Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Göransson, Göran Fredrik - göransson, Johan - Göransson, Karl Anders Fredrik - Göransson, Nils Johan - Göransson, Zacharias - Göran Turesson - Görbersdorf - Gördel - Gördelbåge - Gördelfästning - Gördelgesims, Gördellist - Görgey, Arthur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
163
Göransson, J.—Görgey
164
idkare (18 1 9 20/i—1900 12/s). Fick 1840 burskap
som grosshandlare i Gävle, blev i England 1857
bekant med Henry Bessemer och förvärvade av
denne rätt att i
Sverige utöva den då
nyss patenterade
bessemerprocessen (se d.
o.). G. igångsatte
försök med tillverkning
av stål enl. denna
metod vid Edskens
masugn i Gästrikland.
Sedan försöken stött på
oväntade svårigheter,
som visade, att
uppfinningen ännu ej var
fullt utarbetad, tog
G. själv metodens utarbetande om hand och
lyckades efter många experiment 18 juli 1858
framställa de första dugliga bessemergöten.
För bessemerprocessens införande i stor skala
bildades 1862 Högbo stål- och järnverks a.-b.
med G. som disponent, och för samma
ändamål anlades Sandvikens masugn och
besse-merverk. Sedan Högbobolaget 1866 gått i
konkurs, lyckades G. 1868 rekonstruera
verksamheten genom bildande av Sandvikens
järnverks a.-b., vilket företag under G:s
ledning utvecklade sig till ett av Sveriges
förnämsta kvalitetsjärnverk. 1865 erhöll G.
Järnkontorets stora guldmedalj för sina
förtjänster om den svenska stålindustriens
utveckling. Han blev 1898 led. av Vet.-akad. och
1900 fil. hedersdr vid Uppsala univ. En staty
över G. (av Th. Lundberg) restes i
Sandviken 1919. (G. H-r.)
Göransson, Johan, präst och fornforskare
(1712—69), kyrkoherde i Gillberga. I sin
grunduppfattning anslöt han sig till O.
Rud-becks åsikter, vilka han stundom överdrev
till löjlighet. Hans genealogiska arbeten
äro därför värdelösa. Betydelse har däremot
hans insats som runforskare. 1748 fick G. i
uppdrag att utgiva de teckningar av rikets
runstenar, som utförts av olika undersökare
sedan mitten av 1600-talet. År 1750
offentliggjorde han på grundval av detta material
»Bautil, det är: Alle Svea och Götha Rikens
runstenar» (1,173 teckningar), ett alltjämt
oumbärligt arbete. (O. W-n.)
Göransson, Karl Anders Fredrik,
industriidkare (f. 1879), son till A. H. G. Efter
en omfattande teknisk och kommersiell
utbildning i utlandet, varunder han även
avlade examen som master of arts vid
Colum-biauniv. i New York, inträdde G. 1901 i
Sandvikens järnverks a.-b:s förvaltning, där
han sedan 1920 fungerat som disponent och
verkst. dir. G.H-r.
Göransson, Nils Johan, teolog (f. 1863
4/4) G. prästvigdes 1891, blev garnisionspastor
i Karlsborg 1898, docent i teologiska
preno-tioner i Uppsala 1906, prof, i dogmatik och
moralteologi där 1911, teol. dr s. å. samt emeritus
1928. G. har utövat ett omfattande och
djup
gående religionsfilosofiskt och teologiskt
författarskap. Till sin allmänna grundsyn blev
han tidigt bestämd av den svenska
person-lighetsfilosofien, representerad främst av
Boström, men han framhåller såsom dess brist,
att den stannar vid abstraktionen. Åt härmed
sammanhängande frågor ägnades »Utkast till
en undersökning af religionen med hänsyn till
moralen» (1900) samt framför allt
»Undersökning af religionen» (3 bd, 1904—06). Så
småningom drogs G:s intresse alltmera till
centralt teologiska frågor, så i
»Gudsförhållandets kristologiska grund» (2 bd, 1909—10).
G. ger slutligen i »Evangelisk dogmatik» (2
bd, 1914—16) en helhetsframställning av det
kristna trosinnehållet. Bland hans övriga
arbeten märkas »Luthers reformation» (1920)
och »Dopet» (1922). Hans författarskap har
genomgående en sällsynt universell
anläggning. G. A-n.
Göransson, Zacharias, pedagog (1823—
81). Blev fil. dr 1851, lektor i filosofi och
klassiska språk i Uppsala 1859, rektor i
Halmstad 1866, lektor i grekiska och latin vid
Stockholms gymnasium 1870, från 1873
föreståndare för teoretiska provårskursen i
Stockholm, i vilken egenskap han utövat stort
inflytande på lärarutbildningen. G. var
anhängare till Herbarts pedagogiska
grundsatser samt utgav flera avh. och uppsatser i
undervisnings- och uppfostringsfrågor. A. G-w.
Göran Turesson, se Tre rosor.
Görbersdorf [gö’-], klimatisk kurort i preuss.
prov. Niederschlesien; 1,648 inv. (1925).
Ligger 560 m ö. h. i Waldenburger Bergland;
har 4 sanatorier för lungsjuka.
Gördel, en ring, vanligen av’ koppar, som
omger en spetsprojektils bakre del. Vid
skottlossningen skära eldrörets bommar (se K
a-n o n) in i den mjuka g., och dennas gods
utfyller räfflorna, varigenom projektilen, då
den framgår genom loppet, tvingas att följa
räfflornas vridning, d. v. s. får den för säker
gång genom luften erforderliga
rotationsrörelsen. Jf r P r o j e k t i 1. G. af W-dt.
Gördelbåge, se Valv.
Gördelfästning, en av en gördel av långt
framskjutna permanenta försvarsverk, fort,
och innanför dessa ofta även av en enceinte
omgiven ort. Se Fort och Fästning.
Gördelgesims, Gördellist, se G e s i m s.
Görgey [gö’rgéi], Arthur, ungersk
revo-lutionsgeneral (1818—1916). Inträdde 1837 i
ungerska adliga livgardet i Wien men
lämnade 1845 krigstjänsten för att i Prag
studera kemi. Efter ungerska revolutionens
utbrott 1848 blev G. kapten i honvedarmén,
snart därpå major och chef för nationalgardet,
vid Theiss. Efter att vid Ozora ha tvungit
en kroatisk styrka att sträcka vapen, blev G.
överste, 1 nov. 1848 general och befälhavare
för ungerska armén vid övre Donau. Snart
drog han sig tillbaka för österrikarna och
kritiserade i en proklamation 5 jan. 1849
centralregeringens åtgärder. Sedan Dembinski (se
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
