Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Groth, Paul von - Grothusen, Arnold - Grotius, Hugo (Huig de Groot) - Grotta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1105
Grothusen—Grotta
1106
(1877) och t. o. m. 1920 utgivare av Zeitschrift
für Krystallographie und Mineralogie ett
utomordentligt stort inflytande på mineralogiens
och kristallografiens utveckling. Bland hans
läro- och handböcker märkas »Physikalische
Krystallographie» (4:e uppl. 1905) och
»Che-mische Krystallographie» (5 bd, 1906—19). G:s
arbeten inom kristallstrukturläran banade väg
för de av v. Laue inledda experimentella
undersökningarna av kristallstrukturer (se
Kristallstruktur). G. A-ff.
Grothusen, Arnold, konung Sigismunds
lärare (d. 1599). Han avled på återvägen från
ett med hertig Karls pass företaget besök i
Polen, varpå hans gård Långebro o. a.
egendom indrogos till kronan. G:s dotter Lucia
G. var g. m. historieskrivaren Johannes
Mes-senius. — Om Chr. A. G. se G r o 11 h u s s.
Grotius [grå’tsios], Hugo (eg. Huig de
G r o o t) holländsk rättslärd (1583 10/4—1645
Mls). G. var född i Delft och tillhörde en
gammal burgundisk adelssläkt. Han studerade
från 1594 rättsvetenskap och klassiska språk
i Leiden, följde 1598 rådspensionären
Olden-barneveld på dennes ambassad till Frankrike,
blev jur. dr i Orléans och 1599 sakförare i
Haag. G. blev 1601 de fria Nederländernas
historiograf, 1607 generalfiskal och 1613
pensionär i Rotterdam. I sin skrift »Mare
libe-rum» (1609) försvarade han med
naturrätts-liga resonemang och rika citat från de
klassiska auktorerna nederländarnas rätt att fritt
segla över haven till Indien samt därmed
även havets frihet över huvud. I striden
mellan gomarister och arminianer, på samma
gång en strid mellan det oraniska och det
republikanska partiet, stod G. på armin
ianer-nas sida, fängslades och dömdes maj 1619 till
livstidsfängelse. Han flydde (mars 1621) från
fängelset på slottet Leevestein i en boklår
med hjälp av sin högsinnade maka, Maria van
Reijgersberg (1589—1653), som delade hans
fängelse. G. ankom till Paris i april 1621
och levde där under brydsamma ekonomiska
förhållanden. Under denna tid skrev han sitt
huvudarbete, »De jure belli ac pacis», som
utkom 1625 och gjorde hans namn ryktbart
(senast utg. av Carnegie endowment 1913).
Planen till detta verk hade han uppgjort
redan 1604 i det först 1868 bekantgjorda
manuskriptet »De jure prædæ». Sedan hans
försök att få återvända till fäderneslandet
misslyckats, gick G. på Axel Oxenstiernas
anmodan i svensk tjänst och var 1634—45 Sveriges
ambassadör vid franska hovet men kunde
såsom misshaglig för Richelieu föga uträtta.
1645 begav han sig till Stockholm, där varken
klimatet eller tonen vid drottning Kristinas
hov behagade honom, varför han snart
lämnade Sverige. På återresan blev han
stormdriven till Pommern och dog i Rostock. Han
ligger begraven i Delft.
G. var en utmärkt humanist, grundlig
teolog samt skarpsinnig filosof och jurist. Hans
skrifter ha utövat stort inflytande, och
sär
skilt gäller detta hans arbeten i natur-,
stats-och folkrätt. I »De jure belli ac pacis» ville
han verka för krigföringens humanisering.
Han sökte därför visa, att två krigförande
folk ej äro rättslösa emot varandra, och
uppdrog sålunda grundlinjerna av ett
internationellt rättssystem, folkrätten, som vars
vetenskaplige grundare han ansetts. Samtidigt
utredde han den juridiska rättens begrepp och
lade därmed grunden till den filosofiska
rätts-läran som en från etik och religionslära skild
vetenskap. Enl. G. är staten upprättad
genom ett mellan regeringen och undersåtarna
ingånget fördrag, varigenom de senare
frivilligt förbundit sig att visa regeringen lydnad
och sålunda inom vissa gränser inskränka sina
rättigheter. Därmed är den s. k. f ö r d r a g
s-teoriens princip f. ggn uttalad.
Rättsordningen är enl. G. så tillvida ett ont, som den
utgör en inskränkning i människans
handlingsfrihet; men den är ett mindre ont än
det onda, som skulle finnas, ifall
naturtillståndet fortfore. — Ryktbarast av G:s
skrifter, jämte de ovannämnda, är »De veritate
religionis christianæ» (Den kristna religionens
sanning; 1627). Hans »Opera theologica»
utgåvos i 5 bd 1679, en samling av hans
brev 1687 och suppl. därtill 1806. G:s brev till
Axel Oxenstierna (1633—45) äro utg. i
»Rikskansleren A. Oxenstiernas skrifter och
bref-vexling»; senare avd., bd 2 (1889), och bd 4
(1891), genom J. Fr. Nyström och C. G. Styffe
(jämte G:s »Bref till Oxenstiernas sekreterare
Peter Schmalz, 1635—38»), G:s »Bref till
svenska konungahuset och andra svenskar»
av C. G. Styffe i Hist. Handl., del 13 (1892).
Litt.: H. Vreeland, »H. G.» (1917); W. S. M.
Knight, »The life and works of H. G.» (1925);
J. Ter Meulen, »Concise bibliography of H. G.»
(1925); C. G. Westman, »H. G.» (i Svensk
Juristtidning 1926). — G:s porträtt återges på
vidstående plansch. C. H. H.*
Grotta, geol., i fast berg befintligt större
hålrum. De flesta grottor finnas i lätt
upplösliga bergarter, ss. kalksten och dolomit,
ofta i karstlandskap, där de bildats genom
att i springor inträngande och cirkulerande
vatten upplöst delar av bergarten (k o r r
o-sion sg r ot to r). De ha olika form efter
de vägar i berget, utefter vilka vattnet
fram-runnit, vanl. mer el. mindre förgrenade valv.
Ett annat slags g., förekommande vid
stränder, ha bildats väsentligen genom vattnets
mekaniska inverkan, varvid stora partier av
bergarten brytas loss och bortföras. Dessa
kunna kallas erosionsgrottor eller
strandgrottor och bilda ofta endast
nischer in i bergbranten, men stundom sträcka
de sig långt in. — Ig. finnas ofta ståtliga
droppstensbildningar, som stundom nå från
tak till golv. Bottnen av de flesta g. täckes
av en rödbrun, leraktig jord, grottleran, som
bildats av de olösliga beståndsdelarna i
kalkstenen; här finnas stundom ben av djur och
kulturlager efter människor, som här haft sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
