Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gummerus, Henrik Johan - Gummerus, Herman Gregorius - Gummerus, Jaakko - Gummeson, Per - Gummi - Gummi arabicum - Gummidragant - Gummi elasticum - Gummifabrikation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13
Gummerus—Gummifabrikation
14
Gummerus, Henrik Johan, präst,
anförare i ålänningarnas befrielsekrig 1808 (1774
—1836). G. var född i Åbo län och vid
krigsutbrottet 1808 pastorsadjunkt i Finström
på Åland. Jämte länsmannen E. Arén (se
d. o.) tog G. maj s. å. befälet över
ålänningarna, vilka reste sig mot den ryska
ockupa-tionsstyrkan, och lyckades, stödd av en liten
svensk eskader, först besegra och
tillfångataga den ryska huvudstyrkan (500 man) på
ön Kumlinge (9 maj s. å.) och sedan i Brändö
de övriga (94 man). G. fick kungl.
hovpredikants titel och guldmedalj för tapperhet i
fält. Han flyttade efter freden till Sverige
och blev 1812 kyrkoherde i Högby på Öland.
Jfr K. A. Bomansson, »Skildring af
folkrörelsen på Åland 1808» (1852; ny uppl. 1905).
Gummerus, Herman Gregorius,
finländsk vetenskapsman, politiker (f. 187 7 24/i2),
av samma släkt som H. J. G. Disputerade
1907 och blev 1911 docent i romersk filologi
vid Helsingfors univ. Han tog verksamt del
i det aktiva motståndspartiets arbete före
och efter storstrejken 1905 och var 1906—08
red. för den radikala tidskriften Framtid.
Under världskriget var han i den s. k. Stock
-holmsdelegationen oavlåtligt verksam för
Finlands frigörelse. Sina politiska minnen har
han publicerat i »Aktiva kampår» (1925) och
»Jägare och aktivister» (1927). G. blev
Finlands chargé d’affaires i Kiev 1918 och i Rom
1919 samt var minister i Rom 1920—25. Se
dan 1926 är han åter docent vid Helsingfors
univ. (i antikens historia). H. E. P.
Gummerus, Jaakko, finländsk teolog (f.
1870 13/io), av samma släkt som H. J. G. Blev
1900 teol. lic. på avh. »Beiträge zur Geschichte
des Buss- und Beichtwesens in der
schwedi-schen Kirche des Mittelalters» och s. å. prof,
i kyrkohistoria vid Helsingfors univ. på avh.
»Die homöusianische Partei bis zum Tode des
Konstantins». G. har utövat mångsidig
författarverksamhet (läroböcker, forskningar om
Agricola m. m.), som han fortsatt, även sedan
han lämnat univ.; han blev 1920 biskop i
Borgå och 1923 i Tammerfors stift. Teol.
he-dersdr vid Lunds univ. 1923. H. E. P.
Gummeson, Per, målare (1858—1928).
Studerade vid Konstakad. i Stockholm 1883—86.
En framstående skildrare av Skånes natur,
som han återgivit med övertygande trovärdig
hållning och osökt känsla (»Gammal
Falster-bogård» i Nationalmuseum, andra arbeten i
skånska o. a. museer). G-g N.
Gummi (lat. gu’mmi, grek. ko’mmi, antagl.
av kopt. ca’ma), det gemensamma namnet på
flera slag hos växter förekommande amorfa
produkter, vilka lösas el. svälla i vatten till ett
slem men utfällas ur dylika lösningar genom
alkohol, vari de äro olösliga. G. är kemiskt
nära besläktat med hemicellulosa (se d. o.).
— Vulkaniserade kautschukvaror kallas ofta
gummivaror (se Gummifabrikation).
Jfr även Arabiskt gummi. (I. B.)
Gummi ara’bicum, se Arabiskt gummi.
Gummidragant, se D r a g a n t.
Gummi ela’sticum, dets. som kautschuk
(se d. o.).
Gummifabrikation, tillverkning av varor,
vari kautschuk ingår. Se Kautschuk; jfr
även Balata, Faktis och Guttaperka.
Vid kautschukens bearbetning i
gummi-fabrikerna skäras bollarna eller blocken först
sönder på skärmaskiner i små stycken eller
spånor. Dessa tvättas på valsverk eller i s. k.
holländare med rinnande vatten, som bortför
lösliga ämnen och bortslammar en del fasta,
lätta föroreningar. Sand och tyngre partiklar
avskiljas i holländarnas sandfångare. Den
rentvättade massan knådas i
knådningsmaski-ner eller kalandervalsar och utvalsas på
glattvalsverk till tunna plattor, vilka torkas i
luft vid vanlig temp.
Gummivaror innehålla jämte kautschuk
tillsatser av mineralämnen och organiska ämnen,
vilka dels äro rena förtyngnings- eller
ut-spädningsämnen, dels ha vissa bestämda
uppgifter att fylla. I regel tillsättas
mineralämnen i syfte att göra gummit billigare, men
vissa svavelföreningar, ss. svavelantimon och
zinksulfid, inverka fördelaktigt på den här
nedan beskrivna vulkaniseringsprocessen, och
andra mineralämnen tillsättas för att färga
gummit.
Som rena surrogat för ny råkautschuk
tillsättes ofta en viss del regenererat gummi,
som genom mekanisk och kemisk behandling
> viss mån föryngrats. Numera kan
regenererat gummi, s. k. r e g e n e r a t, av
synnerligen god kvalitet erhållas. Därvid nyttjas
bl. a. faktis (se d. o.). Vit faktis fås genom
behandling av rovolja el. andra därmed
besläktade oljor med klorsvavel, brun eller svart
fås genom upphettning av feta oljor till högre
temp. med svavel. Dessa produkter äro
elastiska, icke klibbiga, utdryga kautschuken men
kunna även bibringa den vissa förmånliga
egenskaper, t. ex. bättre elektrisk
isoleringsförmåga. Andra organiska tillsatser, ss.
pa-raffin, ceresin, vaselin, asfalt, mineraloljor
o. dyl., äro mestadels utdrygningsmedel men
göra även gummit mer okänsligt för
luftfuktighet. Dessutom införas numera åtskilliga
kväveföreningar, »acceleratorer», vilka starkt
påskynda vulkaniseringen, samt
desoxida-tionsmedel, vilka öka gummits
luftbeständighet och livslängd.
Rågummits ringa motstånd mot
luftoxidation ökas och dess känslighet för
temperaturväxlingar minskas genom
vulkaniseringsprocessen, varvid svavel bringas
att kemiskt förena sig med kautschuken, då
det bindes på samma sätt som luftsyre vid
oxidationen. Man skiljer mellan kall och
varmvulkanisering. Den förra nyttjas för
mjuka gummivaror med hög kautschukhalt,
vilka neddoppas i en lösning av klorsvavel i
kolsvavla. Varmvulkanisering tillämpas på
vanliga gummivaror samt ebonit. Därvid
in-valsas svavelblomma eller finpulvriserat
sva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
