Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Gustav V (Oscar Gustaf Adolf)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53
Gustav
54
prinstid var G. ordf, i en mängd kommittéer,
bl. a. i 1883—85 års kommitté ang. nytt
exercisreglemente och i kommittén för 1897 års
konst- och industriutställning i Stockholm,
samt från dec. 1897 preses i Mus. akad.
G. besteg Sveriges tron vid Oskar II:s död
8 dec. 1907 och tog då valspråket »Med folket
för fosterlandet». Hans obenägenhet för ståt
och ceremonier tog sig genast uttryck i en
förklaring, att han ej ämnade låta kröna sig,
samt i avsevärd förenkling av ceremonielet
vid riksdagens öppnande och avslutande. Som
regent har han sökt vara strängt
konstitutionell, hävdande, att »konungamakten står och
bör alltid stå över partierna» samt att den
»varken vill eller kommer att arbeta utan
samverkan med folket». Särskilt personligt
intresse har han framför allt ägnat åt de
utrikes- och försvarspolitiska förhållandena
samt åt åtgärder för folkhälsans främjande.
Under förhandlingarna om de s. k. Nord- och
östersjöavtalen (1908) om respekterande av
vid dessa hav belägna staters territoriella
integritet anlitade han sina personliga
förbindelser med tsaren för att motverka den
ryska planen att i samband därmed få
upphävt förbudet mot permanenta
befästnings-anläggningar på Ålandsöarna (jfr
östersjö-avtalet). Sedan högerministären Lindman
okt. 1911 med anledning av vänsterpartiernas
framgångar vid riksdagsmannavalen ersatts
av en liberal ministär Staaff, kom konungen
småningom med denna i försvarsfrågan i en
konflikt, som övergick till öppen kris i
samband med bondetåget (se d. o.), vilket
föranletts av oron i landet över Sveriges
utrikespolitiska läge och farhågor för uppskov med
lösningen av viktiga delar av försvarsfrågan.
I sitt svar till deltagarna i denna nationella
demonstration (»borggårdstalet», 6 febr. 1914)
framhöll G., häntydande på statsminister
Staaffs kort förut gjorda bebådande av
uppskov med frågan om infanteriets övningstid,
att försvarsfrågan borde i sin helhet
»behandlas och avgöras nu, ofördröjligen och i ett
sammanhang». De fordringar på fälthärens
slagfärdighet och duglighet, vilka av
sakkunskapen inom armén uppställdes som
oeftergivliga, ämnade han ej frångå. Statsrådet
begärde nu skriftligt svar bl. a. på frågan om
konungen på förhand fattat ståndpunkt i
fråga om den blivande försvarspropositionen,
vilket denne bestred, och muntligen begärdes
därutöver en för offentligheten ej avsedd
förklaring, att konungen för framtiden skulle ge
statsrådet kännedom om tillämnade
yttranden i politiska frågor. Därtill genmälde G.:
»Denna hemställan kan jag icke bifalla, ty
jag vill ej beröva mig rätten att fritt
meddela mig med Sveriges folk». Nu begärde (10
febr.) hela ministären avsked, och 17 febr,
utnämndes en ny med Hj. Hammarskjöld som
statsminister och K. A. Wallenberg som
utrikesminister. Den förre uttalade (18 febr.)
i Andra kammaren statsrådets förvissning,
»att konungen, vars strängt konstitutionella
sinnelag vi känna, icke handlat i strid mot
grundlagens bud eller författningens anda och
att konungen ej heller för framtiden kommer
att så göra». I försvarsfrågan inhämtades
genom riksdagsupplösning (5 mars) och nya val
till Andra kammaren valmanskårens mening,
och under det starka intrycket av
världskrigets utbrott antog riksdagen omsider (sept.)
en härordning i huvudsaklig överensstämmelse
med de av ministären Hammarskjöld
framlagda regeringsförslagen. G. anslöt sig under
världskriget till den neutralitetspolitik, som
följdes av ministärerna (Hammarskjöld till
mars 1917, Swartz till okt. s. å., Edén till mars
1920). Det var på G:s personliga initiativ,
soro trekonungamötet i Malmö 18—19 dec.
1914 hölls mellan honom, Kristian X av
Danmark och Håkon VII av Norge. Därmed
inleddes en värdefull samverkan under
krigsåren mellan de tre nordiska rikena om i
möjligaste mån enhetlig neutralitetspolitik, längre
fram under kriget supplerad av ömsesidigt
bistånd mot varuknappheten. Utjämningen
mellan Sverige och Norge efter unionsbrottet 1905
beseglades, då G. vid ett nytt
trekonungamöte, i Oslo, i ett tal 28 nov. 1917 i ordalag,
som väckte stark genklang, manade till
skapande av »en ny förening, icke av det gamla
slaget men en förståelsens och hjärtats
förening». Efter ministären Swartz’ avgång (okt.
s. å.) hade G. förgäves vädjat till de tre stora
riksdagspartiernas ledare att medverka till
bildandet av en nationell samlingsministär i
syfte att därmed markera enigheten om
neutralitetspolitiken samt dämpa den oro i
landet, som vållats av livsmedelssvårigheter och
återverkan från revolutionära strömningar
utomlands. I stället bildades av prof. Nils
Edén en av liberaler och socialister bestående
vänsterministär, på vars program reformering
av den politiska och kommunala rösträtten
intog ett framträdande rum.
Författningsrevisionen kom till stånd i dec. 1918 genom
en kompromiss mellan riksdagspartierna och
blev under återverkan av nya revolutioner
utomlands täml. vittgående. Under Finlands
frihetskrig 1918 sökte G. underlätta
verksamheten för den vita arméns stärkande med dit
avgående svenska frivilliga stabsofficerare,
och de svenska strävandena i Ålandsfrågan
(jfr Åland) följde han med livligt
personligt intresse, buret av djup ansvarskänsla för
den utfästelse, som låg i hans 2 febr. 1918
till en deputation från Åland i samförstånd
med ministären och riksdagen uttalade
förhoppning, att det skulle lyckas Sveriges
regering att i samförstånd med Finlands bringa
framgång åt Ålandsbefolkningens strävan (till
återförening med Sverige). Under G:s senaste
regeringstid ha socialdemokratiska ministärer
(Branting, Sandler) omväxlat med färglösa
ämbetsmannaministärer (De Geer, v. Sydow),
en moderat (Trygger) och en folkfrisinnad
ministär (Ekman), och han såg sig 1925
nöd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
