Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Günther, Anton - Günther, Claës Efraim - Günther, Ernst Axel - Günther, Hans - Günther, Johann Christian - Günther, Julius - Günther, Siegmund - Gyóni, Achim Géza
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
109
Günther, C. E.—<Gyöni
110
nuftsvetenskap, som kunde stå sig inför den
moderna kritiken. Genom sprudlande humor
och originell framställningskonst fick G.
många hänförda och betydande anhängare.
Hans huvudarbete är »Vorschule zu einer
spekulativen Theologie des positiven
Chris-tenthums» (1828—29; 2:a uppl. 1846—48).
Tills, m. J. E. Veith utgav G. 1849—54
tidskriften Lydia. 1857 sattes hans skrifter
på index, varefter H. böjde sig. G:s
»Gesam-melte Schriften» utgåvos i 9 bd 1882 ff. Biogr.
av P. Knoodt (2 bd, 1881). E. Bg.*
Günther, Claes Efraim, ämbetsman (1799
—1861); tillhörde en från Preussen till
Sverige inflyttad ätt, som adlades 1720. G. blev
fil. mag. i Uppsala 1824, revisionssekr. 1842
och led. av Nya
lagberedningen 1845. Då
Oskar I våren 1848
beslöt framlägga
proposition om ny
riksdagsordning, blev G.
konsultativt statsråd
i den nya ministären,
kämpade förgäves vid
1850 års riksdag för
det kungliga
representationsförslaget, utträdde 1851 vid
riksdagens slut ur
ministä
ren och utnämndes s. å. till justitieråd. Han
var 1856—-58 justitiestatsminister och
återgick därpå till sin justitierådspost. G. var en
duglig ämbetsman samt som politiker
frisinnad och självständig.
Günther, Ernst Axel, ämbetsman (1850
—1927), son till C. E. G. Tog 1875 i Uppsala
hovrättsexamen, avancerade i
Kommerskollegium till sekr. (1891) och kommerseråd (1897)
samt blev 1904 chef
för Patent- och
registreringsverket. Han
anlitades vid flera
tillfällen som medlare i
arbetstvister. G. var
envoyé nov. 1905—juni
1908 i Oslo och juni
1908—juni 1918 i
Köpenhamn. Som
Sveriges första sändebud
i Norge efter
unions-upplösningen bidrog G.
till utjämning av en
del kvarstående anledningar till misstämning.
Han utgav »Minnen från ministertiden i
Kristiania åren 1905—1908» (1923) och »Minnen
från ministertiden i Köpenhamn åren 1908—
1914» (s. å.).
Günther, Hans, tysk antropologisk
skriftställare (f. 1891), hävdare av rasens innebörd
för historia och kultur, förkämpe för
nordiska rasens överhöghet. Har utgivit
»Rassen-kunde des deutschen Volkes» (1922; 12:e uppl.
1928), »Kleine Rassenkunde Europas» (1924;
sv. övers., »Europas raser», 1925) m. m. G:s
skrifter äro fängslande och medryckande men
blotta stundom brist på djupgående
vetenskaplig skolning. Rhg.
Günther, Johann Christian, tysk
skald (1695—1723). G. förde ett vilt och
utsvävande liv. Hans lyrik ger omedelbart
uttryck för hans väsen med stor språklig
gestaltningskraft, fantasi och känsla. Monogr.
av C. Enders (1904) och A. Hoffmann (1897
och 1925).
Günther, Julius, sångare och sånglärare
(1818—1904). Utbildade sig först till militär
och debuterade 1838 vid Kungl. teatern, där
han snart blev en av de främsta krafterna.
Till hans roller hörde
Don Juan, Almaviva,
Masaniello och Raoul
(i »Hugenotterna»);
han uppträdde även i
Köpenhamn och
Tyskland. G. företog på
1840- och 1850-talet
flera resor till
Frankrike och Italien. På
1840-talet, då han ofta
sjöng tills, m. Jenny
Lind, hörde han till
denna stora
sånger
skas allra närmaste sångarkamrater och var
en tid förlovad med henne, men förlovningen
bröts 1848. G. var 1850—62 sångmästare vid
Kungl. teatern, 1858—98 sånglärare vid Mus.
akad. (prof. 1864) och 1861—81 kördirigent vid
Nya harmoniska sällskapet. Som sånglärare
var han mycket betydande och utbildade en
mängd lärjungar, bl. a. Euphrosyne
Abra-hamson, Louise Michaeli, Wilhelmina
Strandberg, Caroline Östberg och J. Forsell. T. N.
Günther, Siegmund, tysk geograf (1848
—1923), prof, i geografi vid tekniska
högskolan i München 1886—1920. G. utövade en
omfattande och mångsidig
författarverksamhet, mest inom matematisk, fysisk och
historisk geografi samt geofysik. Hans
huvudarbeten äro »Handbuch der mathematischen
Geographie» (1890), »Handbuch der
Geophy-sik» (2:a uppl., 2 bd, 1897—99) och »Geschichte
der Erdkunde» (1904). Från 1896 utgav han
Münchener Geographische Studien.
Gyöni [djå’ni], Achim Géza, ungersk
lyriker (1884—1917). Knappast 20-årig
utgav han sitt första dikthäfte, »Versek»
(Dikter; 1904). Han anslöt sig till Adys (se A d y)
modernistiska diktarskola men väckte ingen
större uppmärksamhet. Först världskriget
gjorde honom till en stor skald, då han i den
kringrända fästningen Przemysl skrev sina
tändande och tröstande sånger. Från
Przemysl kom G. om krigsfånge till Sibirien och
skickade därifrån i hemlighet till Ungern sina
dikter, som andades en bruten själs längtan
till den ungerska jorden. Han dog i
Krasno-jarsk. G:s dikter under fångenskapen utgåvos
1919 i 2 bd. Se B. Leffler, »Ungersk lyrik i
svensk översättning» (1922). B. L-r.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
