Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustafsson, Richard - 1. Gustav I (Gustav Vasa, svensk konung)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29
Gustav
30
Svenska och danska trupper framför Stockholm. Akvarell från 1700-talet efter
en sedermera förlorad 1500-talsmålning på Gripsholm.
82) ha blivit mycket
populära, även utomlands. Han
skrev noveller,
översättningar, musiktexter (bl. a.
»Ett bondbröllop», tonsatt
av A. Söderman) m. m.
Gustav, svenska
konungar.
1. G. I (G. V a s a), den
moderna svenska statens
grundläggare (d. 1560 29/9),
stamfader för V a s a ä
t-t e n s (se d. o.) kungliga
linje, tillhörde genom
födseln Sveriges högsta
aristokrati. Fadern, riksrådet
Erik Johansson (Vasa),
synes väl ha saknat
politisk duglighet och hand-
lingskraft men var genom anor,
frändskaps-band och godsbesittningar lika fullt en av
landets mest lysande ädlingar, systerson till
Sten Sture d. ä., vid vars bortgång han
ärvde en huvudpart i det förmögna
dödsboet. G:s moder, Cecilia Månsdotter av
Ekaätten, var halvsyster till Sten Sture d. y:s
maka, Kristina Gyllenstierna. Det är som en
av Sturepartiets unga adelsjunkrar G. först
framträder i historien. Om hans öden före
tjuguårsåldern är vår kunskap ringa och
mestadels osäker. I fråga om hans födelseår
står valet närmast mellan 1495 och 1496,
utan att bestämt företräde kan givas åt
någotdera årtalet; födelsedagen var enl. de
äldsta traditionsuppgifterna Kristi
himmelsfärdsdag, som 1495 inföll den 28 maj, 1496
den 12 maj. Rydboholm, faderns sätesgård,
och det mödernesläkten tillhöriga godset
Lindholmen, båda i Uppland, tävla om äran
att vara G:s födelseort; Lindholmen torde ha
den större sannolikheten för sig. Efter att
ha idkat skol- och universitetsstudier i
Uppsala — någon lärd utbildning i egentlig
mening förvärvade han dock aldrig — tog G.
tjänst vid Sten Sture d. y:s hov, där
samvaron med Hemming Gadh lär ha haft stor
betydelse för hans personliga utveckling;
som sin fars biträde i familjens enskilda
angelägenheter erövrade G. tidigt en för
honom karakteristisk omsikt och
tilltagsenhet i ekonomiska ting. 1518 deltog han i det
segerrika slaget vid Brännkyrka men kom
därefter som gisslan i Kristian II :s våld och
blev av honom (okt. 1518) förrädiskt
bortförd till Danmark. Där sattes han i förvar
på Kalö slott i Jylland men lyckades
undkomma till Lybeck (sept. 1519); han landsteg
31 maj 1520 på Stensö udde vid Kalmar.
Besluten att ej underkasta sig konung
Kristian, som efter Sten Stures död snabbt
blivit herre över större delen av riket, begav sig
G. som efterspanad flykting upp till
Mälarlandskapen och sökte därunder med ringa
framgång elda befolkningen till fortsatt
kamp. När så Stockholm i sept. uppgavs
till fienden, varvid Kristian hyllades jämväl
av Kristina Gyllenstierna, framhärdade G.
ensam av sina ståndsbröder i sitt trots mot
landets nye härskare. Dold på fädernegården
Rävsnäs i Södermanland, fick G. underrättelse
om Stockholms blodbad, där hans far och
nästan alla andra riddersmän inom hans
frändekrets halshöggos och hans mormor,
mor och systrar fängslades; på illgärningen
följde godsindragningar, som hotade att
beröva G. hela hans ekonomiska existens.
Han drog sig nu undan till Dalarna för att
hos dess av gammalt Sturevänliga inbyggare
finna personligt skydd samt även stöd och
hjälp för en resning mot »tyrannen». Den
fågelfries växlande äventyr under vandringen
genom Dalabygderna (kring årsskiftet 1520—
21) blevo sedermera föremål för en
kärleksfullt utsmyckande sägenbildning, som
särskilt knyter sig till namnen Rankhyttan,
Ornäs, Svärdsjö, Isala, Rättvik, Mora,
Utme-land och Sälen men vars verkliga
sanningskärna endast i mycket begränsad grad
låter sig uppdaga. Omsider vann han för
sina upprorsplaner både bonde- och
bergs-lagsbefolkningen i landskapet och korades
till Dalarnas hövitsman med uppgift att
befria riket från Kristians välde. Redan förut
hade även i andra landsändar resningar
utbrutit som en följd av blodbadet, men sedan
G. ställt sig i spetsen för dalkarlarna,
underordnade sig alla frihetsvänner hans
an-förarskap. Som Sturehusets närmaste
kvar-levande släkting företrädde G. den historiska
kontinuiteten i nationalpartiets ledning, och
även i kraft av den omständigheten, att han
var den ende aristokrat, vilken under
upprorets första skede (till sommaren 1521)
kämpade mot Kristian, var han nära nog
självskriven till ställningen som landets hövding
i befrielsekriget. Framgången följde hans
företag med en snabbhet, som erinrar om
Engelbrekts resning 1434. I april 1521 slog
G. en kunglig här vid Västerås, varefter han
ryckte fram mot Stockholm, där en belägring
anordnades; över hela det egentliga Sveriges
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
