Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grönalger - Gröna Lund - Grönan dal, Stenen i - Gröna regementet, Gröna brigaden - Gröna rutan - Grönbech, Vilhelm Peter - Grönbena - Grönberg, Gösta - Grönberg-Rove, Gerda, f. Grönberg - Grönblad, Carl August - Grönblad, Jakob Edvard - Grönblindhet - Grönby - Gröndahl (Backer-Gröndahl), Agathe Ursula, f. Backer - Gröndal - Gröndal, Benedikt Sveinbjarnarson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1177
Gröna Lund—Gröndal, B. S.
1178
Till g. hör även det starkt förkalkade släktet
Halimeda (bild 8), med arten H. opuntia, som
har ett Opwntia-liknande utseende och är
ka-raktärsalg för korallreven. Till denna ordning
plägar också Vaucheria räknas; dessa g. bestå
av en förgrenad trådformig cell med
väggbildning endast då fortplantningsorgan bildas.
Vaucherias svärmsporer äro stora med över
hela ytan parvis sittande flimmerhår.
Vaucheria har även äggbefruktning medelst
sper-matozoider. — G. ha ingen ekonomisk
betydelse för människan. N. S-s.
Gröna Lund, ett på 1700-talet bekant
värdshus i Djurgårdsstaden, omtalat i flera av
Bell-mans dikter. Huset, som alltjämt kvarstår,
äges av Stockholms stad men förhyres och
vårdas sedan 1896 av a.-b. Gröna Lunds Tivoli.
— Vid G. ligger »Gröna Lunds Tivoli», ett
modernt folknöjesetablissemang, anlagt 1883.
Grönan dal, Stenen i, se Stenen i
grönan dal.
Gröna regementet, Gröna brigaden,
en i Gustav II Adolfs här i Tyskland ingående
enhet. Bestod av värvat folk, mest tyskar;
namnet kom av färgen på soldaternas rockar.
Utmärkte sig vid Breitenfeld 1631 och
Lützen 1632 samt upplöstes i slutet av
trettioåriga kriget. M. B-dt.
Gröna rutan, vittert-backanaliskt sällskap i
Stockholm, stiftat 1816, uppgick till största
delen i Bellmanska sällskapet (se d. o.) 1824;
sammanträdde sista gången 1841.
Grönbech, Vilhelm Peter, dansk
reli-gionsforskare (f. 1873 14/e)> fil- dr 1902,
docent vid Köpenhamns univ. 1908, prof, i
religionshistoria där 1915, teol. hedersdr i Lund
1918. G. fick sin
egentliga
fackutbildning som filolog,
lärjunge till V. Thomsen.
G:s doktorsavh. gällde
turkisk ljudhistoria;
sedan blev han docent
i engelska för att
slutligen helt ägna sig åt
religionshistorien, där
han gjort flera
synnerligen viktiga
insatser med sina av
lärdom och djup
psykolo
gisk blick präglade arbeten. Hans
huvudarbete är »Vor folkeæt i oldtiden» (4 bd, 1909—
12), vari han sökt inifrån det forngermanska
själslivets egenart klarlägga den fornnordiska
religionen. Han har vidare skrivit bl. a.
»Primitiv religion» (1915), »Religiöse strömninger i
det 19. aarhundrede» (1922; sv. övers. 1923),
»Mystikere i Europa og Indien», I (1925; sv.
övers. 1926), »Nordiske myter og sagn» (1927;
på sv. redan 1926). E.B-m.
Grönbena, zool., se Snäppsläktet.
Grönberg, Gösta, zoolog (f. 1871 14/i2). Blev
fil. dr i Uppsala 1901, lärare vid
Skogsinstitutet s. å. och docent vid Stockholms högskola
1902. G. deltog som zoolog i S. A. Andrées
Spetsbergsfärd 1896. Han är en bland
stiftarna av Svenska naturskyddsföreningen, har
utgivit arbeten om nässeldjuren och
däggdjurs-hjärnan, framställt en ny teori för
färgförnimmelserna (jfr Färgblindhet, sp. 140)
samt 1911—16 redigerat Populär
Naturvetenskaplig Revy. L-e.*
Grönberg-Rove, Gerda, f. Grönberg,
operettsångerska (f. 1860), g. 1903 m.
norrmannen Carl Rove, änka 1912, sjöng först
vid teatrar i Stockholm, Göteborg och
Helsingfors, vid Ranfts teatrar 1897—1909 samt
efter 1914. Bland fru G:s roller märkas
Boc-caccio, Lille hertigen, Lilla helgonet, Sköna
Helena samt på senare år äldre duennor.
Grönblad, Carl August, biblioteksman
(f. 1866 7/i2). 1901—09 amanuens vid, sedan
1909 bibliotekarie och chef för Sv. akad:s
Nobelbibliotek. G. utgav 1906—10
accessions-katalogen för Sveriges off. bibliotek och är
sedan 1910 sekr. i Svenska vitterhetssamfundet.
Grönblad, Jakob Edvard, finländsk
historiker (1814—64), docent i historia och
biblioteksamanuens vid Helsingfors univ. G.
utgav de värdefulla samlingarna »Urkunder
upplysande Finlands öden och tillstånd i
slutet af 16 :e och början af 17 :e
århundradet» (1843—56) samt »Nya källor till
Finlands medeltids-historia» (1857).
Grönblindhet, se Färgblindhet.
Grönby, socken i Malmöhus län,
Vemmen-högs härad, n. ö. om Trälleborg; 15,30 kvkm,
1,062 inv. (1928). Är ett småbackigt, i s.
bördigt slättområde. 1,368 har åker, skog
saknas. Ingår i Anderslövs och G. pastorat
i Lunds stift, Vemmenhögs kontrakt.
Gröndahl (B ack er-G.), Agathe
Ursula, f. B a c k e r, norsk pianist och
tonsät-tarinna (1847—1907),
1875 g. m.
sångläraren O. A. Gröndahl
(1847—1923). Fru G.
var elev av Liszt,
kon ser terade med stor
framgång i
Skandinavien (Sthlm 1875) och
inlade stora
förtjänster om Oslos
musikliv. Som tonsättarinna
vann hon särskild
berömmelse genom sina
solosånger (»Til mit
hjærtes dronning», »Al verden skal synge»,
»Björken» m. fl.). Även hennes pianostycken
voro på sin tid rätt omtyckta. T. N.
Gröndal, förstadssamhälle i Brännkyrka
församling, Stockholms stad, vid Mälaren.
Bildar enl. 1926 års indelning av Stockholm
stadsdelen Ekensberg. Arbetar- och
fabrikssamhälle. Spårväg till inre staden.
Gröndal, Benedikt
Sveinbjarnar-son, isländsk lärd och skald (1826—1907).
Tog i Köpenhamn 1863—64
magisterkonferensen i nordisk filologi och var 1874—83
adjunkt vid latinskolan i Reykjavik, där han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
