Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gudspenning - Guds rike el. Himmelriket - Gudstjänst - Gudvalla - Guébriant, Jean Baptiste Budes de - Guebwiller - Guelfer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1221
Guds rike—Guelfer
1222
kräva en g. av såväl köpare som säljare till
understöd åt mäklares fattiga änkor och
omyndiga barn. (K. G. Wn.)
Guds rike el. Himmelriket (grek,
ba-silei’a tü theü el. ton uranön) intog enl. de
tre första evangelierna den centrala platsen
i Jesu förkunnelse: han gick omkring och
»predikade evangelium om riket» (Matt. 4: 23,
Mark. 1: 14 ff., Luk. 8: 1). Matteus använder
företrädesvis termen »himmelriket».
Uttrycket »rike» betyder här icke ett områdq utan
Guds herravälde, resp, det tillstånd, då Gud
är konung, med de konsekvenser detta
medför. Uttrycket upptogs av Jesus från
senjudendomen. Som motsats till Guds
konunga-döme ställer han ej något jordiskt rike utan
Satan och hans makt (Mark. 3: 23 ff.).
Gudsriket innebär icke något nationalistiskt
pre-rogativ för judarna. Det kräver bättring
(Mark. 1: 15), och detta krav är så allvarligt,
att Jesus räknar med att hedningar från öster
och väster skola taga plats i riket framför
dess egna barn (Matt. 8: 11). Jesu förkunnelse
om gudsriket, en gåva, vilken Gud giver, har
en starkt eskatologisk karaktär. Gudsriket
är något tillkommande, av övervärldslig
karaktär. Denna syn på gudsriket möter såväl i
de s. k. salighetsprisningarna (Matt. 5: 3 ff.)
som även i den i »Fader vår» intagna bönen
om riket. Dock betraktar Jesus dess krafter
såsom verksamma redan i det närvarande i och
med övervinnandet av rikets fiender. I de
maktgärningar Jesus utför ser han ett intyg,
väl icke om att riket skall vara upprättat men
om att det är »på färde». När man stundom
i evangeliet sökt stöd för den uppfattningen,
att gudsriket skulle vara en i det närvarande
upprättad, väsentligen inomvärldslig storhet,
har man otillbörligt pressat en del bibelord,
ss. en del liknelser (om senapskornet och om
surdegen). Uttrycket Guds rike spelar icke
samma roll i N. T:s övriga böcker. I
Johan-nesevangeliet förekommer det endast
sporadiskt och ersättes vanl. av »evigt liv». Breven
begagna oftast andra uttryck. Redan i 2 Tim.
4: 18 föreligger sannolikt den senare ofta
mötande uppfattningen av himmelriket som det
himmelska livet omedelbart efter döden.
Inom de senaste årtiondenas teologi har
gudsrikesbegreppet varit föremål för livliga
meningsutbyten. A. Ritschl gjorde
gudsrikes-idén till sin teologis centrum men fattade
detta begrepp ensidigt inomvärldsligt,
närmast som ett etiskt humanitetsideal. I själva
verket var denna uppfattning mindre bestämd
av evangelierna än av Kants syn på
gudsriket såsom »eine Republik unter
Tugend-gesetzen». Den senaste exegetiska
forskningen (J. Weiss, A. Schweitzer m. fl.) har
starkt betonat den evangeliska
gudsrikestankens utpräglat eskatologiska karaktär, och
denna synpunkt har sedan på sina håll
hävdats såsom den enda legitima (så K. Barth
och hans teologiska skola). Det har i så fall
velat synas, som om gudsriket snart sagt icke
skulle ha något med denna världen att skaffa.
Även om dylika tankegångar kunna ha sitt
värde såsom reaktion gentemot en förr ej
sällsynt, naivt optimistisk uppfattning, torde
en teologi, som vill behålla kontakten med
evangeliet, ej kunna undgå att betona den
dubbelsidighet, som där möter: å ena sidan
är gudsriket till sin karaktär övervärldsligt,
å andra sidan äro gudsrikets krafter
verksamma i det närvarande; dess segrar vinnas,
varhelst det mot gudsviljan fientliga besegras.
Litt.: A. Titius, »Die Lehre Jesu vom Reiche
Gottes» (1895); J. Weiss, »Die Predigt Jesu
vom Reiche Gottes» (2:a uppl. 1900); J.
Lindblom, »Guds rike» (1919); L. Brun, »Jesu
evangelium» (2:a uppl. 1926). G. A-n.
Gudstjänst. Bland inom svenska kyrkan
förekommande olika gudstjänstformer nämna
kyrkolagen och därtill hörande författningar
högmässa, aftonsång, ottesång, veckopredikan,
passionspredikan, katekespredikan
(katekesförklaring), konfirmation, skriftermål och
nattvardsgång, hovrättspredikan,
magistrats-predikan (rådsturättspredikan), tingspredikan
samt riksdagspredikan (se dessa ord). —
Barngudstjänster (vartill också kunna
räknas skolgudstjänster) börja numera att bli
allt vanligare, och flerstädes har man anpassat
en särskild liturgi för dessa, mestadels
hög-mässoritualet i förkortad form. Till svenska
kyrkans gudstjänster hänföras även
bibelförklaring, julbön, nyårsbön, vespergudstjänster
(missionsvesper, skördevesper o. s. v.; se V e
s-p e r) samt morgon- och aftonbön. — Se även
Kult. O.Hpl.
Gudvalla, kloster, se Ro ma
Guébriant [gebriä’], Jean Baptiste
Budes de, greve, fransk marskalk
(1602—-43). Förde 1635 förstärkning till hertig
Bernhard av Weimar, som belägrade Breisach.
Efter dennes död
förmådde G. hans
trupper att ingå i fransk
tjänst. Han deltog
under hertigen av
Lon-gueville i
operationerna 1640 med Banér i
Thüringen och vid
We-ser. G. var tillfällig
överbefälhavare över
de franska trupperna
under vintertåget 1640
till Regensburg. Jämte
K. G. Wrangel m. fl.
segrade G. vid Wolfenbüttel 19 juni 1641 samt
slog de kejserlige vid Hüls (Kempen) 1642. G.
dog av de sår han fått vid belägringen av
Rott-weil (nov. 1643). Biogr. av de Noailles (1913).
Guebwiller [gebvila’r], ty. Gebweiler, stad
i fr. dep. Haut-Rhin (Elsass), vid Lauch och
ö. foten av Vogeserna, i närheten av
bergstoppen Ballon de Soultz el. de G.; 11,691 inv.
(1921). Textilindustri; vita viner.
Guelfer [geT-]. 1. Medeltida partinamn
på kejsardömets motståndare och påvedömets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
