Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grundsunda - Grundtal - Grundton - Grundtvig, släkt - Grundtvig, Ludvig August - Grundtvig, Nicolai Frederik Severin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1125
Grundtal—Grundtvig, N. F. S.
1126
odlat i Gide älvdal och G:s s. del. 1,788
har åker, 26,034 har skogs- och hagmark.
I G. ligger Husum (1,100 inv.; se d. o.).
Pastorat i Härnösands stift, örnsköldsviks
kontrakt. Litt.: N. Hamberg, »Bidrag till G.
kyrkas och församlings krönika» (1912).
Grundtal, se Räkneord.
Grundton, mus., djupaste tonen i en tonart
eller ett grundackord. Jfr
Fundamental b a s.
Grundtvig, dansk släkt, härstammande från
Morten Tuesen (d. 1618), som var köpman och
borgmästare i Nykjöbing, där medlemmar av
tre därefter följande generationer av släkten
voro magistratspersoner. Andra voro präster,
bland dem kyrkoherden i Udby Johan Ottosen
G. (1734—1813), far till N. F. S. G. (se nedan).
Om dennes son S. H. G. se nedan. S. H. G:s
bror Johan Diderik Nicolai B 1
i-cher G. (1822—1907) var arkivman
(byråchef i kungl. arkivet 1874—84) och historiker;
halvbrodern Frederik Lange G. (1854—
1903) var dansk-amerikansk präst 1883—1900
i Clinton, lowa, och förfäktade som sådan
faderns kyrkoåskådning. Från en farbror till
N. F. S. G. härstammar juristen L. A. G. (se
nedan). — Jfr Th. Hauch-Fausböll och H. R.
Hiort-Lorenzen, »Patriciske slægter», II (1911).
Grundtvig, Ludvig August, dansk
rättslärd (1868—1913); se släktöversikten.
Blev prof, vid Köpenhamns univ. 1903 och
s. å. led. av skandinaviska kommissionen för
åvägabringande av likartad lagstiftning om
köp och byte m. m. Bland G:s högt ansedda
arbeten må nämnas en i 5 uppl. utkommen
kortfattad lärobok i handels- och växelrätt,
»Konossementet, en söretslig studie», I
(dok-torsavh., 1902), »Om reklamation i
formue-retsforhold» (1903), korta framställningar av
författarrätten (1905; ny uppl. 1918) och
sjörätten (1907), motiven till ovannämnda
kommissions »Udkast til lov om köb» samt en
kommentar till den härpå grundade danska
lagen om köp (1906). Postumt utkom »De
nordiske sölove» (1914). C. G. Bj.
Grundtvig, Nicolai Frederik
Severin, dansk präst, skald och vetenskapsman
(1783 8/s—1872 2/o). G:s mors undervisning
gjorde bibelns och den danska historiens stora
gestalter levande för honom. Han blev student
1800 och teol. kand. 1803. Den akademiska
vägen föreföll honom emellertid »utan ande
och liv»; dock var hans historiska sinne
alltjämt levande, och glimtar av andens värld
mottog han genom sin kusin Henrik Steffens’
väckande föreläsningar. 1805 blev G.
informator på herrgården Egelökke på Langeland
och intogs där av lidelsefull kärlek till den
vackra unga frun i huset, Constance Leth.
Under kampen mot denna syndiga böjelse
öppnades hans hjärta för att mottaga andligt
liv, och han tog sin tillflykt till historiens
och poesiens värld. G. återvände 1808 till
Köpenhamn, fick fri bostad på Valkendorffs
kollegium och levde ett rikt samliv med
be
gåvade jämnåriga vänner: Molbech, Sibbern
och bröderna örsted. Han utgav 1808
»Nordens mythologi», som bildar epok i studiet
av Nordens forntid; det är romantikens
uppfattning av mytologien, som möter där. Hans
»Optrin af kæmpelivets undergång i Norden»
utkom 1809, »Optrin af norners og asers
kamp» 1811. G:s längtan var att bli en
berömd skald och vetenskapsman. Vid denna
tid genomlevde han emellertid en andlig kris,
hans far var klen och önskade sonen till
kaplan, och fastän G. helst velat stanna i
Köpenhamn, kunde han ej säga nej; våren
1810 höll han sin dimissionspredikan över
ämnet »Hvi er Herrens ord forsvunden af
hans hus?». G. utgav den, och den väckte
uppseende. Några Köpenhamnspräster kände
sig kränkta och anförde klagomål. G. fick
följ, år en skrapa, därför att han utgivit
sin predikan. Under mellantiden hade han
genomlevat en ny kris. Då han en oktoberdag
1810 satt och läste i Kotzebues »Preussens
historia», fann han där Kristi kors omtalat
som »det vissna korset». Han kastade
harmsen boken ifrån sig och kände sig kallad till
reformator, till stridsman för Kristi kors.
Efter ett par månaders »stolt men stilla
svärmeri» inställde sig självrannsakan och en
ny våldsam kris, varunder han stundom var
nära att bli sinnessjuk. Vid jultiden kom han
i fädernehemmet, Udby prästgård på
Sydsjäl-land, till frid, önskade nu intet hellre än att bli
faderns kaplan och prästvigdes pingsten 1811.
Från denna tid präglades all G:s gärning
av hans starka kyrkliga livsåskådning.
Bibeln var för G. sanningens klippa; från biblisk
synpunkt bedömde han allt, t. ex. i »Kort
begreb af verdens krönike» (1812), där
Kristus framställes som historiens medelpunkt.
Efter faderns död, 1813, bosatte sig G. i
Köpenhamn, ständigt upptagen av att väcka folket ur
dess andliga sömn; han översatte i detta syfte
Saxo och Snorre. Han blev 1821 präst i Præstö
och 1822 kaplan vid Vor Frelsers kirke på
Kristianshavn. Ofta höll han på att förtvivla
över den rådande andliga likgiltigheten, men
stundom anade han en ny dag för folket,
något som starkast kom fram i hans storslagna
men dunkla dikt »Nyaarsmorgen» (1824). Han
kom till fast övertygelse om att
trosbekännelsen, till vilken man döpes, är
salighets-villkor och att den apostoliska
trosbekännelsen, ordet av Kristi egen mun, fortplantat
från släkte till släkte genom församlingen,
är den sanna kristendomen. Genom dopet,
det livgivande, och nattvarden, det livnärande
sakramentet, är Herren själv tillstädes i sitt
ord. Den heliga skrift är en beskrivning av
livet, men livet är Kristus, »Guds levande
ord», som är tillstädes i sina sakrament.
Sådan är i korthet G:s kyrkliga åskådning,
kärnan i grundtvigianismen (se d. o.)
som kyrklig riktning.
Just vid den tid, då denna åskådning blivit
visshet för G., utkom prof. H. N. Clausens.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
