Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gästrikland - Geologi - Klimat samt växt- och djurvärld - Bebyggelse, näringsliv - Förhistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
147
Gästrikland (Klimat—Förhistoria)
148
Bild 2. Berggrundskarta över Gästrikland.
Obetydlig gruvdrift upprätthålles där ännu. —
Av lagrade yngre bergarter märkas obetydliga
förekomster av jotnisk sandsten och
under-silurisk kalksten. Den förstnämnda,
Gävle-sands tenen, är en röd, grovkornig
bergart, som står nära dalasandstenen och fått
användning som byggnadssten och till
kvarnstenar; den sträcker sig i ett bälte från
Gävlebukten till Storsjön. Den undersiluriska
kalkstenen (o r t o c e r k a 1 k) är en utlöpare
från ett kambrosiluriskt område i s. delen av
Bottniska viken och går i dagen på öarna i
Gävlebukten, Holmudden och Limön
(Kalkön); härifrån ha lösa block av kalksten spritt
sig i morängruset i s. G. och Uppland samt
lämnat jordarterna här en icke obetydlig
kalkhalt. — Av de lösa jordlagren har
morängruset den största utbredningen;
rullstens-gruset går fram i två väl utbildade grenar
av Enköpingsåsen (se d. o.), en västlig över
Färnebofjärden, Storsjön och Ockelbo samt en
östlig över Hedesundaf järden och Gävle. Till
största delen ligger G. under den marina
gränsen, och denna har på bergen v. om Storvik
iakttagits vid 192 m. Ishavsleran har i de s. ö.
delarna av landskapet en betydande kalkhalt
samt nyttjas som märgel. Torvmossar
förekomma här och där. — Litt.: »Praktiskt
geologiska undersökningar inom Gefleborgs län»
(i Sveriges Geologiska Undersökning, serie
C, n:r 152, 1895). K. A. G.
Klimatet liknar mer Mellansveriges än
Norrlands. Gävle har en årstemperatur av + 4,5°,
en julitemp. av + 15,9° och en febr.-temp.
av —4,7°; hamnen är normalt isfri maj—nov.
Det inre landet har något strängare klimat.
Nederbörden är vid kusten omkr. 450 mm, i
det inre vid pass 100 mm mer. Snötäcket
ligger i regel 4—5 månader. — Växtvärlden
har norrländsk typ. Barrskogar, mest gran,
förhärska; blott i de större dalgångarna och
kustlandet förekomma kulturmarker och
ädlare lövträdsvegetation; vid Dalälven går
ekens nordgräns. Torvmarker ha stor
utbredning. — Djurvärlden visar övergång mellan
den sydsvenska faunan och den subarktiska
skogsfaunan. Säl och sjöfågel jagas vid kusten;
strömmings- och laxfisket är ej obetydligt.
Bebyggelsen är för jordbrukets del
väsentligen koncentrerad till slätten utmed
rullstens-åsarna och i dalgångarna; industrien har givit
upphov till stora befolkningsanhopningar, ss.
Sandvikens köping (11,350 inv. 1928), Hofors
(omkr. 3,000 inv.), Ockelbo (omkr. 2,500 inv.)
m. fl. — Näringslivet. Industrien är
huvudnäring och ger uppehälle åt i Gävle 50 %,
på landsbygden 42 % av befolkningen,
jordbruket med binäringar åt resp. 3 och 36 %
(därav skogsbruket 8 %). Flera av Sveriges
största sågverk och trämassefabriker ligga
inom landskapet, vid Gävle och Norrsundet.
Sandviken och Ockelboverken ha berömda
namn inom järntillverkningen. — Om G:s
folkmål se Svenska språket. O. Sjn.
Förhistoria. Äldsta kända fornfyndet från
G. är en stenyxa från Ovansjö socken av en
typ, som tillhör äldre stenåldern (se d. o.). —
Från övergångstiden mellan äldre och yngre
stenåldern (början av 3000-talet f. Kr.) tyckas
några fynd härröra. Den äldsta egentliga
bosättningen i G. började i dess s. v. hörn,
österfärnebo socken. Jämte gränssocknar i
Dalarna och Västmanland, det s. k.
Krylbo-området, har denna bygd utgjort ett centrum
för de jägar- och fiskarstammar, som från
Vänerns stränder över Närke sökte sig mot n.
Från yngre stenålderns sista period (2500—
1800 f. Kr.) känner man två boplatser, i
österfärnebo och Valbo socknar. Man känner nu
(1928) utom boplatsfynden 180
stenålders-föremål från landskapet. — Från bronsåldern
(1800—600 f. Kr.) äro blott två föremål kända.
Gravrösen av den typ, som brukar tillhöra
bronsåldern, finnas på flera ställen. De kunna
även tillhöra den äldre järnåldern, från vilken
period (600 f. Kr.—400 e. Kr.) fornfynd saknas.
Folkvandringstiden (400—800 e. Kr.) är
representerad. Från vikingatiden (800—1050 e.
Kr.) härröra många gravar. En rik
silverskatt från vikingatiden föreligger från Valbo
socken. G. har flera runstenar; Lundastenen
från Valbo är rest över en man, som var
hälsingarnas hövding och intog Själland. —
Litt.: H. Rydh, »G. under stenåldern» (i Från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
