Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gymnastik - Gymnastiska centralinstitutet (G. C. I.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
105
Gymnastiska centralinstitutet
106
svensk g. står därför väl rustad att svara
mot tidens krav, tack vare en visserligen
senkommen utveckling av P. H. Lings
grundsatser, en utveckling, som Ling själv i sina
»Gymnastikens allmänna grunder» önskat
och anbefallt i följande ord: »Jag beder
Gud, att framtida läkare och uppfostrare
måtte var efter annan utvidga och förbättra
dessa mina försök; ty då torde g. en gång
hos nordbon återfå samma stora betydelse,
som den hade i Platos, Hippokrats och Galeni
sinne». Den svenska g:s obegränsade
pedagogiska värde har av många andra länder
insetts och Lings g. i uppfostrande syfte
antagits såsom grund för ungdomens danande
samt inom den militära utbildningen. Så är
förhållandet bl. a. i Danmark, delvis i Norge
och Finland, i England, Holland, Belgien,
Portugal, Rumänien, Grekland, Turkiet, Chile,
Japan o. s. v. Mycket bidragande till svensk
g:s stora utbredning har varit den
sjukgymnastik (se d. o.), som intimt varit
knuten till friskgymnastiken.
Den Lingska g., som utövas i främmande
länder, ja, även inom Sverige, är icke fullt
ensartad utan uppvisar åtskilliga mer eller
mindre skilda riktningar. Sålunda har i
Danmark i början av 1900-talet Niels Bukh
utbildat en metod för undervisning, som i
mycket bygger på rytmens hjälp, och genom
tänjnings- och smidighetsövningar av stor
intensitet uppnått resultat, som visa, att
metoden innefattar mycket av värde för vuxna
män, även om vissa överdrifter med fullt
fog påtalats. I Norge har på den Lingska
grunden utarbetats ett nationellt system, som
i sig upptagit en hel del av den tyska
»turnéns» rörelser ävensom vissa speciellt norska
hopp med starkt sviktande trampolin m. m.
Även den tyska turnén, grundad av
»Turn-vater» Jahn och under världskriget
omdöpt till »europeisk g.», har tagit upp mer
och mer av den svenska fristående g. såsom
komplement till den ensidiga
redskapsgymnastik, varav den urspr. karakteriserades. Räck,
barr och romerska ringar voro hjälpmedlen,
och övningarna i dessa inriktade sig främst
på bålens, i synnerhet skulderpartiets,
utbildning. Med upptagande av fristående
övningar enligt svenskt system ha dessa
olägenheter minskats, även om full harmoni icke
vunnits. I Frankrike, som en tid officiellt
infört svensk g. i armén, ha flera nationella
system sett dagen. Ett s. k. naturalistiskt
system, skapat av G. H é b e r t, är det, som
numera ligger till grund för den kroppsliga
utbildningen i Frankrike. Systemet bygger
icke på fysiologisk grund och är knappast
pedagogiskt men lämnar såsom alla metodiskt
bedrivna kroppsövningar påtagliga resultat,
ehuru icke harmoniskt reglerade.
På kvinnogymnastikens område
har utvecklingen varit än mera skiftande. I
anslutning till de Lingska principerna ha
framträtt olika metoder för deras
tillämp
ning, av vilka E 1 1 i Björksténsär den,
som vunnit den största anklangen.
Björk-sténska metoden använder med förkärlek
isolerings- och avspänningsövningar i avsikt
att uppnå kraftbesparing. Hennes förtjänst
ligger dock mest i hennes förmåga att få
eleverna med sig, och genom livlig
kursverksamhet har hon lyckats utbreda sina idéer på
kort tid inom hela Norden. En annan
kvinnogymnastikens nydanare är fru A. B e r t r a m,
som lagt huvudvikten vid att i gymnastiken
bevara den kvinnliga rörelseformen, vilken
ofta eljest förkvävts av den manliga. Full
insikt om rörelsegymnastikens företräde
framför ställningsgymnastiken präglar i övrigt
den Bertramska metoden. Vid sidan av dessä
och andra verkliga gymna,stikmetoder för
kvinnor ha många »system» för kvinnlig
kropps-kultur förts till torgs, än mer eller mindre
dansbetonade, såsom av Dalcroze och
D u n c a n, än närmande sig sjukgymnastiken,
såsom Mensendieck. Åtskilligt av värde
finnes även i dessa metoder, men såsom
full-gångna system kunna de knappast betraktas.
Litt.: P. H. Ling, »G:s allmänna grunder»
(1834—40) och »Reglemente för g.» (1836);
Hj. Ling, »Gymnastiska centralinstitutets
pedagogiska lärokurs» (1866), »Rörelselära»
(1866; tillägg 1869) och »öfversigt af
rörelselära» (1880); T. J. Hartelius, »Linie- och
estetisk g.» (1863), »Hemgymnastik» (1879) och
»Handbok i g. för armén och flottan» (1902);
L. M. Törngren, »Lärobok i g. för
folkskollärare- och folkskollärarinneseminarier» (1905);
G. Moberg, »Svenska gymnastikens
märkesmän» (1920); J. G. Thulin, »Lärobok i g.»
(1924); »Gymnastikinstruktion för armén och
marinen» (1925); »Svenska
gymnastikförbundets minnesskrift» (1925); J. Lindhard, »Den
specielle gymnastikteori» (3:e uppl. 1926); E.
Falk, »G. med lek och idrott» (1928); Tidskrift
i G. (sedan 1874). B. U.
Gymnastiska centralinstitutet (förk. G. C.
I.), i Stockholm belägen anstalt för utbildande
av lärarkrafter i svensk gymnastik,
upprättad av P. H. Ling (se d. o.) enl. kungl. brev
av 5 maj 1813. Sitt första av K. m:t
fastställda reglemente erhöll G. 25 maj 1814, och
detta låg sedan till grund för utvecklingen 50
år framåt. En grundlig omorganisation
företogs 1864; den för institutet än i dag gällande
stadgan är av 18 juli 1887. Direktionen utses
av K. m:t. — För att antagas som elev vid
G. fordras att vara frisk och stark, ha anlag
för gymnastik samt ej ha nått 30 års ålder.
Civil man skall ha studentexamen, kvinna
kunskaper, motsvarande inträdesfordringarna
vid högre lärarinneseminarium. Till G.
kommenderas även varje år ett 40-tal officerare
från armén och flottan.
Gymnastiklärar-(resp. -lärarinne-)kurs (2-årig) ger kompetens
till gymnastiklärar- (resp.
-lärarinne-)befatt-ning vid alla offentliga läroverk (resp,
kvinnliga läroanstalter). Den, som genomgått
fullständig sjukgymnastkurs (2-årig för kvinnor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
