Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Haber, Fritz - Haberl, Franz Xaver - Haberlandt, Gottlieb - Haberlandt, Michael - Habermann, Hugo von - Habers ammoniakmetod, Haberprocessen - Habesch - Habib-ullah kan - Habichtswald - Habil - Habit - Habitué - Habituell - Habitus - Hablingbo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
227
Haberl—Hablingbo
228
rochemie i Berlin-Dahlem. H:s
betydelsefullaste arbete är den teoretiska och
experimentella undersökningen av den katalytiska
bildningen av ammoniak (se d. o.) ur kväve och
väte vid hög temp.
och högt tryck samt
av möjligheten att
därpå bygga en
teknisk framställningsmetod för ammoniak.
På grundval av H:s
och Le Rossignolsl913
utgivna arbete »Ueber
die technische
Dar-stellung von
Ammoniak aus den
Elementen» utarbetades vid
Badische Anilin- und
Sodafabrik i Ludwigshafen under ledning av
K. Bosch en fabrikation av ammoniak, som
senare antagit så stora mått (jättefabriker i
Oppau och Merseburg), att huvudmängden av
allt som ammoniak eller nitrat bundet kväve
numera tillverkas enl. H:s metod. För sin
förtjänst om lösningen av detta problem belönades
H. 1919 med 1918 års Nobelpris i kemi. —
Under världskriget utvecklade H. en mycket livlig
organisatorisk verksamhet, särskilt i fråga om
gaskriget och i egenskap av chef för
krigs-ministeriets byrå för kemiska angelägenheter
i fråga om den tyska kemiska industriens
krigstekniska uppgifter. Bland H:s senare
arbeten märkas undersökningar inom
gränsområdet mellan atomfysik och atomkemi, om
adsorption och om kolloida metallhydroxider
samt utarbetandet av en metod för
bestämning av minimala guldmängder. Nämnas må
»Grundriss der technischen Elektrochemie auf
theoretischer Grundlage» (1898),
»Thermody-namik technischer Gasreaktionen» (1905) och
»Aus Leben und Beruf» (1927; en samling
uppsatser, tal och föredrag). G. S-ck.
Häberl, Franz Xaver, tysk musikforskare
och lärare (1840—1910),
domkyrkokapellmäs-tare i Regensburg 1871—82, där han 1874
upprättade en högt ansedd katolsk
musikskola. Utgav den betydande musikhistoriska
tidskriften Kirchenmusikalisches Jahrbuch och
författade bl. a. en biogr. över G. Dufay. H:s
främsta verk är dock redigeringen av
Pale-strinas verk (påbörjad av Commer). T. N.
Häberlandt, Gottlieb, österrikisk-tysk
botanist (f. 1854), son till
den österrikiske
växt-fysiologen Friedrich
H. (1826—78), som
1872 blev prof, i
växtodling vid
lantbruks-högskolan i Wien och
var specialist på
silkesmaskodling. H. var
lärjunge till
Schwen-dener (se d. o.) samt
blev 1888 prof, i Graz
och 1910 i Berlin. Han
har ägnat sig åt studiet av vävnadernas
fysiologiska funktioner, särskilt assimilation och
sekretion, samt sinnesorgan och tropismer.
H. har utgivit »Physiologische
Pflanzenana-tomie» (1884; 6:e uppl. 1924). Led. av sv.
Vet.-akad. 1924. E-kN-d.
Häberlandt, M i c h a e 1, österrikisk
etno-graf (f. 1860), bror till G. H. Blev 1910 prof,
vid Wiens univ. samt var 1912—23 dir. för
det till stor del genom honom bildade Museum
für österreichische Volkskunde i Wien (öppnat
1896). Han utgav den 1895 uppsatta
Zeit-schrift für österreichische Volkskunde,
sedermera kallad Wiener Zeitsehrift für
Volkskunde, samt »Völkerkunde» (i »Sammlung
Göschen», 1898; 3:e uppl. 1922), »Die Völker
Europas und des Orients» (1920) och
»Einführ-ung in die Volkskunde» (1924). — H:s son
Arthur H. (f. 1889), 1924 prof, i Wien,
efterträdde 1923 sin fader som museichef. Han
har sysslat med bl. a. Balkanfolkens etnologi.
Häbermann, Hugo von, frih., tysk
målare (f. 1849), prof, vid Münchenakademien
1905, sedan 1904 Münchensecessionens
president (se S e c e s s i o n). Hans verksamhet har
avspeglat Münchenmåleriets väg från
Piloty-skolan till modernism. Han har målat
borgerlig genre och på senare tid haft sin specialitet
i allegoriska och mystiska kvinnofigurer,
egenartat stiliserade, av »dekadent och
pervers sensibilitet» och hållna i underliga, någon
gång raffinerade färgackord. G-g N.
Habers ammoniakmetod,
Haberproces-sen, se Ammoniak och
Kvävefabrikation.
Ha’besch, se Abessinien.
Hablb-ulläh kän, emir av Afganistan 1901
—19; se Afganistan, sp. 211—212.
Häbichtswald [-valt], lövskogsklädd
basalt-bergsrygg i Hessiska berglandet, preuss. prov.
Hessen-Nassau, v. om Fuldas dalgång vid
Kassel, 615 m ö. h.; under basalten tertiära
brunkolslager. På H. lustslottet Wilhelmshöhe.
Habil (fr. habile), skicklig, smidig;
med-görlig. — Subst.: Habilitét.
Habit (fr. habit), klädedräkt.
Habitué (fr. habitué), stamkund;
intresserad, amatörmässig kännare (t. ex. av teater).
Habitue’11 (fr. habitueT), sedvanlig;
regelbundet förekommande.
Ha’bitus, lat., utseende. Inom medicinen
menas härmed totalintrycket av yttre
kroppsbyggnad, utseende och sätt såsom uttryck för
eller predisponerande till uppkomsten av ett
visst sjukligt tillstånd. Så anses t. ex. h.
phthi’sicus med smal, långsträckt och
insjunken bröstkorg, lång hals och blek hy med
rosiga kinder sammanhänga med
lungtuberkulos. H. apople’cticus, som vanl. förekommer
hos småväxta, feta personer med kort hals,
anses predestinera till slaganfall. E. L-g.
Hablingbo, socken i Gotlands s. härad, på
v. kusten, n. om Burgsviken; 52,41 kvkm, 589
inv. (1928). Omfattar ett skoglöst
strandbälte, öde skogsmarker, spridd odlingsbygd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
