Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gästgivare - Gästgivargård - Gästgivarskjuts - Gästgiveri, Gästgivargård - Gästning - Gästrikland - Naturförhållanden - Geologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
145
Gästgivargård—Gästrikland (Geologi)
146
het från rotering och all annan kronans tunga
och utlagor. Åtskilliga g. ha även fått
statsbidrag i form av anvisning på ränta från
andra hemman. Dessa friheter upphörde genom
skjutsväsendets ordnande enl. stadgar 22 juni
1911. Kbg.*
Gästgivargård, se Gästgiveri.
Gästgivarskjuts, förv., har sitt första
ursprung i Alsnö stadga (omkr. 1280), som
förbjöd ämbetsmän att utkräva skjuts, s. k.
friskjuts, av bönderna. Men friskjutsen fortfor
dock länge. 1584 påbjödos sk j u t s f ä rd
s-penningar, en ny skatt, som allmogen
skulle betala för att bli kvitt friskjutsningen.
Snart hördes dock en allmän klagan, att
allmogen ändock nödgades utgöra friskjutsning.
Vid 1600-talets mitt blev emellertid allmogen
kvitt friskjutsningen, men skyldighet kvarstod
att mot betalning hjälpa den resande till
fortkomst, där gästgivarens
skjutsningsskyldig-het ej var tillräcklig. Detta onus var den
s. k. håll- och reservskjutsen, som
avskaffades först 1878. Skjutsväsendet är
numera ordnat enl. skjutsstadgan 22 juni 1911
(jfr Gästgiveri). (A. Bm.)
Gästgiveri, Gästgivargård, ställe, där
resande mot betalning får kost, härbärge
och skjuts. I Alsnö stadga (omkr. 1280)
påbjöds till förekommande av våldgästning, att
i varje by skulle tillsättas en s. k. r ä
t-t a r e, som mot betalning skulle anskaffa
kost och husrum åt resande. Dessa
bestämmelser förnyades efter hand, och 1560
föreskrevs, att vid allmänna vägar skulle till de
resandes bekvämlighet finnas taverner
(värdshus). 1584 utfärdades taxa på de
förnödenheter en resande kunde behöva; men
först vid 1600-talets mitt blev
gästgiverivä-sendet någorlunda ordnat. Därtill bidrog i
väsentlig mån den frihet 1636 års
gästgiveri-ordning lämnade var och en att, under
åtnjutande av åtskilliga förmåner, vid allmän
stråkväg inrätta gästgiverier på 2 mils
avstånd från varandra. 1649 föreskrevs bl. a.,
att i g. skulle finnas e n våning för adel,
e n för annat hederligt folk och e n för
»gement sällskap». — Enl. nu gällande stadga
om skjutsväsendet 22 juni 1911 skall
skjutsanstalt vara antingen g. el. skjutsstation.
Vid g. skola åt resande utom skjutsning
till-handanållas gäst- och stallrum samt vagnbod.
Vidare skola där vara att tillgå nödig
för-plägning och ett el. flera rum för härbärge.
Såväl gästgiveri- som skjutsstationshållningen
upplåtas på entreprenad. Gästgivare är
skyldig hålla dagbok, som månatligen insändes
till och granskas av offentlig myndighet;
resande kan i dagboken anteckna klagomål.
Genom den alltjämt stegrade yrkesmässiga
trafiken, särskilt omnibusar, har
gästgiveri-skjutsningen mist snart sagt all betydelse,
och skjutsanstalterna äro flerstädes indragna
såsom obehövliga. (A. Bm.)
Gästning, kam., en allmogen fordom
åliggande skyldighet att härbärgera och förpläga
kungliga personer och konungens utskickade.
Då även andra godtyckligt togo denna
skyldighet i anspråk, uppkom skillnaden mellan
»g.» och »våldgästning», som Magnus Ladulås
förbjöd genom Alsnö stadga (omkr. 1280).
Missbruket upphörde dock ej, varför stadgan
om förbud för våldgästning upprepades, t.
o. m. så sent som 1683. Kbg.*
Gästrikland, det sydligaste av de
norrländska landskapen, är beläget mellan 60° 10’ och
61° 5’ n. br. samt mellan 0° 35’ och 1° 55’
v. Igd från Stockholm och gränsar i s. till
Uppland, i v. till Dalarna, i n. till
Hälsingland och i ö. till Bottenhavet. Arealen är
4,600,n kvkm, därav 4,182,28 kvkm land, med
113,086 inv. (1928).
INNE HÄLL:
sp.
Naturförhållanden ... 146
Geologi.............. 146
Klimat samt växt- och
djurvärld............. 148
Bebyggelse, näringsliv 148
Förhistoria........... 148
Kyrklig konst ........ 149
Etnografi............. 149
Historia ............. 150
Bild 1.
Gästriklands vapen.
I ett fält av silver,
bestrött med tjugu blå
kulor, en naturfärgad älg.
Naturförhållanden. G. är i ö. och s. ett
små-kuperat lågland, flerstädes täckt av lerslätter
och torvmarker. I v. och n. vidtager
»Norr-landsterrängen»; betydande områden nå här
över 200 m ö. h., och
på gränsen till
Hälsingland ligger den
höglänta skogstrakten
ödemården. Högst når
Lustigknopp på
gränsen mellan G., Dalarna
och Hälsingland (402
m). — Omkr. 10 % av
arealen upptagas av
vatten. De största
sjöarna äro Dalälvens
stora fjärdar,
Färne-bo- och
Hedesunda-fjärdarna, vilka
omsluta öar, ss. Mattön
och Jörsön. Vidare
märkes Storsjön (62 m ö. h.; 72 kvkm), som
tillika med Ottnaren i s. och öjaren i n.
avrinner genom Gavleån. I n. avvattnar Testeboån
Ockelbosjöarna och Hamrångeån Viksjön m. fl.
sjöar på gränsen mot Hälsingland. — Kusten
är låg och har skärgård. Bland de större
öarna må nämnas Edskön, Iggön och Kusön.
I Gävlebukten märkas Limön och Lövgrund
samt Eggegrund omkr. 20 km ut till havs.
Ännu längre ut i Bottenhavet ligga de stora
ö. och V. Finngrunden. O. Sjn.
Geologi. Berggrunden inom G. utgöres
nästan uteslutande av till urberget hörande
bergarter, i n. delen väsentligen grå gnejser och
i s. delen mera graniter; mellan Söderfors
och Torsåker finnes ett större område av en
grovkornig porfyrisk granit,
Revsundsgra-nit. På kusten vid Hamrånge samt v. om
Torsåker förekommer leptit, på det senare
stället med inlagringar av malmer (järn- och
kopparmalm) samt av kristallinisk kalksten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
