Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Guldsmedskonst - Guldsmide - Guldspärr - Guldsteklar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1261
Guldsmlde—Guldsteklar
1262
parstick, utövade en betydande inverkan på
den allmänna europeiska smaken. Bland
guldsmeder intages främsta rummet av C 1 a u d e
B al lin d. ä. (1615—78). —
Rokokoperioden representeras av Thomas Germain
(1673—1748); senare kom Jacques
Roet-t i e r s (1707—84). Även i arten av de
tillverkade föremålen visar sig olikheten mellan de
särskilda perioderna. Under äldre tider
utgjorde de kyrkliga kärlen och prydnaderna
jämte dryckeskärlen huvudföremålen för
guldsmedens verksamhet. Nu kommo i stället
praktvaser, blomsterskålar, rökelsekar,
kaffe-och tekannor o. dyl. En ganska
anmärkningsvärd grupp bilda slutligen snusdosorna. Den
under 1700-talet tilltagande penningbristen i
förening med benägenheten hos de lägre
klasserna att i det yttre så mycket som möjligt
närma sig de högre gav upphov åt den
imita-tionsindustri, som i våra dagar är
synnerligen högt utvecklad. — Franska revolutionen
åstadkom ett skarpt avbrott i de gamla
traditionerna. Republiken och kejsardömet
upp-togo antika romerska mönster. Under
restaurationen (efter 1815) framträdde den
benägenhet för rokokoformer, som åtm. i Sverige
levde kvar ända inemot århundradets slut i
de för vanligt bruk avsedda
guldsmedsarbetena. Den romantiska rörelsen inom
litteratur och konst har på guldsmedsarbetets
område sin motsvarighet i försöken att upptaga
gotiska former. Till förvirringen i form kom
även försämring av den tekniska dugligheten.
Först under 1800-talets senare hälft, efter den
första världsutställningen i London, 1851, och
framför allt efter upprättandet av
konstindustriella offentliga samlingar och
läroanstalter har g. åter höjt sig. Sedan omkr. 1900
har en g. utvecklats, som arbetar med former,
vilka taga hänsyn till materialets krav och
möjligheter (Peter Behrens, Henry van de
Veide, Joseph Hoffman).
I Norden nådde g. en rätt hög utveckling
redan mer än 1000 år f. Kr. I gravar och
depåfynd från bronsåldern ha hittats
arm-och fingerringar, diadem och skålar av
guld (se Bronsåldern, bild 9, 11). Ofta
äro guldkärlen tillverkade av guldbleck och
sirade med punsade ornament. Bronsföremål
ornerades ibland med pålagda guldbleck.
Under l:a årh. e. Kr. tog g. i Sverige ett nytt
uppsving. Förutom guldet började även
silvret komma i bruk, och genom beröringen med
romersk kultur lärde man sig konsten att
löda metaller. På 200-talet gjorde man
bekantskap med en ny teknik: man började
kläda bronsföremål med tunna förgyllda
silverplåtar, smyckade med insatta färgade
glasbitar. Emaljeringskonsten var här känd redan
f. Kr. Från 400- och 500-talet äger man i
Sverige en stor mängd guldsmedsarbeten,
bland vilka märkas tre stora, i Västergötland
och på Öland funna guldhalskragar, bildade av
på varandra lagda guldrör och smyckade med
en rikedom av filigransirater (bild 4). Andra
märkliga guldarbeten äro de s. k.
guldbrak-teaterna (se B r a k t e a t). Under
vikingatiden inkommo från utlandet många nya
förebilder för guldsmedsarbeten, särskilt från
Orienten, och en del efterbildades här.
I Sverige funnos guldsmedskorporationer på
1400-talet. Den äldsta bibehållna
skråordningen för guldsmedsämbetet i Stockholm är
av 1501, sedermera flera gånger förnyad och
omarbetad. Vasakonungarna hade i sin tjänst
en mängd guldsmeder, som åt dem utförde
talrika arbeten, t. ex. S:t Eriks skrin i Uppsala
domkyrka (se Eriks skrin). 1622 fick
Stockholms guldsmedsämbete, det förnämsta
i landet, en ny skråordning, och under
1600-talet utvecklades den svenska g., närmast
under tyskt inflytande. Till de praktfullare
arbetena från denna tid höra dels allehanda för
gudstjänsten avsedda kärl, dels flera av de
gamla skråämbetenas och gesällskapens
väl-kommor. Under 1600-talet hade som
mästerstycken vanl. utförts en pokal och några
småsaker; från omkr. 1710 blevo kaffe- och
tekannor (bild 15—16) vanligare. Nu började också
den franska g. sätta sin prägel på den svenska.
Under rokokoperioden tillverkades mycket
bordssilver, ss. soppskålar, kaffe-, te- och
gräddkannor etc., samt ljusstakar (bild 14,
18). Den svenska g. följde sedermera med den
europeiska stilutvecklingen och kom särskilt
efter de gamla ämbetenas upphävande vid
mitten av 1800-talet i ett starkt beroende
av utlandet. I samband med det nyvaknade
intresset för konsthantverket under senare
delen av 1800-talet har även den svenska g.
ånyo börjat göra sig självständigt gällande.
Litt.: H. Havard,’ »Histoire de 1’orfèvrerie
frangaise» (1896); J. Lessing, »Gold und
Sil-ber» (2:a uppl. 1907); H. Lüer och M. Creutz,
»Geschichte der Metallkunst» (1909); Ch. J.
Jackson, »An illustrated history of english
plate» (1911); A. Hayden, »Chats on old
silver» (1915); M. Rosenberg, »Geschichte der
Goldschmiedekunst auf technischer
Grund-lage» (2:a uppl. 1924 ff.); G. Upmark,
»Guld-och silversmeder i Sverige 1520—1850» (1925).
— Om kontrollstämplar på g:s alster se K o
n-trollstämpling (och där anförd litt.).
Se även Juvelerarkonst och
Smycken. Upk d. y.*;T. J. A.*
Guldsmide, se Guldsmedskonst.
Guldspärr, befrielse för riksbanken från den
i 1897 års lag för Sveriges riksbank § 10
stadgade skyldigheten att inlösa guld i plants,
som för riksbankens räkning avlämnas till
Myntverket; även använt om befrielse för
riksbanken att vid anfordran inlösa sina
sedlar med guld enl. lydelsen. Jfr Myntfot.
Guldsteklar, Tubulifera, en underordn. av
steklarna, omfattande en enda familj,
Chry-sidae. Genom sina fåledade antenner och
benens enkla lårring avvika de från
parasitstek-larna och närma sig gaddsteklarna, från vilka
de dock skilja sig så mycket genom
bakkroppens byggnad, att de måste hänföras till en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
