Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Haga (slott) - Haga (gods i Uppsala län) - Haga (köping i Nylands län) - Haga, Cornelis - Hagaberg, Nordiska lantbruksskolan - Hagalund - Hagar - Hagbard (Habor) och Signy (Signe, Signild) - Hagberg, släkt - Hagberg, Carl August
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
251
Haga—Hagberg, C. A.
252’
lades 1786, men efter konungens död avbröts
uppförandet, då endast källarvåningen var
uppmurad — ej ens i sin fulla utsträckning.
Denna kvarstår fortfarande som en pittoresk
ruin. Samtidigt byggdes efter ritningar av
O. S. Tempelman 1787 »Lilla slottet» eller
»Konungens paviljong» med härligt läge på
en udde vid stranden. Konungen inflyttade
dit 1790. Parken planlades i engelsk stil av
F. M. Piper; av tilltänkta byggnader kvarstå
blott »Ekotemplet» (av C. Chr. Gjörwell), en
kinesisk pagod på en av holmarna och de s. k.
Koppartälten (ritning av Desprez), som
maskera byggnader för corps de garde, stall m. m.
Omkr. 1800 tillkom »Drottningens paviljong»
(ritning av Gjörwell). Parkens nedre del har
betydligt förändrats, då Brunnsvikens
vattenstånd på 1860-talet sänktes; vikar och kanaler
försvunno, och flera holmar förenades med
fastlandet. Medlemmar av kungl. familjen ha
tidtals bebott »Drottningens paviljong». I
»Konungens paviljong» ha sedan 1922 en del
på 1800-talet tillfogade stilvidriga tillsatser
bortrensats och början till ett
renoverings-arbete blivit gjord under ledning av J.
Bottiger. L. Masreliez’ väl bevarade dekorering
där (1789—92) är ett utsökt prov på dennes
klassiska stilkonst. Hagaparken vårdas av
Nordiska kompaniet, som från 1917 arrenderat
Haga trädgårdar och där åstadkommit
en storartad växthusanläggning. — Till H.
hör holmen Karlsborg utanför parkens s. del,
1922 invigd till begravningsplats för
medlemmar av kungl. familjen. Kronprinsessan
Margareta är jordad där. — Litt.: W. Swahn,
»H.» (1922); C. D. Moselius, »Louis Masreliez»
(1923); uppsatser av G. Nordensvan i Ord och
Bild (1922) och J. Bottiger i »Svensk
nytto-konst» (1926). G-g N.
Haga, gammalt gods i Svinnegarns socken,
Uppsala län, vid Mälaren, 5 km s. s. v. om
Enköping. Är sedan 1920 styckat. Ägdes på
1300-talet av Bielkesläkten och kom genom
gifte till konung Karl Knutsson; gick därefter
i arv till 1836 inom släkterna Gyllenstierna,
Tre rosor, Stenbock, Natt och Dag,
Falkenberg och Posse. Slottet, uppfört av G. P.
Natt och Dag efter ritningar av N. Tessin
d. ä., är sedan 1924 vilohem för Sveriges
hotell- och restaurangpersonals förbund;
tax.-värde 150,000 kr. (1927).
Haga, köping i Nylands län, Finland, hör i
kyrkligt hänseende till Hoplaks.
Förstadssamhälle 5 km från Helsingfors; 4 kvkm,
omkr. 2,000 inv. O. Brn.
Haga, Cornelis, holländsk diplomat (1578
—1654). Sändes 1610 i beskickning till
Sverige och var 1611—39 generalstaternas
ambassadör i Konstantinopel, varunder han var
korrespondent även till svenska regeringen.
1645 blev H. president i höga rådet för
Holland, Zeeland och Västfriesland.
Hagaberg, Nordiska
lantbruksskolan, se R ö s i ö, P. J.
Hagalund, municipalsamhälle i Solna
soc
ken, Stockholms län, vid station på Norra
stambanan (5 km n. v. om Stockholms
centralstation); 71 har, 6,508 inv. (1928). Är ett på
1890-talet hastigt uppvuxet samhälle, bebott
av övervägande arbetare. H:s mark är
avsöndrad från Stora Frösunda (se d. o.) 1890 ff.
Spårvägsförbindelse med Stockholm. En kyrka
uppfördes 1906 i H. av Föreningen för kyrklig
själavård i Stockholm. Tax.-värde å fast
egendom 5,689,300 kr. (1926), bev.-tax.
inkomst 5,016,210 kr. Litt.: »H., minnesskrift,
1899—1924» (1924).
Hagar, Saras egyptiska slavinna, som åt
Abraham födde sonen Ismael och därför gäller
som ismaeliternas stammoder. Berättelsen om
huru Gud hörde den utländska slavinnans
bön i öknen, fjärran från någon offerplats,
är ett mäktigt preludium till G. T:s
skildringar av Israels Gud såsom hela världens
barmhärtige Gud. S. H-r.
Hagbard (H a b o r) och Signy (Signe,
Signild), huvudpersonerna i en nordisk
kärlekssaga, berättad av Saxo på grundval av
ett förlorat kväde från 1000-talet. Den unge
hjälten H. har dödat konung Sigars söner.
Förklädd till kvinna, vågar han dock besöka
kungadottern Signy, vars kärlek han vunnit.
Hon lovar att ej överleva honom, om han
skulle falla för hennes faders hämnd. H. blir
förrådd, övermannad och dömd att hängas.
Han låter först hänga upp sin kappa i galgen,
och strax ser man lågorna stiga upp från
Signys bur. Jublande över hennes trohet och
kärlekens makt, följer nu H. henne i döden. —
Säkerligen har denna saga tidigt varit spridd
över hela Norden. Den ligger till grund för den
medeltida folkvisan om Habor och Signe,
måhända först diktad i Norge. Stämningen är
här vekare, mera romantisk än i fornkvädet;
släktfejden är helt försvunnen. Sagan har
lokaliserats till en mängd olika platser i
Norden. Den har behandlats av J. Messenius (i
»Signill», 1612), Oehlenschläger och Gjellerup.
Litt.: S. Grundtvig, »Danmarks gamle
folke-viser» (n:r 22); A. Olrik, »Nordisk aandsliv»
(1907; ny uppl. 1927) och »Folkelige
afhand-linger» (1919); S. Ek, »Norsk kämpavisa i
östnordisk tradition» (1921). E. W-én.
Hagberg, svensk släkt. P e r H. (d. 1796)
från Ytterselö (Södermanland), som
arrenderade Visteby kvarnar i Rasbo socken,
Uppsala län, var farfar till C. P. H. (se nedan).
Hagberg, Carl
August, översättare
(1810—64), son till C.
P. H. Vart 1826
student i Uppsala, 1830
fil. dr där och 1833
docent i grekiska
litteraturen samt
tjänstgjorde vid univ.-bibl.
Därjämte odlade han även
svensk vitterhet, vann
tre mindre pris i Sv.
akad., bl. a. för övers.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
