Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Halland - Geologi - Klimat, växt- och djurvärld - Bebyggelse och näringsliv - Förhistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
309
Halland (Klimat—Förhistoria)
310
nas inlagrade stråk av urgranit, och vid
Var-berg förekommer en grönaktig, pyroxenhaltig
granit, som brytes i stor skala
(Varbergs-granit). Diorit förekommer här och var
inlagrad i graniten. Kritbergarterna
intaga endast ett mindre område från
Hallandsås möjl. upp till Laholm. I
moränbildningar och i glacifluvialt grus i
närheten, både på Laholmsslätten och på
Hallandsås, förekomma ganska allmänt rester
av de förstörda kritbildningarna. — Bland
de lösa jordlagren är morängruset
underlaget och utgör jämte glacifluviala
grus-avlagringar huvuddelen av det mera
kuperade landskapet. Parallellt med kusten
finnas, särskilt mellan Varberg och
Falkenberg, stycken av ändmoränstråk, som bildats
under avsmältningstidens gotiglaciala skede
(jfr Istiden). I dessa stillaståndslinjer
förekomma också anhopningar av
glacifluvialt material, däribland randåsen F j ä r å s
bräcka. Av senglaciala bildningar
märkes ishavsleran, som bildar ytan på stora
delar av H:s slätter, delvis täckt av sand;
i de s. delarna av H. är leran varvig, har
avsevärd kalkhalt och har använts som
märgel. Det senglaciala havets gräns ligger
i s. på Hallandsås vid 60 m ö. h. och i n.
vid Kungsbacka på 77 m ö. h. — Torvmossar
förekomma rätt allmänt i skogsbygden; i
kustområdena märkas lågt belägna slätter
av svämlera och svämsand. Utmed
stranden finnas flerstädes flygsandsbildningar
(Mellbystrand, Tylösand m. fl. ställen) med
dyner av ända till 10 m höjd. K. A. G.
Klimat. Kustbygden har ett milt
kustklimat, som särskilt utmärkes av blida höstar,
under det att vårarna ha normal temperatur.
Jan. har i kustlandet en medeltemp. av —1° C,
i det inre —2°, juli har 15—17°, året 6—7°.
Nederbörden stiger inåt landet och når på
gränsen till Västergötland i medeltal upp till
omkr. 700 mm om året. Snötäcket varar
normalt omkr. 2 mån., mindre vid kusten, mer
inne i landet; sjöfarten hindras endast sällan
i högre grad av is. — Växtvärld. H. tillhör
bokregionen. I det inre härska barrskog,
vidsträckta ljunghedar, som nu börja planteras,
mossar och kärr. I mellersta och s. H. ha bok
och ek rätt stor utbredning. — Djurvärlden på
land avviker föga från närgränsande
trakters. Varg och lo utrotades på 1860-talet i H.
I floderna fiskas lax och ål.
Bebyggelse och näringsliv. Den bördiga
kustslätten är väl uppodlad och tätt befolkad.
Från denna sträcka sig bygder in i
floddalarna; de mellanliggande skogarna, de kala
bergen och ljunghedarna äro nästan öde.
Huvudnäringen är jordbruk. Se vidare
Hallands län, sp. 314. — Om halländskt
folkmål se Svenska språket. O. Sjn.
Förhistoria. Från äldre stenålderns senaste
skede finnas i H. många boplatser; från
Nord-halland känner man 38. Från yngre
stenåldern äro boplatsfynden ännu talrikare; från
Bild 8. Karta över Hallands berggrund.
sistnämnda trakt känner man ej mindre än
omkr. 200. Vid boplatsen i Ronsås i Onsala
har man grävt fram över 900 redskap, omkr.
70,000 flintskärvor och omkr. 3,000
krukskär-vor. Boplatsfolket har i dessa trakter ej
uteslutande varit jägare och fiskare utan även
idkat boskapsskötsel. Stenåldersdösarna
representeras i H. endast av två ex.
Gång-grifter och hällkistor äro talrikare, en av
de senare är försedd med ett gavelhål, en i
Väst- och Mellansverige förekommande detalj,
som anses tyda på direkt förbindelse med
England. — Från bronsåldern, omkr. 1800—600
f. Kr., har i H. hittills en enda boplats
upptäckts, en bronsgjutarverkstad från Broåsen
nära Grimetons järnvägsstation. Här hittades
smältdeglar, ytterst sällsynta fynd, samt
fragment av gjutformar i lera. Bronsålderns båda
gravformer, den stora jordhögen och det stora
stenröset, äro talrikt företrädda. Som ex. på
den förra typen må nämnas de stora högarna
vid Dömestorp (se Bronsåldern, bild 21)
och »Lugnarohögen», båda i Hasslövs (se d. o.)
socken, på den senare omkr. 30 ståtliga
rösen i Fjärås socken. H. är ytterligt fattigt
på hällristningar. Av lösa fynd från
bronsåldern må nämnas den för hela landets
bronsålder unika skölden från Nackhälle i
Spannarps socken. Från järnåldern, 600 f.
Kr. till medeltidens inbrott, finnas talrika
Skalal :1.5TniIl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
