Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Halsted kloster - Halsten (Hallsten) - Halt - Halterer - Haltning - Halvapor - Halva stämmor - Halvautomatisk telefonstation - Halvbad - Halvbefaren - Halvblod - Halvbuske - Halvcicero - Halvdan - Halvdan Svarte - Halvdäck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
363
Halsted kloster—Halvdäck
364
Halsted kloster, gods på Lolland, Danmark.
Var urspr. ett benediktinkloster, stiftat på
1200-talet, men indrogs till kronan 1538. Det
utbyttes av Fredrik IV 1719 och blev 1721
baroniet Juellinge. Då detta enligt 1919
års fideikommisslag nu övergått till fri
egendom, återfick godset namnet H.; det tillhör
släkten Krag-Juel-Vind-Frijs.
Halsten (Hallsten), svensk konung
under 1000-talets sista årtionden, son till
konung Stenkil och samkonung med sin broder
Inge (som sådan omtalad i ett påvebrev 1081).
Om H:s regering känner man föga. I
Väst-götalagens konungalängd säges om H., att han
var »hovsam och godlynt; de mål, som drogos
inför honom, bättrade han». H., vars dödsår
är okänt, var far till samkonungarna Filip
och Inge d. y. V. S-g.*
Halt, ty., »håll!», kommandoord för
upphörande av en pågående förflyttning.
Haltèrer. 1. (Grek, haltéres; sing. halte’r.)
Forngrekiskt idrottsredskap, som nyttjades
vid hoppning och bestod av hantelformiga
blystycken, vilka höllos ett i vardera handen.
2. (Zool.) De förkrympta bakvingarna hos
tvåvingar (se d. o.).
Haltning, se H ä 1 t a.
Halvapor, Prosimiae, en däggdjursgrupp,
vilken av somliga forskare räknas som en
särskild ordning men av andra i enlighet med
Linnés uppfattning sammanföres med
människor och apor till ordn. herredjur
(Pri-mates). I likhet med aporna äro också h.
träddjur med motsättlig tumme och stortå.
Den yttersta leden av fingrar och tår är
avplattad och bär en nagel, endast den andra
tån är alltid kloförsedd. En annan likhet
med aporna är, att ögonen äro framåtriktade,
en omständighet, som sammanhänger med att
de flesta äro nattdjur. I alla andra
hänseenden avviker h:s byggnad från apornas och
tyder på lägre organisationsförhållanden.
Sålunda äro ögonhålorna endast ofullständigt
avgränsade från tinninggropen, nosen är
långt utdragen, stora hjärnan är liten och
täcker ej lillhjärnan, livmodern är dubbel,
moderkakan diffus m. m. Endast släktet
Tar-sius (se S p ö k d j u r e t) överensstämmer i
flera hänseenden med aporna. H. äro i regel
ej större än markattor, de flesta betydligt
mindre. Kroppen är smärt, svansen lång,
pälsen tät och yvig, ögon och öron stora och de
bakre extremiteterna ofta förlängda.
Fram-och hörntänderna i underkäken ärr riktade
framåt och tjänstgöra huvudsakligen som ett
slags kam. Somliga leva av insekter, andra
av växtföda, och några föra en blandad diet.
Utbredningen av h. är egendomlig. De flesta
leva på Madagaskar, där de utgöra hälften
av alla däggdjursarter, andra i Ostindien och
på ögrupperna i Indiska oceanen samt i
Afrika. H. utgöra en ålderdomlig
däggdjursgrupp, som redan var representerad i de äldre
tertiära lagren. Fossila h. äro kända också
från Europa, Nord- och Sydamerika. Medan
vissa av de äldre fossila h. i sin byggnad
närma sig lägre däggdjursordningar, anses
andra, t. ex. de eocena, med spökdjuren (se
d. o.) besläktade Anaptomorphidae, ansluta
sig till aporna. H. delas i Tarsiidae, spökdjur,
Nycticebidae, lorilika, h., och Lemuridae,
maki-lika h. T. P.
Halva stämmor, mus., i orgeln sådana
register, som blott sträcka sig genom hälften
av klaviaturen.
Halvautomatisk telefonstation, se Telefon.
Halvbad, en av kallvattenkurens yppersta
badformer, infördes av V. Priessnitz (1799—
1851) i Gräfenberg. H. givas i ett vanligt
badkar, som blott till hälften är fyllt med
vatten; därav namnet. Den badande
överöses i sittande ställning med vattnet; dettas
temp. är mycket växlande, beroende på den
effekt man vill framkalla. Vanl. begagnas det
från + 32° C till + 22° C, någon gång ännu
kallare. Den kalla badformen gives l1/»—2
min., den mera tempererade 2—3 min. Efter
badet överöses den badande med 25° —28°
vatten. H. vid Kneippkuren tages vid 8° C
under 6—8 sek. och kan betraktas som ett
utsträckt sittbad. H. ha en starkt avledande,
temperaturnedsättande och stimulerande
verkan. Bgt.
Halvbefaren, ej fullt utbildad sjöman; inom
örlogsflottan upphörde uttrycket 1875; i
handelsflottan ersättes det av lättmatros.
Halvblod, ättling av olika raser; inom
hästaveln beteckning för sådana raser, vid
vilkas bildning den engelska eller arabiska
fullblodsrasen i större eller mindre
utsträckning kommit till användning. Viktigare
halv-blodsraser äro t. ex. den engelska jakthästen
(huntern),
östpreussiska-hannoverska-anglo-normandiska rasen m. fl. E. T. N.
Halvbuske, se Buske.
Halvcicero, boktr., se Stil.
Halvdan (eg. en, som till börden är halvt
dansk, halvt av annan härkomst), namn på
många i nordiska fornsagor omtalade
stormän. Nämnas må Harald Ilårfagers fader, H.
Svarte (se nedan), vikingahövdingen H., en
av Lodbrokssönerna, en tid på 870-talet
härskare i Northumberland, samt den i
Beowulf-kvädet nämnde danakonungen H. (angls.
Ilealfdene) på 400-talet.
Halvdan Svarte, norsk småkonung (levde på
800 talet), far till Norges förste rikskonung,
Harald Hårfager (se Harald, norska
konungar, 1). H. fortsatte Vestfoldkonungarnas
erövringar längs de gamla handelsvägarna
inåt landet samt trängde från Ringerike och
Hadeland över Valdres fram till Sogn.
Därigenom blev hans konungstid en direkt
förberedelse för sonens erövring av hela
Västlandet. J. Schr.
Halvdäck. På örlogsfartyg menas med h.
ett däck, som upptager endast halva fartygets
längd och då aktre delen i motsats till back
(se d. o. 4); det är enl. hävdvunnen sed
paradplats, vid vars beträdande honnör göres. På
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
