Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Guldsmedshyttan (brukssamhälle) - Guldsmedskonst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1257
Guldsmedshyttan—Guldsmedskonst
1258
Guldsmedshyttan, brukssamhälle i
Västmanland, 14 km n. v. om Lindesberg, vid sjön
Rossvalen; omkr. 1,650 inv. Bruksegendomen
omfattar 1,928 har, därav 260 har åker;
tax.-värde 2,376,360 kr. (1927); järnverk med
gruvor, anriknings- och sintringsverk,
masugnar, gjuteri och mekanisk verkstad,
vals-svarvningsverkstad, sågverk och elektriskt
vattenkraftverk. Ägare är Guldsmedshytte
a.-b., stiftat 1868; aktiekap. 3 mill. kr., 300
arb.; tillv.-värde 4 mill. kr. Till bolaget höra
även omkr. 80 gruvutmål, bl. a. Gullblanka
och Fanthyttefältets gruvor, järnbanor till
Storå station på Frövi—Ludvika järnväg
m. m. — Vid G. har trol. redan under
medeltiden silvermalm brutits. Under E. Elzvik,
som 1843 övertog malmfyndigheten, brötos
stora mängder bly- och silvermalm. 1869
an-lades en tackjärnshytta, och i början av
1900-talet utvidgades och moderniserades
anläggningarna, varvid bl. a. Gröndals
malmanrik-ningsmetoder kommo till användning. 1912
blev K. Tillberg huvuddelägare, och ett
elekt-rostålverk anlades, varjämte
koppartillverkning påbörjades. Sedan 1923 innehar
Skandinaviska kredit-a.-b. aktiemajoriteten.
Guldsmedskonst i vidsträckt bemärkelse
omfattar konsthantverksmässig och
konstnärlig bearbetning av guld (guld sm ide),
silver (s i 1 v e r s m i d e), platina och dessa
metallers ersättningar samt dessutom
ädelstens- och pärlinfattning (juvelera r
konst). Till de viktigaste inom g.
använda tekniska förfaringssätten höra
gjut-ning, drivning, pressning, prägling, ciselering,
gravering och guillochering. Det ädla
materialet sammansättes ibland med elfenben eller
smyckas med filigran, granulering, niello,
tau-schering o. s. v. Oädelt material, ss. koppar,
mässing, nysilver etc., förgylles el. försilvras;
i st. f. ädla stenar och äkta pärlor användas
numera ofta imitationer.
Redan de förhistoriska folken utövade g.
Arbeten i guld och silver ha dock, på grund
av materialets dyrbarhet, ofta smälts ned,
varför jämförelsevis få föremål av ädel metall
bevarats till våra dagar. G. stod mycket högt
i Egypten (se Egyptisk konst, bild
22, 28, 31), vilket bl. a. fynden i
Tut-anch-Amons (se d. o.) grav visa. I litteraturen
lämnas åtskilliga upplysningar om g. hos de
väst-asiatiska folken i Babylon, Nineve och Susa.
Den judiska nationalhelgedomen i Jerusalem
var rikt smyckad med dyrbara metallarbeten,
ss. förbundsarken och den sjuarmade
ljusstaken. Konstnärer från Tyros utförde
guldsmedsarbeten, kärl o. dyl. för Jerusalems
tempel. — Forngrekisk g. känner man
företrädesvis genom de av Schliemann vid det gamla
Troja och i Mykenai gjorda fynden: kärl,
smycken o. s. v. av ännu ganska primitiv
karaktär, mest med linjeprydnader och enkel
djurornamentik. Synnerligen märkliga
arbeten från 2:a årtusendet f. Kr. äro de två med
tjurbilder i relief prydda guldbägare, som
Bild 8. Guldsmedsbod. Nederländsk miniatyr från
slutet av 1400-talet.
upptäckts i en kupolgrav vid Vafio nära
Sparta och sannolikt tillverkats på Kreta,
samt bronsdolkar med figurala inläggningar
från Mykenai (se Egeisk kultur, bild
9, 10, 11). — Vida berömda voro de
kolossala guld- och elfenbensstoderna
(»kryselefan-tiner») i Aten, Olympia och på andra ställen
(jfr F e i d i a s). De alster av antik grekisk
g som ännu finnas i behåll (i Leningrad,
Berlin, Paris etc.), utgöras till större delen av
gravfynd ss. smycken och mindre vaser, från
Italien eller från Sydryssland, särskilt Krim.
Föremålen utmärka sig genom eleganta
former och graciös ornering av figurer, bladverk
o. dyl. Drivning, ciselering och filigran
förekomma. — Jämte åtskilliga i Pompeji och
Herculaneum funna skatter intager bland
alstren av romersk konstskicklighet det s. k.
Hildesheimfyndet (1868) en framstående plats.
Samtliga dit hörande föremål, dryckes- och
bordskärl från l:a och 2:a årh. e. Kr., nu i
Berlin, äro rikt ornerade med figurer,
backi-ska attribut, lövverk etc.
Efter västromerska rikets fall blev de
östromerska kejsarnas residens, Konstantinopel,
under århundraden ett huvudsäte för
konstnärlig och konstindustriell verksamhet. De
bysantinska arbetena bibehålla visserligen till
en stor del den klassiska konstens motiv, men
dessa stelna och liksom förtorka. Stor vikt
fäste man vid själva materialets dyrbarhet
och prakt, och åtskilliga tekniska
förfaringssätt fulländades, t. ex. ädelstensinfattningen,
niellerings- och emaljeringskonsten. — Trots
de oroliga förhållandena i Västerlandet under
senare delen av första årtusendet e. Kr.
saknas ingalunda spår av en här och där ganska
utvecklad konstslöjd. I Frankrike vann den
helige E 1 i g i u s (se d. o.), biskop i Noyon
(d. 659), rykte som både statsman, helgon och
guldsmed. Han blev också sedermera
guldsmedernas skyddspatron. Senare bildar Karl
den stores (d. 814) tid utgångspunkten för
en stegrad livaktighet jämväl på g:s område.
Från de västgotiska konungarna i Spanien på
600-talet härstammar Guarrazarfyndet (1858;
nu dels i Paris, dels i Madrid); det innehöX
några märkliga hängande votivkronor o. a.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
