Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Götz el. Götzen, Johann von - Götze, Sigmund von - Götzen, Gustav Adolf von - Götz von Berlichingen - Göye, Giöe, Gjöe, ätt - Göze - H (bokstav) - H (kemi) - h (henry) - Ha - Haab, Robert - Haag, ’s-Gravenhage el. den Haag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
215
Götze—Haag
216
des i protestantiska läran, stred mot de
kejserlige först i bömiska hären, sedan under
Ernst von Mansfeld men gick 1626 i kejserlig
tjänst, fick 1628 befälet på Rügen och
utrymde ön 1630 åt svenskarna. G. bidrog 1634
till de kejserliges seger vid Nördlingen och
fick till lön, sedan han övergått till
katolicismen, grevlig värdighet 1635. Han blev 1636
överbefälhavare över Bayerns armé, stred
mot Banér 1637 och mot hertig Bernhard av
Weimar 1638, hölls därpå i fängelse till 1640
såsom misstänkt för hemligt förstånd med
Bernhard men frikändes, blev kejserlig
fältmarskalk, stred 1644 mot G. Räkoczy i
Ungern och stupade i strid mot Torstenson vid
Jankov 6 mars 1645.
Götze [gö’tso], Sigmund von,
branden-burgsk kansler (1576—1650). Tillhörde under
trettioåriga kriget det svenskvänliga partiet
vid hov^t i Berlin. Under svenskarnas
lyckliga år 1630—34 hade G. stort inflytande och
användes vid viktiga underhandlingar. Efter
Nördlingen måste G. för några år lämna
ge-heimerådet men återkom dit efter Fredrik
Vilhelms regeringstillträde 1640 och
påverkade åter den brandenburgska politiken i
mera svenskvänlig riktning. C. H. H.
Götzen [gö’tsan], Gustav Adolf von,
tysk Afrikaresande (1866—1910). Företog
1893—94 en färd tvärs över Afrika från
Pangani genom massajländerna och det
dittills okända landskapet Ruanda samt genom
Ureggas urskogar till Kongo. Han upptäckte
därvid Kivusjön och vulkanområdet n. om
denna. Resan skildrade han i »Durch Afrika
von Ost naeh West» (1895; 2:a uppl. 1899). G.
var 1900—06 guvernör över Tyska Östafrika.
Götz von Be’rlichingen [göts fån-], se B e
r-lichingen.
Göye [gå’jo], ofta skrivet G i ö e, G j ö e,
dansk adlig ätt, känd från 1300-talet. M
o-g e n s G. (d. 1544) var en av Danmarks
rikaste män. Han var 1503 riksråd, deltog i
kriget mot Sverige och i avslutandet av
Malmöfreden 1512. Han blev senare marsk,
sökte förgäves avlägsna Sigbrit, stödde dock
länge Kristian II men blev sedan
rikshov-mästare hos Fredrik I. Mogens G. slöt sig
från 1526 ivrigt till reformationen, verkade
1533 för Kristian III:s val och var dennes
hovmästare till sin död. Av hans döttrar
märkas Eli ne G. (d. 1563), vars viktiga
jorde-bok utgavs a,v A. Thiset 1892, och B i r g i 11 e
G. (d. 1574), g. 1544 m. Herluf Trolle (se d. o.),
ryktbar genom grundläggandet av
Herlufs-holms (se d. o.) skola; jfr A. Liljefalk, »Herluf
Trolle og Birgitte Gjöe» (1910). Släkten
utgick på manssidan 1698. Jfr Danmarks Adels
Aarbog 1896. E. Ebg.*
Göze [gö’tso], se G o e z e.
Här åttonde bokstaven i svenska
alfabetet; dess form härrör från latinet. I
de nordiska språken är h i regel
tecken för 7i-ljudet; i förbindelsen hj är h stumt
i svenskan; i äldre sv. stavning förekommer
hv som beteckning för v-ljud i några ord.
Därjämte finns ibland ett blott dekorativt h i
namn, t. ex. Lundh, Chronschough; om ch se C.
I tyskan är h stumt inuti och i slutet av ord
(hehlen, Ehre, WutK), i franskan, spanskan,
portugisiskan och italienskan är h stumt.
Som musikterm betecknar å sjunde
tonen i den diatoniska skalan (i romanska
länder och i solmisationen kallas tonen si, i
England och Holland B).
H, kem. tecken för en atom väte.
h, tecken för den elektriska enheten henry
^se Elektriska enheter).
Ha, internationell beteckning för hektar.
Haab [häp], Robert, schweizisk politiker
(f. 1865). Var urspr. advokat, 1911—17
gene-raldir. för Schweiz’ statsjärnvägar och 1917
sändebud i Berlin. 1918 blev H. led. av
förbundsrådet och var 1922 förbundspresident.
Haag [hä^, sv. uttal hägj, boll. ’s - G r
a-v e n h a g e (off.) el. den H., eng. the Ilague,
fr. la Haye (jfr karta, vid sp. 212),
Nederländernas residensstad och till storleken tredje stad,
huvudstad i prov. Zuid-Holland, vid Nordsjön;
416,174 inv. (1928). Säte för landets
förvaltningsmyndigheter, högsta domstol m. m. H:s
äldsta kvarter (från medeltiden) ligga kring
Hofvijver, den gamla slottsdammen.
Däromkring har en modern stad uppväxt med
breda, raka gator, rymliga torg,
planteringar och villakvarter. Längst i n. v.
når H. fram till havet över badorten
Sche-veningen; i n. omfattar H. även Haagsche
bosch (»het Bosch») och Scheveningsche
bosch-jes, återstoden av de skogstrakter, där
staden urspr. anlades. H:s förnämsta
trafikcentrum är Plein (ö. om Hofvijver). S. v. härom
ligga affärskvarteren. Bland äldre byggnader
märkes Binnenhof, på s. sidan av Hofvijver,
ett komplex av byggnader från skilda tider;
ursprunget var en omkr. 1250 uppförd borg,
grevarnas, sedermera ståthållarnas, residens.
Binnenhof är nu generalstaternas
samlingslokal. Andra av dessa byggnader inrymma
några ministerier samt högsta domstolen. V.
om Binnenhof ligger den öppna platsen
Bui-tenhof och vid denna tornet Gevangenpoort,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
