Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hablingbo - Hablitzia tamnoides, Rankspenat - Habo - Habsburg (borg) - Habsburg (furstehus)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
229
Hablitzia tamnoides—Habsburg
230
samt en del av Mästermyr. 1,327 har åker,
2,516 har skogs- och hagmark. Ingår i H. och
Silte pastorat i Visby stift, S. kontraktet. —
Kyrkans kor och tvåskeppiga långhus, med
egenartad kapital- och (syd-)portalskulptur av
Egypticus (se d. o. och bild 26 till art.
Gotland), äro från omkr. 1350; den märkliga
nordportalen och tornet äro kvar från en
200 år äldre kyrkobyggnad. Jfr Gotland,
sp. 875, 876.
Habli’tzia tamnoides, Rankspenat, en
kaukasisk mållväxt, högt slingrande, flerårig,
med trekantigt hjärtlika blad; odlas för
beklädnad av verandor o. dyl. G. M-e.
Habo, socken i Skaraborgs län, Vartofta
härad, vid Vättern, intill Smålandsgränsen;
179,61 kvkm, 2,923 inv. (1928). Är en myrlänt
skogsplatå, som i v. begränsas av sjön
Stråken. Når i Högaberg 315 m ö. h. 3,408 har
åker, 13,007 har skogs- och hagmark.
Egendom: Stora Kärr. Ingår i H. och Gustav
Adolfs pastorat i Skara stift, Redvägs
kontrakt. — Kyrkan, byggd av trä 1680, har en
intressant interiör, rikt dekorerad med
målningar från 1736.
Borgen Habsburg.
Habsburg [ha’psbork], eg. Habichtsburg,
»hökborgen», habsburgska furstehusets
stamborg, i schweiz. kant. Aargau, 513 m ö. h.,
på Wülpelsberg vid Aar, intill Bad
Schinz-nach. Uppfördes omkr. 1020 av biskop
Werner I i Strassburg. Blott det 24 m höga
tornet, med en senare tillbyggnad, återstår.
Habsburg [ha’psbork], tyskt furstehus,
urspr. trol. från Elsass och känt sedan
950-talet. Werner, biskop i Strassburg 1002—
28, byggde borgen H. (se ovan), efter vilken
hans bror R a d b o t s linje upptog namnet.
Till större betydenhet uppsteg ätten med
greve Rudolf av H. (d. 1291), vald till
tysk konung 1273. Han utvidgade ättens
besittningar och gav de från Ottokar II av
Böhmen indragna rikslånen Österrike,
Steier-mark och Krain till sina söner Albrekt I
och Rudolf II, varigenom huset H:s senare
välde grundades. Tyska kronan bars även
av Albrekt I (se d. o.; d. 1308). Efter hans
död förlorades ättens schweiziska besittningar,
men Kärnten och Tyrolen förvärvades. Den
förste, som förde titeln ärkehertig, var
Rudolf IV (d. 1365). De österrikiska
besittningarna delades 1379 mellan bröderna
Albrekt III (d. 1395) och Leopold III (d. 1386),
som grundade den albertinska linjen
i Österrike och den leopoldinska el.
steiermarkska. Till den förra hörde
Albrekt V, som genom gifte blev konung av
Ungern och Böhmen samt 1438 vald till
tysk-romersk kejsare (som sådan Albrekt II;
d. 1439). Denna linje utdog med hans son
Vladislav Postumus 1457, vars österrikiska
besittningar då tillföllo den steiermarkska
linjen, representerad av Leopold III:s sonson
Fredrik (d. 1493), som tysk kejsare Fredrik
III (se d. o.). Genom dennes son- kejsar
Maximilian I:s gifte 1477 med Maria
av Burgund erhöll huset H. stora delar av
det burgundiska arvet 1482—83 (se B u
r-gund, sp. 270). Efter Maximilians son
Filip den skönes död 1506 kommo des§ä
länder till den senares son Karl, som genom
sin moder, Johanna, var arvtagare även till
hennes föräldrars, Ferdinands och Isabellas,
spanska välde. Karl blev konung av Spanien
1516 och tysk-romersk kejsare 1519 (Karl V)
samt grundade spanska linjen av huset H.’
Hans son Filip II (d. 1598) erhöll
Nederländerna, Milano, Neapel och Sicilien 1555 och
Spanien med kolonier 1556. Han följdes på
spanska tronen av sonen Filip III (reg.
1598—1621), dennes son Filip IV (reg. 1621
—65) och den sistnämndes son Karl II,
som slöt linjen på svärdssidan 1700. — Den
österrikiska linjen av huset H.
grundades av Ferdinand I (d. 1564), som av
sin bror Karl V (se ovan) erhöll de
österrikiska arvländerna 1521, blev konung i Ungern
och Böhmen 1526 och tysk-romersk kejsare
1556. Kejsarvärdigheten tillföll hans son
Maximilian II (reg. 1564—76) och
dennes söner Rudolf II (reg. 1576—1612) och
Mattias (reg. 1612—19). De österrikiska
arvländerna hade delats mellan Maximilian II
och hans yngre bröder Ferdinand och Karl
men samlades jämte Böhmen och Ungern hos
Karls son Ferdinand II (kejsare 1619—
37). Denne överlät Tyrolen till sin bror
Leopold V 1625, men landet återföll till kronan
1665. Efter Ferdinand II följde som kejsare
hans son Ferdinand III (reg. 1637—57),
dennes son Leopold I (reg. 1658—1705)
och den sistnämndes söner Josef I (reg.
1705—11) och Karl VI (reg. 1711—40). Med
Karl utslocknade huset H. på svärdssidan
1740. Hans dotter Maria Teresia (d.
1780) ärvde de österrikiska länderna samt
Böhmen och Ungern, vilka då övergingo till det
genom hennes gifte grundade huset H.-L o t
h-ringen el. Österrike. Om regenterna
av detta hus se Tyskland, historia, och
Österrike, historia. Genom revolutionen
okt.—nov. 1918 upphörde huset att regera i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
