Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grundtvig, Nicolai Frederik Severin - Grundtvig, Svend Hersleb - Grundtvigianism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1127
Grundtvig, S. H.—Grundtvigianism
1128
»Catholicismens og protestantismens
kirkefor-fatning, lære og ritus» (1825), som hävdade,
att bibeln visserligen är regel och rättesnöre
för vad sann kristendom är men att bibeln
måste uttolkas av de lärde, för att man skall
få veta detta. Mot denna rationalistiska
uppfattning, som stod i starkaste motsats till
vad G. nyligen upplevat, riktade han en
våldsam motskrift, »Kirkens genmæle». Clausen
åtalade G. för ärekränkning, och G. ådömdes
böter samt censur för livstiden (upphävd 1838).
Innan domen föll, hade G. (maj 1826) avsagt
sig prästämbetet, emedan de kyrkliga
myndigheterna förbjödo avsjungandet vid
gudstjänsten i Vor Frelsers kirke av de psalmer
(bl. a. »Den signade dag»), som G. diktat till
danska kyrkans tusenårsfest. Nu ägnade sig
G. helt åt författarverksamhet, och under de
följ, åren utkommo flera av hans förnämsta
arbeten: »Kristelige prædikener eller
söndags-bogen» (3 bd, 1827—30), »Nordens mythologi»
(1832) och »Haandbog i verdenshistorien»
(1833—43). G. blev 1839 präst vid Vartov
och förblev det till sin död. 1861 fick han
samma rang som Själlands biskop.
G. var en kyrklig och folklig väckare i stor
stil och gjorde sin insats på nästan alla det
andliga livets områden. Han företog 1829—
31 tre studieresor till England i
vetenskapligt syfte och fick därvid även blicken öppen
för vilka rikedomar den personliga friheten
bragte det engelska folket. Han blev
därefter en ivrig förespråkare för frihet i kyrka,
skola och samhälle. Han ville ha förbindelsen
mellan stat och kyrka bevarad men arbetade
för frihet inom folkkyrkan. Från den rörelse
han skapade utgingo lagen 1855 om lösande
av sockenbandet och lagen 1868 om
»valgme-nigheder». Som riksdagsman (1848—58, med
ett par korta avbrott, och 1866) förfäktade
han på alla områden frihetens sak. För
danskheten uppträdde han ivrigt; i en lång rad
historiska sånger, minnesdikter, folkliga
sånger och sånger om modersmålet gav han
uttryck åt en levande fosterlandskärlek och
kunde så göra, därför att han så innerligt
levde med i folkets liv. — Samtidigt med att
G. arbetade för andlig och medborgerlig
frihet, blev han en ivrig förkämpe för
folkupplysning. Härur grodde hans tanke om
folkhögskolan (»Det danske firklöver», 1836,
»Skolen for livet», 1838), en tanke, som satt
frukt i alla nordiska länder samt
uppmärksammats långt utanför Nordens gränser. —
Tidigt började G. dikta psalmer och skrev
1,400—1,500 sådana, utg. i »Salmer og
aande-lige sange» (5 bd, 1868—81), dels en mängd
original, dels bearbetningar av äldre danska
psalmer och översättningar från olika tider och
församlingar. En så omfattande produktion
kan naturligtvis ej som helhet vara gedigen,
men G. är en bland kristenhetens
egendomligaste och största psalmdiktare, och många
av hans psalmer ha blivit den danska
församlingens gemensamma egendom.
Många år stod G. som en ensam gestalt i
danskt kulturliv, men småningom samlades
kring honom en växande skara, vilket bl. a.
blev tydligt på de s. k. vänmötena (det första
1863), då han talade till stora åhörarmassor.
G. räknas nu’bland 1800-talets största
personligheter, andligen och kroppsligen en
käm-pagestalt. Ännu lever han i sina psalmer, sina
övriga dikter och i många arbeten, som
kommit till stånd med honom som vägvisare.
Av G:s omfattande produktion, som fyller
över 30,000 tätt tryckta sidor, finnes ingen
samlad uppl. De viktigaste editionerna äro
»Poetiske skrifter» (7 bd, 1880—89; en av
sonen S. H. G. ombesörjd ofullst. saml.) och
de av Holger Begtrup utg. »Udvalgte
skrifter» (10 bd, 1904—10), »Breve fra og til G.»
(2 bd, 1924—26). — Litt.: Fr. Nielsen, »G:s
religiöse udvikling» (1889); L. Schröder, »N.
F. S. G:s levned» (1900; sv. övers, s. å.);
F. Rönning, »N. F. 8. G.» (4 dir i 8 halvbd,
1907—14); H. Rosendal, »N. F. S. G.» (1913);
Th. Bredsdorff, »G.» (1917); Edv. Lehmann,
»G.» (1927). — G:s porträtt återges på
vid-stående plansch. Fred. Nörgaard.
Grundtvig, Svend Hersleb, dansk
folk-minnesforskare (1824—83), son till N. F. S. G.
Deltog som student i kriget 1848—50 och blev
officer samt 1860 mag. i nordisk filologi. Han
blev 1863 docent, 1869
prof, vid Köpenhamns
univ., 1877 fil.
heders-dr i Uppsala. G:s
huvudarbeten röra de
nordiska folkvisorna.
1842—46 utgav han en
övers. av engelska
och skotska folkvisor.
Hans stora verk
»Danmarks gamle
folkevi-ser» utkom 1853—90
(5 bd; arbetet
avslutat efter G:s död av A.
Olrik) och blev banbrytande för
folkminnesforskningen i Europa genom sin minutiösa och
metodiska textkritik och sina djupgående
undersökningar av visornas historia. För
populärt bruk utgav han »Danske kæmpeviser»
(1867) och »Danmarks folkeviser i udvalg»
(1882). G. gjorde stora samlingar av
isländska och färöiska visor. Från 1854 ledde han
ett stort arbete för insamling av danska
folkminnen och utgav på grundval härav bl. a.
»Gamle danske minder» (1854—63) och
»Danske folkeeventyr» (1876—84); han blev
härigenom grundare av den danska
folkminnesforskningen, och hans omfattände samlingar
bevaras nu i centrum av denna, i »Dansk
folkemindesamling» i Det kgl. bibliotek i
Köpenhamn. P. E-t.
Grundtvigiani’sm kallades urspr. den från
N. F. S. Grundtvig (se d. o.) utgångna
»kyrkliga åskådning», som i motsats till
»skriftteologien» ansåg dopet och nattvarden vara
de centrala elementen i församlingslivet. G.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
