Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gyllenstierna (af Björksund och Helgö), Johan - Gyllenstierna (af Ulaborg), Konrad - Gyllenstierna, Kristina - Gyllenstierna (af Ericsberg), Kristofer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
95
Gyllenstierna, K.—Gyllenstierna, K.
96
inkallades G. i rådet. Indragen i de strider,
som upprörde Karl XI:s förmyndarregering,
höll han fast vid sina forna grundsatser,
ehuru han med andra medel än förr sökte
bereda dem seger. I det hela slöt han sig till
Biörenklous parti, och för varje år blev han
en alltmera oblidkelig fiende till den politik,
som hyllades av M. G. De la Gardie och
dennes vänner. G. talade för sparsamhet och
reduktion, för ordning och kontroll i
förvaltningen, för stärkandet av försvaret och för
en sådan yttre politik, att Sverige icke
utsattes för faror men hävdade sitt anseende.
Kraftigt motarbetade han det franska
förbundet, vilket dock genomdrevs 1672.
1672 blev Karl XI myndig, och under de
tre följ, åren regerades Sverige mest av De
la Gardie. Sedan kriget utbrutit, övergick
snart till följd av förhållandenas tvång
makten från rådet, som ej kunde bruka den, till
den unge konungen, vilken ensam syntes
farorna vuxen. Vid hans sida uppträdde snart
G. Denne var en av de få rådsherrar, som
under krigets första år inlade verkliga
förtjänster om Sveriges försvar, och visade en
duglighet, som väckte uppmärksamhet. På
sommaren 1676 nedkallades han till Växjö.
Inom kort blev den store statsmannen för sin
konung en förtrogen vän och därtill en
lärare, vars politiska grundsatser lärjungen
sedermera tillämpade under två årtionden.
Med fullt skäl har man sagt, att G. under
dessa år skötte de befattningar, som i vår
tid tillhöra en krigsminister, en
inrikesminister och en generalintendent, och man bör
därtill lägga, att han även var Sveriges
verklige utrikesminister och bestämde dess yttre
politik. Hänsynslös, kantig, till och med
våldsam, sårade han lätt och skaffade sig
bittra fiender, särskilt inom den gamla
högadeln. Själv blev han greve 1674.
Sommaren 1679 var G. Sveriges ombud vid
fredskongressen i Lund. Genom traktaterna
i Lund band han Nordens riken vid varandra
i en gemensam yttre politik, och han sökte
på allt sätt underlätta deras fredliga
samfärdsel. Detta var syftet bl. a. med den
myntkonvention han våren 1680 bragte till
stånd i Köpenhamn, dit han skickats som
utomordentligt sändebud för att överföra
Karl XI:s unga brud till hennes nya
fädernesland. För att en dylik politik skulle ha
lyckats, hade det likväl varit nödigt, att den
en tid fått fullföljas av sin upphovsman.
Men G. stod redan vid slutet av sin bana.
Efter sin återkomst till Sverige begav han
sig till Skåne för att som generalguvernör
övertaga styrelsen över de forna danska
provinserna, då han träffades av döden. Med G.
jordades dock ej hans planer. Många av dem
upptogos och utfördes av Karl XI. Den
största, den, som avsåg ett starkt och enigt
Norden, gick likväl icke i uppfyllelse. Först vår
tid har fullt förstått G:s betydelse. Den
ställer honom utan tvekan bland statsmanna-
snillen och fosterlandsvänner nedom tronen
vid Axel Oxenstiernas sida. Litt.: M. Höjer,
»Öfversigt af Sveriges yttre politik under
åren 1676—80. Ett bidrag till J. G:s
historia» (1875); R. Fåhræus, »J. G:s
riksdagsmannabana» (i Hist. Tidskr. 1899). — G:s
poi trätt återges på vidstående plansch. Hjr.*
Gyllenstierna (af Ulaborg), Konrad,
friherre, landshövding (1645—84), son till
Erik G. Blev landshövding 1667 i Viborgs och
Nyslotts län samt 1674 över Kalmar län och
Öland. 1680 blev han ordf, i stora
kommissionen. Såväl på denna post som vid 1680 och 1682
års riksdagar visade sig G. som en
reduktionens och enväldets nitiske tjänare. A. B. B.*
Gyllenstierna, Kristina (1494—1559 6h),
Sten Sture d. y:s gemål; jfr släktöversikten.
Sedan ett tillämnat giftermål med riddaren
Nils Gädda genom dennes död gått om intet,
förlovades hon 1509 med hans systerson Sten
Sture d. y.; i nov. 1511 firades bröllopet. 1512
blev Sten Sture riksföreståndare. Hans död
i febr. 1520, mitt under krig med Danmark,
var ett fruktansvärt slag för den unga änkan,
men för att om möjligt rädda riket åt sina
och herr Stens barn beslöt hon fortsätta
kampen mot de inträngande danskarna och ledde
i flera månader med beundransvärd kraft
och uthållighet Stockholms försvar mot de
fientliga belägringstrupperna; först i sept.
såg hon sig nödsakad att uppge striden,
överlämna Stockholm till fienden och hylla
Kristian II som Sveriges konung. Hon sattes
vid blodbadet i nov. av Kristian i fängsligt
förvar och bortfördes sommaren 1521 till
Danmark, varifrån hon omsider i jan. 1524
återsändes till Sverige. Förhållandet mellan henne
och hennes halvsysters son Gustav Vasa, som
genom sin tronbestigning grusat Sturehusets
framtidsförhoppningar, var då i förstone
ganska spänt, och hon torde icke ha stått alldeles
främmande för Sturepartiets stämplingar 1524
-—25, ej heller ställde hon sig från början
avvisande till de giftermålsanbud, som Kristian
II:s vapendragare Sören Norby vid denna tid
gjorde henne. Mot slutet av år 1525 träffades
emellertid mellan henne och konung Gustav
en uppgörelse, som medförde hennes definitiva
försoning med den nya ordningen, och sedan
hon 1527 gift om sig med sedermera riksrådet
Johan Turesson (Tre rosor), försvinner hennes
namn ur Sveriges politiska historia. Hon blev
ånyo änka 1556; själv avled hon tre år
därefter på Hörningsholm, efterlämnande två
söner, Svante Sture och Gustaf Johansson (Tre
rosor). En staty av henne (modellerad av T.
Lundberg) restes 1912 på Stockholms slotts
yttre borggård. Litt.: O. Alin, »Christina
Nilsdotter (Gyllenstjerna)» (1878); G.
Carlsson, »Gustav Vasa och Sturehuset» (i Hist.
Tidskr. 1925). G. C-n.
Gyllenstierna (af Ericsberg),
Kristofer, greve, kungligt råd, överståthållare (1647
—1705), bror till Konrad G. Blev 1673 överste
vid Livgardet, 1676 generalmajor av infanteriet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
