Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Guldsmedskonst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1259
Guldsmedskonst
1260
föremål av rent guld, prydda med infattade
ädelstenar och upphöjda bilder. Bland
bibehållna forntyska föremål märkes den kalk
hertig Tassilo omkr. 780 skänkte klostret i
Kremsmünster, ett arbete, vari den
bysantinska karaktären tydligt framträder. På Irland
utförde under denna period konstförfarna
guldsmeder smycken jämte föremål för kyrkligt
bruk, ss. kalkar, relikgömmor, kryckor till
biskopsstavar o. dyl., alla prydda med en
egendomlig ornamentik av sammanflätade,
vanl. symmetriska band- och djurmotiv. I nära
samband med denna irländska konstslöjd står
den metallkonst, som under den nordiska
hednatidens sista skeden blomstrade i åtskilliga
delar av Skandinavien, särskilt på Gotland.
Under den romanska perioden når g. en hög
grad av blomstring. Biskop Bernward i
Hildesheim (d. 1022) inlade stor förtjänst om
guldsmidets och i allm. metallarbetets
utveckling. Bronsdörrar, krucifix, ljusstakar och
ljuskronor tillskrivas honom och hans skola. Ett
praktstycke från tidig medeltid är Heliga
tre konungars skrin i Kölndomen, med rika
figurframställningar, prydande en
arkitektoniskt ordnad stomme, över huvud råder under
denna period en nära överensstämmelse
mellan g:s alster och den samtida arkitekturen.
Bland romanska guldsmedsarbeten i svenska
samlingar må jämte åtskilliga smycken
nämnas altarframstycket från Broddetorp i
Västergötland (se bild till art. Antemensale,
sp. 1082), relikskrin och krucifix i Statens
historiska museum. I Danmark finnas några
altarbeklädnader av metall, som likna
Brodde-torpsantemensalet. — Ännu efter det att
gotikens former på arkitekturens område
fullständigt blivit de härskande, bibehöllo guld- och
silverarbetena den senromanska stilens drag.
Omkr. 1300 hade dock gotiken trängt
fullständigt igenom. De arkitektoniska formerna
gjorde sig ännu mera gällande, och i guld och
silver efterbildades hela stenkonstruktioner;
relikskrin, monstranser o. dyl. fingo form av
byggnader, med strävpelare och strävbågar,
spetsbågar och fialer. Bland guld- och
silverarbeten i svenska samlingar från medeltidens
senare och sista del kunna jämte många
kyrkliga kärl och redskap i Statens historiska
museum i Stockholm nämnas föremålen i
Dunefyndet från Gotland (1881), bestående av
skålar, fat, smycken m. m., och det s. k.
Mo-talasmycket i samma museum.
Medeltidens guldsmedsverkstäder blevo
.mångenstädes, särskilt i Italien, plantskolor
för den högre konsten och den gryende
renässansen. Bland den tidiga renässansens
konstnärer voro flera från början själva
guldsmeder, eller också hade de gått i lära hos
sådana; flera av de äldsta kopparstickarna voro
guldsmeder. Under renässansen lösgjorde sig
g. från arkitekturens tvång och upptog en
från antiken härstammande ornering av
stiliserade växt- och djurformer, vartill kom flitig
användning av människofiguren som dekora-
tionsmotiv. Stor omväxling rådde i
materialets behandling, och utom de ädla metallerna
förekommo ädelstenar och halvädelstenar samt
elfenben, snäckor (s. k. Nautiluspokaler),
strutsägg, kokosnötsskal o. dyl. Intresset för
färger uppammade emaljeringskonsten; man
emaljerade icke endast plana ytor utan även
plastiska föremål, ss. smycken,
luktvattens-flaskor, figuriner o. s. v. Denna period var
g:s blomstringstid. Den mest framstående
platsen intog till en början Italien, och
bland italienska guldsmeder vann B e
n-venuto Cellini (se d. o.) världsrykte.
— De italienska guldsmederna, bland dem
Cellini personligen, utövade i början av
1500-talet ett starkt inflytande på fransk g.
Mot århundradets mitt gjorde sig dock en
självständig uppfattning gällande i
Frankrike, karakteriserad bl. a. genom användandet
av vapenmärken, monogram och sinnebilder.
Av betydelse för g. voro även dess intima
beröring med den samtida skulpturen och den
inverkan den rönte från framstående
mönstertecknare. Mot slutet av 1500-talet förlorade
det franska guldsmidet sin
renässanskaraktär; formerna blevo tyngre, och de finare
arbetssätten försummades. — I spetsen för de
konstnärer, vilka fruktbärande inverkade på
den tyska konstslöjden, stodo Albrecht Dürer
och Hans Holbein d. y. Bland de tyska
konstnärerna på 1500-talet ägnade de s. k.
småmästarna (»die Kleinmeister») som både
tecknare och kopparstickare synnerlig omsorg åt
mönsterkomposition och inverkade därvid även
på g. Särskilt må nämnas H. Aldegrever, H.
S. Beham, P. Flötner och Virgil Solis. Den
främste representanten för tysk g. under
1500-talet var W. Jamnitzer (se d. o.), medlem av
en bekant guldsmedssläkt. I synnerhet voro
Augsburg och Nürnberg berömda för sin g. Till
de märkligaste silverarbetena från den tyska
tidiga renässansen hör staden Lüneburgs
rådssilver (36 pjäser: pokaler, skålar m. m.), nu
i Berlin. Tyska guldsmedsarbeten, i
synnerhet från tiden omkring och efter 1600, äro ej
sällsynta i svenska samlingar, t. ex. i Statens
historiska museum, Nationalmuseum och på
Skokloster.
Från mitten av 1600-talet efterträddes den
mera stränga tyska renässansornamen tiken
av naturalistiska blad- och blomsterornament,
vanl. framställda i drivet arbete.
Under senare hälften av 1600-talet blev
Frankrike det tongivande landet på såväl konstens
som konsthantverkets område. På den
pompösa barockstil, som man brukar kalla
Ludvig XIV:s, följde den nyckfulla rokokon eller
Ludvig XV:s stil, därefter Ludvig XVI:s stil,
zopfstilen, med de räta linjerna, de spensliga
girlanderna och den starka påverkningen av
antikens formvärld. Framstående
mönster-tecknare, J. Le Pautre (d. 1682), J. Bérain (d.
1711), D. Marot (d. 1718), J. A. Meissonnier (d.
1750), G. M. Oppenord (d. 1742) o. a., vilkas
arbeten och kompositioner spredos genom kop-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
