Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Haïti - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
281
Haiti
282
nämnda av presidenten. Administrativt
indelas H. i 5 departement. H:s armé, beryktad
för sin stora procentsats generaler, upplöstes
1916 och ersattes med en gendarmkår under
marinofficerare från U. S. A. H:s flagga är
avbildad på planschen till art. Flagga.
Metersystemet är obligatoriskt sedan 1922.
Myntenheten kallas gourde och delas i 100
centimes-, den har stabiliserats vid ett värde
av Vs dollar. Finanserna kontrolleras sedan
1915 av U. S. A. Statsskulden har nedbringats
från omkr. 36 mill. doll. (1919) till omkr. 21
mill. doll. (1927). — Litt.: E. Aubin, »En H.»
(1910); »H. 1919—20. Blue book of H.» (1919);
»H. An economic survey», utg. av U. S. A.
Department of commerce (1924). S. F.
Historia. H. upptäcktes av Columbus 6 dec.
1492 och kallades av honom Espanola
(Hispa-niola, »Lilla Spanien»), Befolkningen på ön
var fredlig och godsint, men spanjorernas
godtycke framkallade oroligheter, och den
inhemska befolkningen, som fick träla i bergverken,
utöddes snart. Redan 1517 hade den inhemska
befolkningens antal nedgått till 17,000, och
s. å. blev den för gruvdriften nödiga importen
av negrer (påbörjad 1505) noggrant reglerad.
H. övergick redan vid mitten av 1500-talet
till jordbrukskoloni (mest sockerplantager).
De första vicekonungarna hade sitt säte på
ön, som under 1500-talet betraktades som
medelpunkten för det spanska Amerika. I
början av 1600-talet inträdde förfallet hastigt,
allra helst sedan djärva sjörövare,
buckanjä-rer (se d. o.), slagit sig ned på H:s glest
bebodda n. och v. kust (från omkr. 1630).
Ludvig XIV utsände nybyggare (1661), och i v.
delen av H. uppstod småningom en ordnad fransk
koloni, S a i n t Dominique. Spanien
avträdde i Rijswijkfreden 1697 denna del av
ön till Frankrike. Den var visserligen mindre
än den spanska men blev snart folkrikare och
mera välmående än denna. Franska
revolutionens jämlikhetsidéer framkallade på ön en
omvälvning, som antog raskrigets form. 1790
beviljade franska nationalförsamlingen
kolonien självstyrelse, men de fria färgades och
mulatternas krav på andel däri
tillbakavisades av plantageägarna. De fria färgade
kallade då negerslavarna till hjälp, uppror
utbröt 23 aug. 1791 i Cap Frangais (nu Cap
Haitien), och striden fördes å ömse håll med
ohygglig grymhet. 1793 intog en negerhär
Cap Frangais och anställde där en
fruktansvärd massaker på de vita (21—23 juni).
Plantageägarna sökte hjälp hos England, men mot
de på ön landstigna engelska trupperna
förenade sig en negerhär under Toussaint
1’0 u v e r t u r e (se d. o.) med de franska,
fienden förjagades från ön (även spanjorerna),
och i Baselfreden 1795 erkändes Frankrikes
välde över hela ön. Toussaint blev 1797
arméns överbefälhavare och lät 1801
proklamera sig som »guvernör på livstid». Napoleon
utsände då till H. general Leclerc med 25,000
man, Toussaint togs svekfullt till fånga, men
negrerna fortsatte striden. Ankomsten av en
engelsk flotta gjorde slag i saken: nov. 1803
utrymde Leclercs efterträdare Rochambeau ön.
På en kongress i Gonaives utfärdades 1 jan.
1804 öns oavhängighetsförklaring; D e s
sali n e s blev den nya republikens president
och återupplivade öns inhemska namn H.
Dessalines styrde tyranniskt och sökte
metodiskt utrota alla vita på ön. 8 okt. 1804
antog han titeln kejsare av H. under
namn av Jacques I. Redan 17 okt. 1806
störtades och avlivades den despotiske
kejsaren ; resningens ledare, mulatten A 1 e
x-andre Pétion och negern Henri
Christophe, blevo emellertid genast oense,
och de följ, årtiondenas stormiga händelser
på H. bero väsentligen på den skarpa
motsatsen dels mellan mulatter och negrer, dels
mellan jordägare och obesuttna. Spanjorerna
återfingo sin koloni 1814. Den forna franska
kolonien hade 1808 delats i en sydlig
mulatt-republik under Pétion och en ren negerstat i n.
under Christophe. Christophe lät 1811 utropa
sig till konung (Henri I), bibehöll slaveriet och
utfärdade efter napoleonskt mönster en
lagsamling (»Code Henri»), Pétion åter gav 2 juni
1816 sin republik en fri författning med
två-kammarrepresentation o. s. v. Efter Pétions död
1818 gjorde Christophe ett misslyckat försök
att fördriva mulattrepublikens nye president,
Jean Pierre Boyer, men en resning av
mulatterna inom hans eget kungarike drev
honom 1820 till självmord, varefter Boyer
förenade båda staterna till en republik, med
vilken han 1822 införlivade även spanska
delen av ön. Den nya republiken H. erkändes
av Frankrike 1825 mot förpliktelse att betala
ett drygt skadestånd till de under
revolutionsåren ruinerade plantageägarna. Boyer
lyckades hålla sig uppe till 1843, då han
förjagades. Den fordom spanska delen av ön
passade nu på att bli fri från sin andel i det
tryckande skadeståndet till Frankrike genom
att (febr. 1844) separera sig som
Dominikanska republiken (sed. o.). De
närmaste åren i H. fylldes av inre strider.
Presidenten Faustin Soulouque, en löjlig
narr och Napoleonsefterapare, utropade sig
26 aug. 1849 till kejsare som Faustin I,
bortslösade statsinkomsterna och företog
misslyckade erövringsförsök mot Dominikanska
republiken. Han fördrevs jan. 1859 av general
Geffrard, vilken förde en måttfull
styrelse. Han nödgades 1867 vika för mulatten
S a 1 n a v e, vilken i sin ordning störtades
1870 och avrättades. Lugnare förhållanden
inträdde 1879 under general Salomon, men
han störtades 1888. Grymheter och brott
kännetecknade general Hippolytes ämbetstid
(1889—96). Under efterträdaren general Sam
(1896—1902) rådde ganska lugna förhållanden
till de sista månaderna av hans ämbetstid,
då ett inbördeskrig mellan många
maktpretendenter upplågade. Mot slutet av s. &.
(1902) erkändes som president den då 82-årige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
