Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gyldenstierne, ätt - Gyldenstolpe, ätt - Gyldenstolpe, Anton Gabriel - Gyldenstolpe, Michael Olai Wexionius - Gyldenstolpe, Nils - Gyldenstolpe, Nils Filip - Gyler, Wulf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
77
Gyldenstolpe—Gyler
78
— Till släktens äldsta huvudlinje (Knud
Nielsens, se ovan) hörde K n u d H en r i k sen G.
(d. 1568). domprost i Viborg 1520. riksråd 1523.
Som biskop i Odense från 1529 tillät han, att
Luthers lära predikades. Då han fört
Kristian II frän Norge till Köpenhamn,
uppmanade han själv Fredrik I och rådet att bryta
den givna lejden. Som biskop blev han vid
religionsförändringen 1536 avsatt och
utstöttes ur rådet. Hans sonsons son
introducerades 1664 i Sverige med namnet
Gyllen-stierna af Svaneholm (grenen utdöd
på manssidan 1705). Biskop Knuds bror M
o-g e n s G. (d. 1569) försvarade 1531 Akershus
mot Kristian 11, övergick under grevefejden
från greve Kristofer till Kristian 111 samt
blev riksråd. Den danska ätten utdog helt på
manssidan 1729 (jfr Bjärsgård). Litt.:
Danmarks Adels Aarbog 1926. B. 11-d.
Gyldenstolpe., svensk ätt, ursprungligen
från Ångermanland. Michael Olai
Wex-ionius adlades 1650 med namnet G. (se
nedan). Hans son Nils G. (se nedan) blev 1687
frih. och 1690 greve. En gren av den adliga
ätten immatrikulerades i Finland 1818 med
Carl Edvard G. (1770—1831), som 1817—
22 var prokurator och 1822—31 v. ordf, i
senatens justitiedep. Han blev 1827 finländsk
frih. men slöt både denna ätt och den adliga
svenska grenen. — N. F. G. (se nedan) var
farfars far till greve A ugu st Lou is Fe
r-sen G. (1849—1928), som blev envoyé i
Bryssel och Haag 1897 samt i Petersburg 1899.
Han var utrikesminister dec. 1904—aug. 1905
och envoyé i Paris 1905—18. Hans brorson
greve Nils Carl Gustaf F e r 8 e n G.
(f. 1886 30/„), fil. dr i Lund 1924, är assistent
vid Naturhistoriska riksmuseum sedan 1914
samt har gjort sig känd som
forskningsresande (i Siam och Centralafrika) och ornitolog.
Gyldenstolpe, Anton Gabriel, greve,
militär, politiker (1801—57), sonson till N.
F. G. Han tog 1819 kansliexamen, var från
1818 militär, 1837—48 t. f. chef för
Artilleristaben. G. började vid 1828—30 års
riksdag verksamt deltaga i riddarhusets
förhandlingar samt gjorde sig känd som en
insiktsfull konservativ debattör. Han blev
kammarherre 1836 men avsade sig denna värdighet
1846, då han ogillade Oskar I:s politik. G.
var ordf, i riksbanken till sin död, satt i
viktiga riksdagsutskott och stred för friare
handels- och näringslagstiftning. V. M.*
Gyldenstolpe, Michael Olai W e x i
o-n i u s, polyhistor och ämbetsman (1609—70).
Blev 1640 prof, i politik och historia vid den
nyinrättade akademien i Åbo; hans
»Discur-sus politicus» (1642) var den första i Finland
tryckta boken och den första i Åbo
försvarade avh. G. blev 1647 jämväl prof, i juridik
men måste, sedan han 1657 blivit assessor i
Åbo hovrätt, lämna akademien 1658. Han
blev häradshövding i Österbotten 1668; adlad
1650. G. var en ovanligt mångsidigt lärd
man; hans verksamhet vid akademien var av
stor betydelse för ämbetsmannautbildningen
i Finland. Monogr. av A. A. A. Laitinen
(1912).
Gyldenstolpe, Nils, greve, kanslipresident
(1642—1709); se släktöversikten. Utnämndes
1679 till envoyé i Haag, där hans roll blev
av vikt på grund av den allianspolitiska
omsvängning från
Frankrike, som Sverige då
företog under Bengt
Oxenstiernas ledning.
G. stödde därvid med
kraft och skicklighet
Oxenstiernas politik;
förbunden med
Holland av 1681,1682 och
1686 avslötos genom
honom. 1687
utnämndes G. till hovkansler
och frih.. 1689 till
lantmarskalk samt 1690
till kungl. råd och greve ävensom till prins
Karls guvernör; vid denna tid övergick G. dock
till det franska partiet, där han snart blev en
av de främsta. G. blev 1697 en av
medlemmarna i Karl XII:s kortvariga
förmyndarstyrelse och 1705 kanslipresident.
Därjämte ägnade han sig åt den stora
lagkommissionen, vars ordf, han var från 1690, samt
åt vittra och lärda sysselsättningar. Hans
efterlämnade papper (i Riksarkivet. Uppsala
univ.-bibl. och Sjöholms arkiv) utgöra en
värdefull källa till tidens historia. O. P-e.*
Gyldenstolpe, Nils Filip, greve,
ämbetsman (1734—1810), sonson till N. G. Blev
1764 handsekr. och överkammarherre hos
Lovisa Ulrika samt arbetade 1780 ivrigt på
att försona Gustav III och henne. G. var
1773—81 landshövding i Gävleborgs län. Han
blev 1787 ruinerad och lämnade hovet. 1789
blev han vice guvernör och 1792 guvernör för
kronprins Gustav Adolf. Utan att äga
litterära förtjänster invaldes G. 1789 i Sv. akad.;
han blev 1792 en av rikets herrar. G.
invecklades trots försiktighet i Armfeltska processen,
slapp att bli rannsakad men tvangs att
skriftligen erkänna sig brottslig, avskedades som
guvernör 1794 och fick lämna Stockholm.
Efter kungens myndighetsförklaring
upphävdes förvisningen.
Gyler [gy’-], Wulf, Gustav Vasas tyske sekr.
(d. omkr. 1562); synes ha inkommit i Sverige
senast 1523; hans härkomst och tidigare öden
äro okända. Hösten 1524 anställdes han som
konungens sekr. för de tyska ärendena. På
denna post spelade han närmare ett årtionde
en ganska betydande roll som konungens mest
anlitade diplomat och betrodde
utrikespoli-tiske medhjälpare i övrigt. 1526—32 företog
han i Gustav Vasas uppdrag en mängd
sände-budsresor till Danmark, n. Tyskland, Preussen
och Polen. Därunder inlade han bl. a. stor
förtjänst om den s. k. Daljunkerns arrestering
i Rostock 1528. varjämte han deltog i de
gif-termålsförhandlingar, som resulterade i
ko
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
