Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gyldendalske boghandel - Gyldenklou, Anders - Gyldenlöve, oäkta söner - Gyldenlöve, 1. Ulrik Christian - Gyldenlöve, 2. Ulrik Frederik - Gyldenlöve, 3. Ulrik Christian - Gyldenlövefejden - Gyldenlöves höj - Gyldenstierne, ätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
75
Gyldenklou—Gyldenstierne
76
Sören Jensen Gyldendal.
Hegels son Jacob Hegel (1851—1918)
utvidgades företaget genom köp av det gamla
ansedda Reitzelska förlaget (1896) och det
moderna Nordisk forlag (1903) samt blev
1903 a.-b. (aktiekap.
3.6 mill. kr.). Från
1895 hade författaren
Peter Nansen (se
d. o.) den litterära
ledningen samt var
1903—16 dir., till 1914
tills, m. den från
Nordisk forlag dit
övergångne Ernst B
o-jesen (1849—1925).
I direktionen inträdde
1912 Frederik
Hegel (f. 1880), som
från 1916 varit den
egentlige ledaren, först
tills, m. Axel Garde och från 1925 med
Herbert Jerichow. F. Hegel har
energiskt sökt införa nya försäljningsmetoder
(kol-portage m. m.). Förlaget frånhände sig sin
norska avdelning 1925. Jfr L. C. Nielsen,
»F. V. Hegel, hans forgængere og hans slækt»
(2 bd. 1909). P. E-t.
Gyldenklou [-klö], Anders, diplomat,
lärd (1602—65); kallade sig urspr. G y 11 e.
Blev 1627 fil. lektor vid Linköpings
gymnasium, 1631 prof, i poesi i Uppsala, 1635 sekr.
i hovkansliet och 1645 statssekr., adlades 1639
samt tillhörde Axel Oxenstiernas parti mot
drottningen och Adler Salvius. G. var 1657—
61 president i regeringen och hovrätten över
Pommern och Riigen samt var legat vid
freds-verket i Elbing 1659 och i Oliva 1660. G. var
en grundlärd man och utmärkt diplomat.
Gyldenlöve [gy’l-], namn på de danska
konungarnas oäkta söner på 1600-talet.
Nedanstående äro de mest kända: 1. Ulrik
Christian G. (1630—58), son till Kristian
IV:s sista älskarinna,
Vibeke Kruse. Var en
tapper officer och
utmärkte sig 1648—54 i
spansk tjänst i
Flandern under Turenne
och Condé. Hemkallad
1654, fördrev han 1657
den svenska här, som
inföll i Skåne, och
uppbjöd förgäves alla
krafter för att
avvärja angreppet på
Fyn. 1658 förde han
överbefälet i Köpenhamn och ledde med mod
och glänsande skicklighet flera stora utfall.
— 2. Ulrik Frederik G. (1638—1704),
Fredrik III:s son med Margrethe Pape.
Utmärkte sig 1658—59 under Köpenhamns
belägring och i slaget vid Nyborg, blev 1664
ståthållare (1666 därjämte generalissimus) i
Norge men bodde dock delvis i Köpenhamn.
Han stod i nära personligt förhållande till P.
Griffenfeld, blev 1670 medlem av
geheime-konseljen, 1671 greve av Laurvig och åtnjöt
stor ynnest hos sin halvbror Kristian V.
1673 återvände han till Norge, där han blev
mycket avhållen av
befolkningen för sin
reformiver och sitt
intresse för norskt
folkliv. Han ledde med
kraft kriget mot
Sverige 1675—79, särskilt
i Bohuslän
(Gylden-lövefejden). Efter
freden bosatte han sig
i Köpenhamn, fortfor
att därifrån sköta
Norges styrelse till 1699
och bodde sina sista
år i Hamburg. G. var fint bildad men
slösaktig och utsvävande. Med sin första hustru
blev han stamfader för grevarna
Danneskjold-Lövendal, med sin tredje för grevarna
Danne-skjold-Laurvig (se Danneskjold); hans
andra hustru var Marie Grubbe (se d. o.). —
3. U1 rik Christian G. (1678—1719), son
till Kristian V och Sofie Amalie Moth. Blev
1696 amiral och 1711 generalamiral. Han
anförde flottan i Öresund 1700 samt i slagen vid
Köge bugt 1710 och vid Riigen 1712. där han
förstörde eller skingrade svenska
transportflottan, vilket blev avgörande för Magnus
Stenbocks operationer. Jfr A. Munthe, »Karl XII
och den ryska sjömakten», 3 (1927). E. Ebg.*
Gyldenlövefejden Lgy^l-] kallas den rad av
fäktningar och strider, som under kriget
mellan Sverige och Danmark 1675—79
utkämpades på svensk-norska gränsen,
företrädesvis i Bohuslän. Jfr G y 1 d e n 1 ö v e 2. Se I.
Gulowsen, »G. 1675—1679» (1906).
Gyldenlöves höj, Själlands högsta punkt,
126 m ö. h., i öns mitt, n. ö. om Ringsted.
Gyldenstierne [gy’l-], dansk adelsätt, tidigast
spårad 1310 i Jylland. Erik Nielsen nämnes
som marsk 1347—53. Tre huvudlinjer stamma
från hans son Niels’ söner Knud, Peder och
Erik. Av dem var Erik Nielsen far till
riddaren Erik Eriksson d. ä.. vars son
Erik Eriksson d. y. var stamfar för de
flesta svenska grenarna Gyllenstierna (sed. o.).
Från Erik Nielsens son Niels härstammade
den gren (utdöd på manssidan 1637), som ägde
(Trolle-) Ljungby i Skåne. Till denna hörde
Knud Pedersen G. (d. 1552), som 1517
fängslades, misstänkt för delaktighet i
mordet på Dyveke. Han blev riksråd 1529, visade
stor råhet vid Kristian II:s fängslande 1532
men behandlade honom mildare, då han fick
uppsikten över den avsatte konungen på
Ka-lundborg. Om Knud Pedersens maka Sidsel
(Sissela) Ulfstand se Ljungby horn och
pipa. Deras son riksrådet A x e 1 G. (d. 1603),
landsdomare i Skåne 1579, ståthållare i Norge
1588—1601, skrev värdefulla anteckningar om
nordiska sjuårskriget (tr. av H. F. Rördam i
Historiske Kildeskrifter, række 1, II, 1875).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
