Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gyllenstierna (af Ericsberg), Kristofer - Gyllenstierna (af Fogelvik), Nils - Gyllenstierna, Nils Göransson - Gyllensvaan (Svanhals), Fredrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
97
Gyllenstierna, N.—Gyllensvaan
98
1677 generallöjtnant och guvernör över
Västernorrland. Han kämpade med stor
utmärkelse vid Halmstad (1676), Lund (s. å.) och
Landskrona (1677), där han i rättan tid
lyckades undsätta svenskarnas vänstra flygel.
Vid 1680 års riksdag visade han sig som
främjare av reduktionen, intogs 1681 i rådet,
blev 1682 överståthållare och 1687 greve. S. å.
blev han en av K. m:ts deputerade till
reduk-tionsverkets avslutande och 1697 en av Karl
XII:s förmyndare. — G. var (i sitt andra gifte,
1696) g. m. Karl XI:s kusin prinsessan
Katarina av Pfalz-Zweibrücken, dotter till
pfalz-greven Adolf Johan. A. B. B.*
Gyllenstierna (af F o g e 1 v i k), N i 1 s,
greve, kungligt råd, fältmarskalk (1648—1720),
syssling till greve Johan G. Från utländsk
(senast holländsk) krigstjänst hemkallades G. vid
danska krigets utbrott
och blev 1677 överste
för ett av honom själv
uppsatt reg:te, med
vilket han med heder
deltog i detta krig.
1679 blev han chef för
Norra skånska
kavalleriet, 1693
generalmajor av kavalleriet och
landshövding i
Jönköpings län, 1696
generallöjtnant och
guvernör i Wismar samt
1698 general av kavalleriet och
generalguvernör över Bremen och Verden. 1699 utnämnd
till befälhavare över svenska trupperna i
Tyskland, övergick G., efter danska krigets
utbrott 1700, Elbe med 10,000 man och slog
danskarna vid Reinbek. Han tillförde 1702 Karl
XII i Polen en förstärkning av 12,000 man,
blev 1705 kungligt råd, 1706 greve och 1709
fältmarskalk, 1710 president i
Krigskollegium och hade 1714—19 befälet över
trupperna i Skåne. A. B. B.*
Gyllenstierna, Nils Göransson,
friherre till Lundholmen, rikskansler och
riks-drots (d. 1601), son till G. E. G. Efter att
flera år ha studerat i främmande länder och
företagit vidsträckta
resor anställdes han
1560 av Gustav Vasa
i hertig Eriks kansli.
S.å., förmodligen strax
efter Eriks
tronbestig-ning, upphöjdes han
till riksråd och rikets
kansler. Erik XIV,
vars ynnest han på
ett förvånande sätt
visste behålla, sände
honom i slutet av 1560
till England och 1562
i en beskickning till kejsar Ferdinand och
flera tyska furstar. Hösten 1565 återkom
G. till Sverige, sändes vintern 1566 till
Ryssland och avslöt där 1567 med tsaren ett för-
drag, vari bl. a. Katarina Jagellonicas
utlämnande lovades. Han anlitades 1568 i
underhandlingarna med den ryska beskickning, som
infunnit sig i Stockholm. Under hertigarnas
uppror stod G. i det längsta kvar på Erik
XIV :s sida. Vid Johan III :s kröning 1569 blev
han frih. och fick 1570 Lundholmen till
fri-herreskap. Han var med vid
fredsunderhandlingarna med Danmark och Lybeck sommaren
1569 samt vid kongressen i Stettin 1570. Johan
III anförtrodde honom »översta befallningen
över allt Småland» samt utnämnde honom 1590
till riksdrots. I rådsmötena deltog han även
flitigt. Konung Johan begagnade även hans
kända diplomatiska skicklighet i sina tvister
med hertig Karl. Vid riksdagen i Vadstena
1587 var G. en bland dem, som uppgjorde
förlikningen mellan bröderna. I den
långvariga brytning, som till följd av det polska
konungavalet uppstod mellan Johan och Karl
å ena sidan samt Sigismund och rådets
flertal å den andra, behövde G. all sin smidighet
för att kryssa sig fram mellan partierna. Så
mycket han kunde, drog han sig undan från
politiken, än skyllande på sin sjuklighet, än
bedyrande, att »de polska handlingarna gingo
vida över hans förstånd». Efter Johan III:s
död (1592) kom han på hertig Karls begäran
till Stockholm och deltog i rådets
förhandlingar. Som drots öppnade han Uppsala möte
1593 med ett tal, vari han manade de
närvarande att hålla fast vid augsburgska
bekännelsen. Av Sigismund fick G. 1594 ny fullmakt
att vara lagman i Tiohärad och ståthållare
över allt Småland. Efter Söderköpings
riksdag 1595, i vilken G. deltog, visade sig
Sigismund mycket missnöjd med honom, men även
hans ställning till Karl började bli svår. Han
höll sig undan från Arboga riksdag och sökte
skydda sig genom svävande förklaringar åt
olika sidor. Med glädje hälsade han
Sigis-munds återkomst till Sverige 1598 men
lyckades efter dennes avresa småningom återställa
ett drägligt förhållande till hertigen. G. var
en lärd, klok och erfaren man men utan
större fasthet. Fr. W. (S. T-g.)
Gyllensvaan (före adlandet S v a n h a 1 s),
Fredrik, militär, partiman (1723—87). Var
1746—50 i holländsk krigstjänst, blev 1750
kapten vid Savolaks reg:te och 1752 major,
1772 överste för Hälsinge reg:te och adlades
med namnet G. 1756. Från sitt första
uppträdande på riddarhuset 1760 var G. bemärkt
som en outtröttlig, oförskräckt talare,
grundlig och envis. Han hörde till mössornas
ledare, underkastade sig endast motvilligt
revolutionen 1772 och tillhörde under Gustav
III oppositionen. Detta blev hans olycka.
Han invecklades 1775 i en process för
tjänstefel och blev, icke utan påtryckning
uppifrån, 1776 dömd till avsättning; om den på
sin tid ytterst uppmärksammade
Gyllen-svaanska processen, som gjorde intryck av
politisk förföljelse, se C. T. Ödhner, »Sveriges
politiska historia under konung Gustaf 111:8
IX. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
