Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Gustav V (Oscar Gustaf Adolf) - 1. Gustav Eriksson (svensk prins) - 2. Gustav, prins av Vasa (svensk prins)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
55
Gustav
56.
sakad att lämna sin konstitutionella
medverkan till 1914 års aldrig helt genomförda
härordnings ersättande med en ny, uppgjord efter
helt andra riktlinjer och bl. a. innebärande
indragning av 17 reg:ten o. a. truppförband.
I aug. 1925 företog G. jämte sin gemål och
prins Vilhelm ett officiellt besök i Finland.
Till konungens 70-årsdag (16 juni 1928)
företogs en stor nationalinsamling; det insamlade
beloppet (Konung Gustaf V:s jubileumsfond),
vid överlämnandet uppgående till 4,708,784,27
kr., anslogs enl. hans förordnande till
kräft-sjukdomarnas bekämpande. — Om G:s
regeringstid se vidare Sverige, historia.
Konung G. är träffsäker skytt och skicklig
fiskare samt har vunnit mästerskap i
lawn-tennisspelet, som han bidragit att göra
populärt i Sverige. Han var från dess tillkomst
till sin tronbestigning ordf, i Sveriges
centralförening för idrottens främjande och 1904
—07 i Svenska jägareförbundet samt var
personligt verksam för tillkomsten av 1912 års
jaktlag och jaktstadga. Han är jur. hedersdr
vid Edinburghs univ. — G. förmäldes i
Karls-ruhe 20 sept. 1881 med prinsessan Viktoria
av Baden (f. 1862 7/a; se Viktoria, svensk
drottning). I detta äktenskap föddes tre
söner: kronprins Gustav Adolf (f. 1882
se nedan, sp. 57), Vilhelm, hertig av
Södermanland (f. 1884 17/ø), och Erik, hertig av
Västmanland (1889 20/4—1918 20/fl).
Litt.: C. H. Hallendorff, »1907—1917» (i
»Minnesskrift utg. med anl. af H. M:t konung
Gustaf V:s 10-åriga regering»; 1917); G.
Ås-brink, »Konung G. V sextio år» (1918); K.
Hildebrand, »G. V» (i »Sveriges historia till
våra dagar», bd 14, 1926) och »Med folket för
fosterlandet» (minnesskrift 1928). — G:s
porträtt återges på plansch vid sp. 52. V. S-g.
Gustav, svenska prinsar.
1. G. Eriksson (1568 28/i—160 7 22/2), son
till Erik XIV och Karin Månsdotter. G.
hyllades vid sin mors kröning 5 juli 1568 som
tronarvinge, delade efter Eriks fall s. å.
tidtals dennes fängelse, tills han 1573 jämte sin
mor måste lämna fadern. Han sändes antingen
s. å. eller 1575 till Polen, uppfostrades där
någon tid hos en polsk hovtjänare, Rilski,
torde ha rymt från denne omkr. 1579, förde
under svåra umbäranden ett kringirrande liv,
omhändertogs efter någon tid förmodligen av
Stefan Bäthorys drottning, Anna Jagellonica,
närstående personer, sattes under antaget
namn i jesuiternas skola i Braunsberg och
besökte även akad. i Vilna. Johan III:s
sändebud Anders Lorichs invecklades i en plan
att föra G. som svensk tronpretendent till
Moskva och blev, delvis med anledning därav,
avrättad i Stockholm 1584. I samband
därmed blev det känt i Sverige, att G., som trötts
vara död, vistades, »achted och framsatt»,
vid polska hovet, och i svenska rådet
förordades då hans röjande ur vägen. Enl. en
uppgift skulle G. 1585—86 ha studerat
naturvetenskaper och medicin i Padova. Han torde
vid Sigismunds kröning i Krakau (dec. 1587)
ha välvilligt mottagits av denne, som
1588-förgäves i brev till Johan III lade sig ut för
att G. skulle få komma hem till Sverige..
Hösten s. å. vistades G. i Prag, där han
vänligt mottogs av kejsar Rudolf, vilken liksom.
G. var ivrig alkemist. Där sökte ock
landsflyktiga polacker använda hans namn i
striden mot Sigismund och det svenska partiet,
i Polen. Själv anhöll han i brev till Filip II
om en lugn fristad under dennes beskydd (okt.
1588). Han sökte 1591 i brev till Johan III
utan resultat få tillstånd till hemresa.
1595-hölls han av okänd anledning i hårt fängelse
i Braunau, bodde sedermera i Thorn och fick
1596 i Reval sammanträffa med sin mor. 1600’
for han under outredda omständigheter till
Ryssland, där han med furstlig ståt mottogs*
av tsar Boris Godunov, som ville förmäla
honom med sin dotter Xenia och i ryskt intresse
använda hans svenska tronkrav. G., som»
aldrig velat spela någon politisk roll,
förmåddes dessutom av svensk fosterlandskärlek
och trohet mot sin romersk-katolska religion
att avvisa tsarens anbud. Han förvisades då
från Moskva och ställdes under bevaknings
fick under den falske Dmitrij utstå ny
förvisning 1605 och sändes efter dennes fall av tsar
Vasilij Sjujskij till den lilla staden Kasjin
(nära Moskva), där han dog. — G. skildras
som redbar och kunskapsrik (särskilt i medicin),
men ytterligt vek och svärmisk. — Litt.: A. G.
Ahlqvist, »Karin Månsdotter» (1874); II.
Biau-det, »Gustaf Eriksson Vasa, prince de Suède»
(vidlyftig ofullb. monogr., d. 1, i Annales
Aca-demiæ Scientiarum Fennicæ, ser. B, tom VIII,
n:o 5, 1913; går t. o. m. 1588). V. S-g.
2. G., p r i n s a v V a s a, svensk
kronprins-1799— 1809 (1799 9/n—1877 4/a), son till Gustav
IV Adolf och Fredrika av Baden. G. föddes
på Stockholms slott, delade efter faderns
avsättning en tid dennes
fångenskap på
Grips-holm och fördes dec.
1809 ur landet. Han
vistades därefter hos
modern i Baden med
schweizaren baron
(sedermera österrikisk
greve) de Polier som
guvernör. Han
använde från 1816 stundom
inkognito namnet
greve av Itterburg (en av
modern inköpt
slotts
ruin). G. blev 1826 österrikisk överstelöjtnant,
1830 generalmajor och 1836
fältmarskaiklöjt-nant. Sedan 1827 var han överste för inf.-reg:tet
n:r 60 (»Vasareg:tet»). Karl XIV Johan
lyckades genom ministern C. G. Löwenhielm i Wien
genomdriva, att G. 1829 bortlade titeln prins av
Sverige. G. fick i stället av kejsar Frans I
titeln prins av Vasa och behöll titeln kunglig
höghet. En kort förlovning 1828 med
prinsessan Marianne av Nederländerna bröts på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
