Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Guesde, Jules (Mathieu Basile) - Guesdister - Gueux - Guevara y Dueñas - Guggenheim - Guglielmi, Pietro - Guicciardini, Francesco - Guiccioli, Teresa - Guichen, Luc Urbain du Bouexic - Guide - Guidi, Ignazio - Guido (kejsare) - Guido från Arezzo - Guido el. Gui av Lusignan - Guido Reni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1227
Guesdister—Guido Reni
1228
arna Citoyen och Cri du Peuple samt 1893—
98 deputerad. Han bekämpade hetsigt
possi-bilisterna, vilka hävdade lämpligheten av att
socialister inträdde i regeringen, samt skilde
sig och sitt parti
öppet från dem på
socialistkongressen i
Paris 1900. Från 1906
var G. ånyo
deputerad. Han ingick 27
aug. 1914 som minister
utan portfölj i
Vivia-nis »nationella
för-svarsministär» som en
symbol för
socialdemokraternas anslutning till »1’union
sa-crée», kvarstod i Bri-
ands ministär men avgick vid dennas
ombildning i dec. 1916. Sina sista år var han sjuklig
och framträdde föga i det offentliga livet. G.
utgav en mängd arbeten om socialismen, mest
urval ur hans tidnings- och tidskriftsartiklar.
Nämnas må »Collectivisme et révolution»
(1879; 2:a uppl. 1906), »Quatre ans de lutte de
classe ä la chambre» (1901) och essäsamlingen
»Qä et lä» (1914). E. F. K. S-n.
Guesdi’ster [gäd-], se G u e s d e.
Gueux [gö], se B r e d e r o d e, H. van, och
G e u s e r.
Guevara y Duenas [gäcoa’ra i öoä’njas],
Luis V é 1 e z de, spansk författare (omkr.
1570—1646). Skrev ett mycket stort antal
goda lustspel och var en av den spanska
nationalteaterns bästa andrarangsförfattare.
Hans kvicka satiriska roman »El diablo
coju-elo» (1641) spreds i Lesages bearbetning »Le
diable boiteux» i många länder. Se
Rivade-neira, bd 33 och 45. (K. A. H.)
Gu’ggenheim, judisk-amerikanska
industri-och finansmän, donatorer, ättlingar till Meyer
G., som 1847 invandrade från Schweiz och
vann en stor förmögenhet, förnämligast
genom gruvaffärer. En av hans söner, Daniel
G. (f. 1856), har genom en donation på två
mill. doll. 1926 bildat Daniel Guggenheim
fund for promotion of aviation. Dennes
bror Simon G. (f. 1867) var 1907—13
republikansk senator, är sedan 1919 president
i den stora gruvtrusten American smelting
& refining company och har bl. a. skänkt 3
mill. doll. till en fond för utlandsstudier.
Guglielmi [goljeTmi], P i e t r o, italiensk
tonsättare (1727—1804), kapellmästare i
Dresden, Braunschweig och London, från 1777 i
Neapel. G. var en tid Italiens mest firade
operakompositör, särskilt inom opera buffa,
blev 1793 påvlig kapellmästare i Rom och
skrev sedan blott kyrkomusik. T. N.
Guicciardini [gmitjardi’ni], Francesco,
italiensk hävdatecknare och statsman (1483—
1540). Blev advokat i sin fädernestad,
Florens, var 1512—13 sändebud hos Ferdinand
den katolske samt 1515—27 och 1530—34 i
påvlig tjänst, bl. a. som guvernör i Bologna.
Återkommen till Florens, medverkade han 1537
kraftigt till Cosimo I:s tronbestigning men föll
i onåd, då han sökte begränsa dennes makt.
Han skrev nu om tiden 1492—1534 sin
berömda »Storia dTtalia», som utkom 1561—64.
G:s »Opere inedite» utgåvos 1857—67 (10 bd).
G. har kallats den förste möderne historikern,
men Ranke har visat, att hans verk har mindre
källvärde, än man förut ansett. Litt.: E.
Fue-ter, »G. als Historiker» (i Historische
Zeit-schrift, bd 100, 1907).
Guiccioli [gæitJåTi], Teresa, italiensk
grevinna (1802—73), känd genom sin
förbindelse med lord Byron (se d. o., sp. 356). Utgav
1869 »My recollections of lord Byron».
Guichen [giJä’], Luc Urbain du Bouexic,
greve de G., fransk amiral (1712—90). Fick
1780 under amerikanska frihetskriget högsta
befälet över de franska sjöstridskrafterna i
Västindien och utkämpade med växlande
framgång flera sjöstrider med engelska
flottan under amiral Rodney.
Guide [gid], fr., vägvisare; resehandbok.
Guidi [gcoi’di], I g n a z i o, italiensk
orientalist, företrädesvis arabist och abessinist (f.
1844), sedan 1878 prof, i Rom. G. har utgivit
ett stort antal arbeten, bl. a. »Studi sul testo
arabo del libro di Calila e Dimna» (1873),
»Sulla sede primitiva dei popoli semitici»
(1875), »La descrizione di Roma nei geografici
arabi» (1877) och »Grammatica elementare
della lingua amarina» (2:a uppl. 1892). P. L.
Guido [gcofdå], medeltida romersk kejsare
(d. 894). Blev 882 hertig av Spoleto och 891
av påven Stefan V krönt till kejsare. G:s
motståndare Berengar (I) av Friuli inkallade då
hjälp, och G. fick draga sig tillbaka över Po 894.
Guido [gcoi’då] frånArezzo,
benediktin-munk, musikteoretiker (omkr. 995—1050). G.
bodde under sina sista år i Arezzo och vann
därifrån berömmelse som skapare av so
1-m i s a t i o n e n (se d. o.) samt förbättrade
även notskriften genom att använda fyra
linjer (olika färgade: röd för f och gul för
c, de övriga svarta). Den efter honom
benämnda »Guidonska handen» var ett
hjälpmedel att lära sig skalan genom att fästa
tonernas namn vid fingerlederna på den
vänstra handen. G:s mest berömda skrift är
»Micrologus de disciplina artis musicae»
(senast utg. av A. Amelli 1904). T. N.
Guido [gcoi’då] el. Gui av Lusignan
[gi-], konung av Jerusalem, senare av Cypern
(d. 1195). G. tillhörde en ätt från Poitou. Han
äktade 1180 den barnlöse konung Balduin
IV:s av Jerusalem syster Sibylla och blev
1186 konung av Jerusalem. G. blev slagen av
Saladin vid Hittin 1187, tillfångatogs men
blev snart fri och sökte återtaga sitt rike.
Under tredje korståget slöt han sig till Rikard
Lejonhjärta. G. fick 1192 definitivt avträda
Jerusalem och köpte i stället av Rikard
Cypern s. å.; detta rike kvarblev i hans släkt
till 1489 (jfr Cypern, historia).
Guido Re’ni [gcoi’då-], se R e n i.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
