Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Göktyta - Göling - Gömfröiga växter, Angiospermer - Göppert, Heinrich Robert - Göran (Örjan, Georg, helgon) - Göran (pseudonym) - Göran Persson - Göransson, Anders Henrik - Göransson, Göran Fredrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
161
Göling—Göransson, G. F.
162
spettfåglar men saknar förmåga att klättra.
Fjäderdräkten är spräcklig i svart, brunt,
grått och gult. G. förekommer ända upp till
Västerbotten och vistas helst i gles lövskog.
Födan utgöres av insekter, huvudsaki. myror,
som fångas med den långt utsträckbara,
klibbiga tungan. I motsats till övriga
hackspettfåglar flyttar g. Äggen läggas i ihåliga träd.
J fr plansch vid art. Hackspetta, r. T. P.
Göling, hissverk, bestående av ett tåg,
gående genom ett fast enkelt block, enkel g.,
eller genom ett fast och ett rörligt enkelt
block, dubbel g.
Gömfröiga växter, Angiospe’rmer,
Angio-spe’rmae, Metaspe’rmae, bilda den största av
fanerogamernas båda underavd. De
igenkännas främst därpå, att fruktbladen äro
sammanvuxna med varandra (eller att
fruktbladet är sammanvuxet med sina egna kanter),
så att det uppkommer ett slutet fruktämne,
inuti vilket fröämnena äro fästa (se Bio
m-m a). Pollenkornen kunna därför ej komma
direkt till fröämnena utan sända ut slangar,
som växa fram till dessa och in till äggen
(se Befruktning). I embryosäcken
utbildas endast en äggcell, och först efter
befruktningen utvecklas där frövita (endosperm).
Av varje befruktat ägg alstras i regel endast
ett växtämne. G. uppdelas i två klasser,
mo-nokotyledoner och dikotyledoner (jfr H j ä r
t-bladsväxter). — Fossila rester av g.
äro kända först från kritperioden. G. M-e.
Göppert [gö’p-], Heinrich Robert,
tysk botanist och paleobotanist (1800—84),
1831 e. o. och 1839 ord. prof, i medicin och
botanik (sedan 1852 blott i botanik) vid univ.
i Breslau. G:s många botaniska och
paleo-botaniska arbeten röra sig om beskrivande
botanik, växternas anatomi, morfologi och
fysiologi, varjämte han beskrev en stor
mängd fossila växter. A. G. N.*
Göran (även ö r j a n), svenska formen av
namnet på helgonet Georg, vilken, frånsett
jungfru Maria och kanske apostlafurstarna,
torde vara den mest firade inom den katolska
kalendern (dag 23 april, i Sverige f. n.
scoutrörelsens stora festdag). I konsten
framställd som dödande en drake och ur dennes
våld befriande en prinsessa, gäller S:t G. även
utom den katolska världen som en symbol
för den kristnes kamp emot det onda, d. v. s.
mot synden, och dessutom som ett uttryck för
allmänt mänskliga dygder: ridderlighet och
mod. Georgslegenden känner dock från
början (trol. 300-talet i östromerska riket) endast
hans svåra martyrium. Först på 1100-talet
tillskjutes episoden om drakstriden; först
från denna tid omtalas han i Västerlandet,
och nu uppträda även säkert identifierade
beridna, drakdödande S:t Georgar. Korstågen
synas ha förmedlat överflyttningen till
Västerlandet och även befordrat insmältningen av
det nordiskt sagoartade motivet om draken
eller lindormen och den räddade ungmön.
Helgonet hör till huvudföremålen i den kristna
ikonografien och är särskilt under
1100—1500-talet skildrat i glänsande konstverk, t. ex. i
Ferrara, Chartres och Basel i stenskulpturer
på katedralernas yttre, i en bronsryttarstaty
i Prag av bröderna Kolozsväri, i en fotstaty
i marmor av Donatello (Florens), i målningar
av Rafael och Tintoretto, i kopparstick av
Schongauer och Dürer. Inom den baltiska
Nordens konstområde, d. v. s. länderna
omkring Östersjön, ha många fristående
ryt-tarbilder tillkommit och ses ännu i Danzig,
Lybeck, Köpenhamn och Helsingfors.
Märkligast av dessa och över huvud väl hela
Georgs-ikonografiens mest storartade verk är den
för Storkyrkan i Stockholm skapade och
där befintliga staty, som utfördes i polykrom
ek av den i slutet av 1480- och början av
1490-talet i Sveriges huvudstad bosatte Bernt
N otke, eljest känd som målare och skulptör
i Lybeck. Verket utfördes på beställning av
Sten Sture d. ä. till tack för helgonets
bistånd i segern över danskarna vid
Brunke-berg och invigdes nyårsaftonen 1489. S:t G.
i Storkyrkan är alltså den svenska nationella
frihetsstridens stora monument. Det har
under reformationstiden så spolierats, att dess
sammanhang med en ursprunglig piedestal,
med S:t Georgsaltaret och åtskilliga
periferiska delar förvanskats, men huvudpartiet
är i gott stånd, särskilt efter rengöring och
konservering 1913—19. — Av ryttarstatyn
samt de därtill hörande bilderna av
prinsessan och hennes borg existera två moderna
kopior: en i brons i Köpmanbrinken i
Stockholm (1912—13) och en i polykromerad gips
i Katharinenkirche i Lybeck (1925). Se J.
Roosval, »Riddar Sankt G.» (1919) och »Nya
Sankt Görans studier» (1924) samt »S.
Nikolai eller Storkyrkan» (1924—28; i »Sveriges
kyrkor»). J. R.
Göran, pseud. för P. F. Mengel (se d. o.).
Göran Persson, se Jöran Persson.
Göransson, Anders Henrik,
industri-idkare (1843—1910), son till G. F. G. Stod
först vid faderns sida som affärsledare av
Sandvikens järnverks
a.-b. och blev efter
dennes död hela
företagets chef. Som
skapare av dettas
exportorganisation efter
då nya linjer
(direktare förbindelser med
konsumenterna i
utlandet) blev han en
föregångsman i fråga
om svenska
industriprodukters införande
på världsmarknaden.
Sitt intresse för de anställda visade han
genom då mindre vanliga anläggningar, ss.
modernt varmbadhus, hushållsskola,
samlingssalar o. s. v., samt genom att inrätta en
pensionskassa för arbetare.
Göransson, Göran Fredrik, industri-
IX. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
