Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gypaëtus - Gypogeranidae, Gypogeranus - Gyps - Gypsophila - Gyralrörelse - Gyri - Gyroklinometer - Gyrokompassen - Gyrolotsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
111
Gypaétus—Gyrolotsen
112
Gypae’tus, se S k ä g g a m.
Gypogeränidae, Gypoge’ranus, se S e k r
e-terarfåglar.
Gyps, se Gamfåglar.
Gypsöphila, släkte bland
nejlikväxterna med omkr. 50 arter, de flesta i ö.
Medelhavsområdet. De äro örter el.
halvbuskar med rödaktiga el. vita, i spetsen vanl.
urnupna kronblad. I Sverige finnas 2 arter,
den enåriga G. muralis, grusnejlika, och
den fleråriga G. fastigiata, s å p ö r t. Båda ha
smala blad och små blommor; de växa
sällsynt på sand el. grus i s. och mellersta Sverige.
Flera arter innehålla saponin. Några odlas,
t. ex. den enåriga G. elegans och den fleråriga
G. paniculata, gipsblommor. G. M-e.
Gyralrörelse, se Gyrorörelse.
Gyri, anat., se Hjärna.
Gyroklinometer.
Gyroklinomèter (av grek. gyro’s, rund,
kli-nein, luta, och me’tron, mått), instrument (se
bild), som anger flygplans lutning vid
flygning i mörker och dimma, då fasta hållpunkter
saknas för att bedöma denna lutning. G. består
i huvudsak av ett gyroskop (se d. o.), som i
form av en snurra vid flygning sättes i
rotation genom luftströmmen. Snurran är försedd
med en spegel, som på grund av
gyrorörel-sens (se d. o.) egenskaper ständigt förblir
horisontal trots svängningar hos flygplanet
samt variationer i lutning och hastighet. En
ljusstråle, alstrad av en liten elektrisk lampa,
reflekteras på spegeln och ger på det matta
instrumentglaset en väl synlig, lysande punkt,
vars läge på glaset visar föraren av
flygplanet tydligt och ögonblickligen de minsta
såväl transversella som longitudinella ändringar
av flygplanets läge. G. av här angiven
konstruktion är allmänt i bruk vid det svenska
flygvapnet. ö-g.
Gyrokompassen (av grek. gyro’s, rund) är
grundad på den av dynamiska lagar beroende
riktkraften hos en hastigt roterande snurras
(gyroskop) axel. Sedan Foucault i mitten av
1800-talet fastställt lagarna för denna
rikt-kraft, ha många lärda arbetat på att omsätta
hans teorier i en praktiskt användbar
kompass. Detta problem löstes först av dr
An-schütz-Kaempfe, München, vid hans strävan
att framställa en för deviation på en
undervattensbåt okänslig kompass. Efter tioårigt
svårt arbete konstruerade han 1908 den första
praktiskt användbara g.
G:s viktigaste del är den på elektrisk väg
i stark rotation (20,000 varv per min. el. mera)
gående gyrosnurran. Denna strävar att
bibehålla rotationsaxeln i oförändrad riktning i
rymden. Är dess axel t. ex. inställd
horisontalt i ö.—v., kommer axeln efter kort tid
att bilda en
vinkel mot
horisonten med öständan
höjd över denna,
enär horisonten
på grund av
jordrotationen sänkt
sig i ö. under
gyrot. Om nu
gy-rots axel
påverkas av ett tryck,
vet man, att den
ej avviker i
tryckets riktning utan
vinkelrätt däremot. Anordnar man därför
så, att det fria gyrot tvingas att följa
horisontens sänkning, blir detta detsamma som
att öva ett tryck på den i detta fall åt ö.
vända axeländan. Denna avviker då
vinkelrätt mot trycket, d. v. s. in mot meridianen
(nordlinjen). Emellertid stannar den ej där
utan pendlar över till andra sidan och skulle
fortsätta med pendlande svängningar kring
meridianen, om dessa ej dämpades. G. är
därför så anordnad, att den dels tvingas att följa
horisonten (håller sig horisontal), dels har en
dämpningsanordning, som bringar dess axel
till vila i meridianen.
G:s oberoende av magnetismen har
föranlett, att den i första hand tagits i bruk på
fartyg, där vanliga kompasser starkt influeras
av järndelar, särskilt rörliga, och där
kompassen måst uppställas i närheten av sådana.
G. har därför kommit till allmän användning
på undervattensbåtar så gott som uteslutande
och på övriga örlogsfartyg samt numera även
alltmer på handelsfartyg trots de stora
kostnader, som g. betingar. En fullständig
g.-anläggning består av huvudkompass och med
denna elektriskt förbundna repeter- el.
dotterkompasser. ö-g.
Gyrolotsen (av grek. gyro’s, rund), apparat
för automatisk styrning. Inom sjöfartens olika
områden har man under senare åren strävat
efter att införa anordningar, som medge
minskning i besättningsstyrkan. Ett led i denna
strävan utgör den automatiska styrningen. G. är en
med en av gyrokompassens repeterkompasser
(se Kompass) kombinerad apparat, t. ex.
medelst en kopparring med 2 små isoleringar.
Inuti ringen befinner sig en rörlig arm med
ett hjul i varje ända, glidande mot
kopparringens insida. När fartyget styr rätt kurs,
ligga hjulen på isoleringarna. När fartyget
avviker ur kursen, komma de nämnda
hjulen i beröring med en oisolerad del av ringen,
varvid en liten elektrisk motor sättes i gång.
Motorn driver medelst en paternosterkedja
styrratten, tills fartyget åter kommer på rätt
kurs. G. är så inrättad, att fartygets kurs
ej kan ändras mer än någon grad, innan kor-
Schematisk vertikalsektion av en
gyrokompass.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
