skandinaviens
historia samt var 1905—26 e. o. prof, i
nordisk historia vid Helsingfors univ. Han
utövade ett mångsidigt historiskt författarskap,
huvudsakligen på finska språket. G. deltog i
ståndslantdagarnas förhandlingar och i den
s. k. kagalens arbete under Bobrikovs regim
samt tillhörde enkammarlantdagarna 1908—09.
Grote’sk (it. grotte’sco), subst. och adj.,
Groteskdekoration av Rafael.
Från Vatikanens loggior.
grovt komiskt, ibland fantastiskt, förvridet.
1. I konsten kännetecknas g r o t e s k el. g r
o-teskornamentik av fantastiskt
sammansatta, olikartade motiv, ss. blomrankor.
djur- och
männi-skoliknande figurer. ansiktsmasker,
arkitekturdetaljer,
kandelabrar, vaser
m. m. G., målad el.
skulpterad i stuck,
förekommer i
romerska antika
villor, termer och
katakomber (it. {+grot-
ta,+} grotta,
grotta, underjordiskt rum).
Under renässansen
återupptogs g. för
dekorativa
ändamål, men växt- och
djurmotiven fingo
en mera
naturalistisk utformning,
och det hela
ordnades ofta
symmetriskt. Mest bekanta
äro groteskerna i Rafaels loggior i Vatikanen.
— 2. (lioktr.) En stilsort (se S t i 1). E. L-k.
Groth [gråt], Klaus, plattysk skald (1819
—99), först lärare, 1866 prof, vid Kiels univ.
Med diktsamlingen »Quickborn» (1852) höjde
han plattyskan till skriftspråk och gav sanna
bilder ur det
holstein-ska folklivet;
»Volks-leben in plattdeutscher
Dichtung» (1871) är en
forts, av »Quickborn».
Harmonisk form och
vek känsla
känneteckna G:s dikt. I
berättelser skildrade han
förgångna tider i
Dith-marschen (»Vertelln»,
2 bd, 1855—59) och
förfäktade i »Briefe
über Hochdeutsch und
Plattdeutsch» (1858), att högtyskans övermakt
över plattyskan varit menlig för litteraturen.
rG:s »Lebenserinnerungen» utkommo 1891.
Mo-nogr. av H. Siercks (1899), T. Kroger (1905)
och G.- Seelig (1924). R-n B.
Groth [gråt], Paul
von, tysk mineralog
och kristallograf (1843
—1927), prof, i
mineralogi i Strassburg
1872—84 och i
München 1884—1924. G.
utövade genom egna
undersökningar och
främst genom
mönstergilla läro- och
handböcker inom sitt ämne
samt såsom grundare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
