Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Haïti - Historia - Haizinger (Neumann-Haizinger), Amalie, f. Morstadt - Hajar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
283
Haizinger—Hajar
284
Alexis Nord. Han förmådde trots sin
höga ålder till en tid hävda den lagliga
ordningen mot flera upprorsförsök. Sedan han
störtats (nov. 1908), följde en period av täta
presidentbyten och mycken oreda. Då
presidenten general Vilbrun G u il 1 a u m e
Sam i juli 1915 mördades av en folkhop,
som släpade ut honom från franska
legations-huset, dit han tagit sin tillflykt, ingrepo
Förenta staterna. Amerikanska marinsoldater
ockuperade hela republiken och återställde
ordningen. Förvaltningens ledning övertogs i
stor utsträckning av amerikanska
sjöofficerare. Ett fördrag avslöts med Förenta
staterna 16 sept. (ratificerat 3 maj 1916), enl.
vilket ett politiskt och finansiellt amerikanskt
protektorat över H. för 20 år framåt
upprättades efter mönstret av 1907 års
amerikanska fördrag med Dominikanska
republiken. Enl. fördraget tillsattes en amerikansk
tulluppbördsman, en amerikansk »finansiell
rådgivare» åt finansministern, amerikanska
gendarmeriofficerare o. s. v. Tullsatserna fingo
ej ändras eller nya statslån upptagas utan
amerikanskt samtycke, och amerikansk
väpnad intervention ställdes i utsikt, när sådan
påfordrades för upprätthållande av en stabil
regering. Amerikanerna förbättrade de
sanitära förhållandena, men behandlingen av de
infödda var godtyckligt sträng, och en del
övergrepp 1920 föranledde ditsändande av en
undersökningskommission. H. följde 1917
Förenta staternas exempel att förklara
Tyskland krig, var 1919 företrätt vid
fredskonfe-rensen i Paris och är stiftande, medlem av
Nationernas förbund. Nuv. president är Louis
B o r n o, vald 1922, omvald 1926.
Litt.: Ardouin, »Études sur 1’histoire d’H.»
(11 bd, 1853—61; omfattar tiden 1784—
1843); Spenser S:t John, »Hayti or the black
republic» (1884; 2:a uppl. 1889); Janvier, »La
république d’H. 1840—1882» (1883); J. N.
Leger, »Haiti, her history and detractors»
(1907). V. S-g.
HåTzinger (N e u m a n n - H.), A m a 1 i e, f.
Morstad t, tysk skådespelerska (1799—
1884). Var efter en rad lysande gästspel (bl.
a. i Paris, London och Petersburg) från 1846
anställd vid Burgteatern i Wien. Hon var
både i skådespelet och komedien en av den
tyska scenens själfullaste och mest
förtjusande konstnärinnor. H. var i sitt andra
äktenskap (från 1827) gift med den österrikiske
tenoren Anton Haizinger (1796—1869). G.K-g.
Hajar, Sela’chii, broskfiskar (se d. o.) med
mer el. mindre spolformig och långsträckt
kropp, gälöppningarna sittande på kroppens
sidor och väl utvecklad stjärtfena. De flesta
äro skickliga och snabba simmare. De större
arterna tillhöra öppna havet, de mindre
uppehålla sig däremot nära kusterna. H. äro
allmännast i de varma haven. Huden innehåller
med en emaljklädd tagg försedda plakoidfjäll
(se Fiskar) och kännes därför sträv. Hos
de flesta h. genomgå äggen sin utveckling i
äggledaren, varför h. sägas föda ungar.
Gälbågarnas antal uppgår inom några fam. till
6—7, ett drag, som anses tyda på ursprunglig
organisation. De flesta äga dock högst 5
gälbågar. Till de förra hör Chlamydoselache, en
egendomlig, ålliknande haj från Stilla havets
och Atlantens djupare delar. Denna form
skiljer sig från andra h. också genom att
munnen ej sitter på huvudets undersida utan
på nosspetsen. Bland viktigare fam. av de
med högst fem gälbågär utrustade h. må
nämnas rödhajarna (Scylliidae), som äro
äggläggande. Hit höra h å g ä 1 e n (Pristiurus
melastomus), en knappt meterlång form, som
är allmän utanför Norges kust och stundom
fångas vid Sveriges västkust, och
rödhaj-släktet, Scylliorhinus, varav en art, s m
å-fläckiga rödhajen (S. canicula),
ävenledes då och då fångas vid västkusten. Den
blir högst 1 m lång. Till fam. Lamnidae höra
några stora och glupska fiskätande hajar,
som förekomma i de flesta hav. H å b r a
n-d e n (Lamna cornubica), som särskilt vid
sillfisket anträffas vid västkusten och kan
förirra sig ända in i Öresund, når en längd av
4 m. Hit hör också den jättelika, intill 12 m
långa Carcharodon rondeleti från de varma
haven. Tänder av en närbesläktad, sannolikt
flera gånger större haj, numera utdöd, ha
flera gånger påträffats vid bottenskrapningar
i världshaven. Om r ä v h a j e n se d. o. Till
en annan fam., vars enda representant den
är, hör brugden el. brygden
(Getorhi-nus maximus). Den når en längd av 15 m
och, på grund av sin klumpiga kroppsform, en
högst ansenlig vikt. Brugden, som
förekommer i både Medelhavet, Atlanten och Stilla
havet, har stor mun, väpnad med små, koniska
tänder, och mycket långa gälspringor, som
omfatta en stor del av halsen. Den är en
trög fisk, som lever av smådjur, vilka den
silar ur vattnet med en silapparat, bildad av
de synnerligen långa och fina räfständer,
som sitta på gälbågarnas insida. Förr
fångades den med harpun utmed norska kusten,
där den är rätt allmän. Endast den
olje-rika levern tillvaratogs. Ännu större påstås
Rhinodon typicus vara, som uppgives bli 15—
20 m lång. Den lever i varmare hav men
är föga känd. Fam. gråhajar
(Carcharii-dae) omfattar ett antal stora, kraftiga,
ytterst rovgiriga h. Hithörande former äro
utrustade med ett tredje ögonlock, blinkhinnan.
Mest bekant torde blå- el. m ä n n i s
ko-ha j e n, Prionace (Carcharias) glauca, vara.
Den blir intill 7,5 m lång och finnes i de
varma delarna av Atlanten och Stilla havet.
Mindre ex. ha dock fångats ända uppe vid
Englands kuster, ett även i Oslofjorden. Såväl
denna art som andra av samma släkte höra
till resebeskrivningarnas fruktade
människo-ätande h., som ofta följa skeppen åt. Deras
glupskhet, snabbhet och vighet äro mycket stora.
Ehuru man känner ett stort antal fall, då
människor anfallits av dem, torde dock åsik-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
