Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gudrun (hjältedikt) - Gudrun (mytologi) - Guðrúnarhvot, Guðrúnarkviða - 1. Gudröd Vejdekonge (norsk konung) - 2. Gudröd Eriksson (norsk konung) - Gudsberga - Gudsdom el. Ordalier - Gudsfrid - Guds nåde - Gudspenning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1219
Gudrun—Gudspenning
1220
jungfrurov, utförda av normander och
vikingar. G., dotter till Hetel, är trolovad
med prins Herwig av Själland men bortrövas
av den normandiske prinsen Hartmut. Hon
vägrar att bli hans maka, hålles i fångenskap
och plågas av hans grymma moder, Gerlind,
samt befrias till sist av Herwig. Med Eddans
G. finnes intet samband. Trots sin konstlösa
byggnad fängslar dikten ännu genom sin
berättarkonst. Den är författad på 1200-talet.
G. är utg. av K. Bartsch (4:e uppl. 1880) och
E. Martin (2:a uppl. 1902). Kj-t.*
Gudrun, nord, myt., Gjukes dotter, syster
till Gunnar och Hogne, en av
huvudpersonerna i Volsungasagan (se d. o.) och i tre
eddakväden med namnet »Guörfinarkviöa». Det
första skildrar hennes sorg över Sigurd
Fav-nesbanes, hennes förste makes, död. Dikten
framhåller skarpt karaktärsolikheten mellan
G. och Brynhild. Den andra utgöres av en
monolog av G., där hon förtäljer sina hårda
öden. Den tredje omtalar huru G. genom
kit-telprovet måste fria sig från beskyllningen
att ha varit sin andre make, Atle, otrogen.
G. är huvudpersonen även i eddadikten
»Guö-runarhvot» (G:s eggelse). Hon eggar där sina
söner att hämnas hennes dotter Svanhilds död.
— I »Nibelungenlied» (se d. o.) motsvaras G.
av Kriemhilt. E. W-én.
Gudrünarhvot, Gudrünarkviöa, se Gudrun.
Gudröd, norska konungar.
1. G. Vejdekonge (»Jaktkonung»), enl.
kungasagorna konung över Vestfold och
Ro-merike i början av 800-talet. Han tog med
våld till äkta Åsa, dotter till konungen på
Agder, vilken han dräpt. Hon blev mor till
Halvdan Svarte och förmådde sedan en träl
att dräpa G. Enl. en förmodan skulle Åsa ha
begravts i det s. k. Osebergskeppet (se V
i-k i n g a f a r t y g). P. A. Munchs antagande,
att G. vore identisk med Karl den stores
motståndare Godfred (se d. o.), har numera
övergivits.
2. G. Eriksson (levde i senare hälften
av 900-talet), son till konung Erik Blodyx.
Blev samkonung med Harald Gråfäll och
andra sina bröder, var trolös och grym samt
fördrevs ur landet av Håkon Ladejarl efter
Harald Gråfälls död. Han for då i
vikingafärd och dräptes vid ett angrepp på Viken
under Olof Tryggvessons regeringstid. O.A.Ö.*
Gudsberga, kloster, se Husby.
Gudsdom el. Ordälier (angl. ordål,
besläktat med ty. Urteil, dom), ett urgammalt
rättsinstitut, trol. av indoeuropeiskt ursprung,
enl. vilket gudomens anvisning om vad som i
en rättssak var rätt eller orätt skulle lämnas
genom ett på förhand fastställt yttre tecken
vid en av endera el. båda parterna,
personligen eller genom ombud, företagen handling.
Hit hörde eldprov (i Norden kallat
järnbörd; se d. o.), bestående i att den prövande
bar en bit glödande järn ett visst stycke eller
med bara fötter beträdde glödande järn, varpå
man försåg handen (resp, fotterna) med
förseg
lade omslag, som efter viss tid borttogos. För
att provet skulle anses lyckligen genomgånget,
torde ej ha krävts fullständig frihet från
brännsår men väl, att dessa efter viss tid icke
blödde eller varades. En annan form av g.
var envig (i Norden kallat h o 1 m g å n g),
en tvekamp, varvid stridens utgång avgjorde
skuldfrågan. Med kristendomens införande
fick g. till en början ökad användning; proven
utfördes under prästerlig ledning, och
ordal-föremålen invigdes högtidligen enl. särskilda
formulär. Besläktat med järnbörd var
kittel-provet (att med handen upphämta ett
föremål ur en kittel med kokande vatten). Även
förekom ett vattenprov: den prövande
nedsänktes i vatten med händerna
sammanbundna under de böjda knävecken och hölls
då för oskyldig, om han sjönk (detta prov
brukades särskilt vid anklagelse för trolldom).
Bårrätten bestod (enl. Visby stads lag)
i att en för mord anklagad fick lägga sin
hand på det dödande såret; blödde då detta,
ansågs bevisning om brottslighet föreligga,
dock ej fullständig, utan därtill fordrades
ytterligare, att den mördades fränder med
tolftared svuro brottet på den anklagade.
Ofta förekommo lottordalier
(lottdragning, sedan den anklagade med ed betygat
sin oskuld). — Kyrkan gick i spetsen vid
ordaliernas avskaffande. Beslut om förbud
mot dem fattades bl. a. vid Lateransynoden
1215. — Litt.: H. Trolle, »Om ordalierna hos
de germanska folken» (1915). H. af T.*
Gudsfrid (lat. pax el. tréu’ga De’i) förekom
i betydelsen av en under gudomligt skydd
ställd frid redan i forntiden, t. ex. hos
germanerna. Den medeltida g. är ett uttryck för
romerska kyrkans strävan att inskränka de
ständiga fejderna. G. i sin utvecklade form
innebar, att på vissa bestämda dagar eller
årstider alla fejder voro förbjudna och att
ett på Guds vilja beroende vapenstillestånd
inträdde. En dylik g. framträder omkr. 1040
i Akvitanien, vann, stödd av abbot Odilo av
Cluny, en hastig spridning och påbjöds på
Lateransynoderna 1123, 1139 och 1179 som
allmän kyrkolag, bindande för alla.
Fridlysningen gällde t. ex. tiden från torsdag afton
till måndag morgon, vanl. även fastan samt
tiden från påsk till trefaldighetssöndag, från
advent till epifanien, ibland även vissa andra
dagar. Från 1100-talets början gick rörelsen
tillbaka, och g. ersattes av den världsliga
maktens fridsskydd. Litt.: L. Huberti, »Studien
zur Rechtsgeschichte der Gottesfrieden und
Landfrieden», 1 (1892); Schröder, »Lehrbuchder
deutschen Rechtsgeschichte» (6:e uppl., utg. av
E. v. Künssberg, 1922). T. H-r. (K. G. Wn.)
Guds nåde, se Dei gratia.
Gudspenning (lat. denärius De’i, ty.
Gottes-pf ennig), jur., en handpenning eller
tilläggsavgift, som under medeltiden vid vissa avtal
erlades till någon from stiftelse eller till de
fattiga. — Ännu i 1720 års mäklarordning,
som gällde till 1853, ålades mäklare att
ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
