Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Gustav I (Gustav Vasa, svensk konung)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustav
32
Gustav Vasas staty framför Riddarhuset i Stockholm.
landområde utbredde sig upproret; från
nyåret 1522 voro alla slott och fasta platser
utom Stockholm, Kalmar och Älvsborg i
befrielsehärarnas värjo. Redan på sensommaren
1521, efter en herredag i Vadstena i aug.,
antog G. titeln riksföreståndare; ung.
samtidigt gav honom större delen av den
inhemska aristokratien äntligen sin
anslutning. För befrielseverkets fullbordan
krävdes emellertid stödet av en flottmakt, och
det var därför av stor betydelse, att Lybeck
sommaren 1522 inträdde i kriget och bragte
G. bistånd i fartyg, krigsmateriel och
manskap. Ansatt av uppror i själva Danmark,
flydde Kristian i april 1523 från Norden,
och vid midsommaren s. å. höll G. sitt
högtidliga intåg i Stockholm, varefter Kristians
garnisoner uppgåvo Kalmar och de finländska
fästena.
Det är osannolikt, att G. redan vid
upprorets planläggning själv syftat mot
kungakronan; snarare har Sturehusets
restauration urspr. varit hans mål. I samma mån
som befrielseverket fortskridit, hade
emellertid den slutliga lösning av
regeringsfrå-gan, genom vilken landets unge frihetshjälte
varaktigt blev dess härskare, börjat
framstå som den enda naturliga. Konsekvensen
drogs, då G. 6 juni 1523 på riksdagen i
Strängnäs — säkerligen icke utan påverkan
av Lybecks närvarande sändebud, för vilka
hans tronbestigning tedde sig som ett
trängande lybskt intresse ur ekonomisk och
han
delspolitisk synpunkt — lät välja sig till
konung. Riket var då utarmat genom den
långa ofreden, kronan saknade medel för
återuppbyggnadsarbetet och för att infria de
väldiga skuldkrav, som från Lybeck
framställdes med anledning av dess försträckningar i
kriget. Förhållandet till Danmark, där man
hade svårt att uppge unionstankarna, var i
förstone brydsamt. Lybeckarna utövade i
början av G:s regering ett tryckande
politiskt förmynderskap och avtvungo G. under
själva valriksdagen ett privilegiebrev, som
gav Lybeck och dess bundsförvanter inom
hansan monopol på Sveriges utrikeshandel
tillika med tullfrihet. Dessutom började snart
nog särskilt i Dalarna många vänner till
det genom G:s tronbestigning undanträngda
Sturehuset stämpla mot honom till förmån
för Kristina Gyllenstierna och hennes barn.
G. visade sig emellertid vara mannen att
bemästra svårigheterna. För att råda bot
på det finansiella nödläget beslöt han att i
största utsträckning göra sig till herre över
den kyrkliga förmögenheten, och för de
revolutionära åtgärder, som han i det syftet
nödgades vidtaga, fann han teoretiska
argument i reformationens läror, sådana dessa nu
börjat förkunnas av Laurentius Andreæ och
Olaus Petri, av vilka den förre från 1523
en följd av år var hans främste
kyrkopo-litiske rådgivare. På riksdagen i Västerås
1527 genomdrev G. beslut (se Västerås
r e c e s s), vilka i sin tillämpning kommo
att medföra, att klostergodsen och
huvudparten av medeltidskyrkans jordegendomar
indrogos till kronan och att det svenska
kyrkosamfundet i det hela underlades
konungamakten. Väsentligen med kyrkans
medel lyckades han omsider likvidera den
lyb-ska skulden, varefter han 1533 upphävde
Lybecks handelsprivilegier — en i Sveriges
ekonomiska historia epokgörande händelse —
och under grevefejden (se d. o.) mäktigt
bidrog att stäcka dess välde över huvud.
Under mellantiden hade han ytterligare
befäst sin makt i det inre genom att energiskt
nedslå de upprorsförsök och resningar, som
missnöjet med hans stränga tillvaratagande
av statsintressena och den mångenstädes
rådande förbittringen över omvälvningen inom
kyrkan — delvis i förening med Sturevänlig
agitation — gång efter annan hade utlöst
(i Dalarna 1524—33; se Daluppror; i
Västergötland och Småland 1529). G:s av
medgången närda maktfullkomlighet,
nyda-narens förakt för »gammalt och fornt» och
ej minst den systematiska konfiskeringen av
kyrkorummens silverkärl och klenoder, vilken,
beledsagad av föreskrifter om
gudstjänstlivets omgestaltning i evangelisk riktning, på
hans befallning verkställdes åren kring 1540,
framkallade omsider ännu en resning, det av
Nils Dacke ledda småländska bondeupproret
1542—43 (se D a c k e). Sedan även denna
revolt, farligare än någon av de föregående,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
