Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav Vasa (församling) - Gustrin, Emil Finneve - Gusum - Gut - Gutalagen - Gutar - Guta saga - Gutberlet, Constantin - Gutenberg, Johann (Johann Gensfleisch) - Gutenbergska stiftelsen - Gutenbergmuseet - Gutera - Guthrie, sir James - Gutjkov, Aleksandr Ivanovitj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
65
Gustrin—Gutjkov
66
som härstammar från Uppsala domkyrka, är
ett verk (1731) av Burchardt Precht (se d. o.).
Gustrin, Emil Finneve, pedagog,
ämbetsman (1839—1918). Blev fil. dr 1868 och
s. å. docent i praktisk filosofi i Lund, förestod
1871—80 provårskursen och 1874—78 jämväl
Lunds privata elementarskola, blev 1878
lektor i Örebro och 1880 rektor i Karlstad, var
1882—1905 kansliråd och chef för
Ecklesia-stikdep:s byrå för högre undervisning.
Alltifrån 1873 deltog G. som led. eller ordf, i olika
kommittéer för frågor om den högre
undervisningen. G. bidrog väsentligt till förbättring
av undervisningen vid läroverken, särskilt i
främmande levande språk. Han utgav flera
pedagogiska och filosofiska arbeten. (Fr. Sg.)
Gusuin, bruk i Ringarums socken,
Östergötland, vid utbyggt fall av Gusumsån,
station på
Norrköping—Söderköping—Vikbolan-dets järnväg; omkr. 700 inv. Bruksegendomen
består av mässingsverk samt lantegendom,
omfattande 1.965 har, därav 470 har åker;
tax.-värde 973.600 kr. (1927), därav för
jordbruket 574,000 kr. Äges av G:s bruks och
fabriks a.-b., stiftat 1874; aktiekap. 1,150.000
kr., 225 arb., årligt tillv.-värde 1,2 mill. kr.
— G. anlades 1653 som järnbruk av Henrik
de Try och Hubert De Besche. 1661
privilegierades G:s mässingsverk, varefter
järnbruket 1665 raserades. På 1740-talet tillhörde en
del av bruket Maria Westerberg (f. Spalding),
som 1742 anlade en knappnålsfabrik och 1752
ett järn- och stålmanufakturverk; på den
andra delen, under G. Spaldencreutz, uppfördes
1752 en nålfabrik. 1812—75 ägdes hela
egendomen av släkten Westerberg. Ett 1821
anlagt stångjärnsbruk nedlades 1888.
Gut [gat], eng., eg. tarm, material till
tafsar vid sport- och amatörfiske. G.
tillverkas på så sätt, att silkesfjärilens larv, när
den spinner sin kokong, dödas i stark
vinättika. Sex—åtta tim. därefter uttagas de
båda s. k. silkesmasktarmarna (silkesämnet)
och sträckas, så att de få lämplig tjocklek
och en längd av 20—90 cm, samt få särskild
behandling. — Se även C a t g u t.
Gutalagen, se Landskapslagar.
Gutar, se Gotland, sp. 872.
Guta saga kallas några historiska uppgifter
om Gotlands forntid, vilka förekomma som ett
tillägg i den omkr. 1350 nedskrivna
huvudhandskriften av Gutalagen. Sagans första
avd., som berättar om Gotlands första
bebyggande av Tjelvar och hans avkomlingar,
hör tydligen till diktens område. Den följ,
framställningen om en stor utvandring från
Gotland, vilken skulle ha fört utvandrarna
ned till den grekiske kejsarens land, har möjl.
■en historisk bakgrund. Utg. av H. Pipping
(1905—07). Hj. Jn.
Gutberlet [gö’t-], Constantin, tysk
filosof (f. 1837), lärare vid katolska
prästseminariet i Fulda. G:s ståndpunkt kan
betecknas som modifierad tomism (se d. o.). Vid de
filosofiska frågornas lösning har G. med
för
kärlek använt en matematisk metod. G. har
ägnat undersökningar även åt psykofysiken,
spiritismen och parapsykologien. G:s
huvudarbete är »Lehrbuch der Philosophie» (6 bd,
1878—85; flera uppl.). Självbiogr. i »Die
Philosophie der Gegenwart in Selbstdarstellungen»,
bd 4 (1923). C. H-m.
Gutenberg [go’tonbärk], J o h a n n (hette
eg. Johann Gensfleisch),
boktryckarkonstens uppfinnare (omkr. 1400—omkr. 1468).
G. var född i Mainz och tillhörde en
patri-cisk släkt. Hans levnadsöden äro mycket
ofullständigt kända. Om hans
boktryckar-verksamhet, hans tvist med sin bolagsman J.
Fust m. m. se Boktryckarkonst, sp.
710—711. G., som före 1430 lämnade Mainz
och på 1440-talet åter bosatte sig där (efter
lång vistelse i Strassburg), tillbragte efter
Mainz’ brand (1462) sina sista år i tjänst hos
Adolf av Nassau, ärkebiskop av Mainz. Ang.
litt. om G. se Boktryckarkonst, sp. 722.
Jfr G. Zedler, »Gutenbergforschungen» (1901)
och »Die neuere Gutenbergforschung» (1923).
Gutenbergska stiftelsen till understöd för
behövande orkeslösa konstförvanter,
pensionskassa i Stockholm, bildad vid firandet av
boktryckarkonstens 400-årsjubileum 1840; se
Konstförvantskap.
Gutenbergsmuseet i Mainz, öppnat 1901,
sammanför urkunder o. a. föremål, som belysa
boktryckarkonstens uppfinning och
utveckling. Med G. sammanhänger ett
Gutenbergs-bibliotek, avsett att samla hela den
hithörande litteraturen. 1901 stiftades därjämte
ett Gutenbergssällskap
(Gutenberg-Gesellschaft) med f. n. (1928) 750 medl. med
uppgift att främja museet och
Gutenbergs-forskningen genom att offentliggöra och
understödja arbeten om boktryckets historia.
Sedan 1926 utger sällskapet genom A. Ruppel
en Gutenberg-Jahrbuch. (O. W-n.)
Gutèra (av fr. goüter), tycka om, ha smak för.
Guthrie [ga’pri], sir James, skotsk
målare (f. 1859), adlad 1903. Studerade i London
och Paris samt blev en av de främsta inom
Glasgowskolan, som framträdde på 1880-talet.
I hög grad mångsidig, var G. en dristig
försökare av olika framställningssätt. G-g N.
Gu’tjkov [-åf], Aleksandr Ivanovitj,
rysk politiker (f. 1862). Son till en
industri-idkare i Moskva, ökade G. genom egen
affärsverksamhet den fäderneärvda förmögenheten.
Efter studier i Moskva
och Berlin vistades
han länge på resor, bl.
a. i Sydafrika, där
han deltog i kriget
1899—1902 som
frivillig på boersidan.
Under rysk-japanska
kriget 1904—05 arbetade
han vid ryska Röda
korset. G. deltog 1905
efter
oktobermanifestets utfärdande i
bil
IX. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
