Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hamilton, Malcolm Walter - Hamilton, Patrick - Hamilton, Raoul Gustaf - Hamilton, sir William (diplomat) - Hamilton, Emma, lady (Emily el. Emy Lyon)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
395
Hamilton, P.—Hamilton, W.
396
t. f.
generalbefälhavare i 3:e
militärdistriktet, 1887
generalbefälhavare i 2:a
militärdistriktet, 1892
generallöjtnant och 1898
general. Efter
avgången ur aktiv tjänst
1893 blev H.
inspektör för
militärläroverken och 1896
inspektör för trängen. H.
hade inom armén ett
stort anseende på grund av framstående
brfäls-förmåga och kamratligt uppträdande. M. B-dt.
Hamilton [hä’milton], Patrick, skotska
reformationens förste martyr (1504—28),
brorson till l:e earlen av Arran (se släktöversikt
2). Magister i Paris 1520, fortsatte H. från
1523 sina studier vid S:t Andrews univ. i
Edinburgh men måste som anhängare av
Luther fly till Tyskland, där han gjorde
personlig bekantskap med Luther och
Melanch-thon samt i Marburg var lärjunge till
Lam-bert av Avignon. I H:s »Loci communes» är
den luterska rättfärdiggörelseläran centrum.
Han återvände 1527 till hemlandet, där han
oförskräckt förkunnade reformationens läror.
Dömd till döden för kätteri, led H.
martyrdöden på bålet 29 febr. 1528. Litt.: T. P.
Johnston, »P. H.» (1881). A. G-w.
Hamilton, Raoul Gustaf, greve,
politiker (f. 1855 17/io), brorson till J. E. H. Äger
Ovesholms gods i Kristianstads län. H.
representerade sitt län i Första kammaren 1892
—1908, varpå han, som
i kammaren intagit
en alltmer
framträdande frisinnad
ståndpunkt, på Liberala
samlingspartiets
program invaldes i
Andra kammaren, till
vilken han sedan
alltjämt omvalts, från
1921 av länet som
valkrets. H., som
alltid intagit en
konsekvent demokratisk
och i vissa frågor rätt radikal hållning, har
i kammaren och framför allt inom sitt parti,
där han ansetts tillhöra den s. k.
norrlands-frisinnade flygeln, utövat stort inflytande.
Han var led. av partiets förtroenderåd 1913—23
och därunder andrakammardelens ordf. 1918
—20 (under Edéns statsministertid). Efter
partiets sprängning på förbudsfrågan (1923)
har han tillhört Frisinnade folkpartiet, för
vars andrakammargrupp han 1924—26 var
ordf.; 1909 var han led. av lagutskottet, 1910
—23 av jordbruksutskottet (ordf, från 1916).
Han har varit led. av ett stort antal särskilda
•utskott, led. av hemliga utskottet 1917—20,
av utrikesnämnden från 1922 samt ordf, i
fjärde försvarsberedningen 1911—14. H., som
intagit en starkt fredsvänlig och till
militära krav ytterligt kritisk hållning, var i
kommittén för Sveriges fasta försvar (1897—
98) ensam reservant mot Bodenfästningen och
har i motioner vid 1924 och 1925 års
riksdagar uttalat sig för den s. k. maskinarmén.
1918 valdes H. till Andra kammarens förste
vice talman, vilken post han i febr. 1923 av
hälsoskäl avsade sig men från 1925 åter
be-klätts med. H. har varit livligt intresserad i
en mängd allmänna och enskilda företag,
särskilt inom Skåne, varit ordf. bl. a. i Skånska
betodlareföreningen och Skånska
hypoteksför-eningen, verkat för skogsvården och som ordf,
i hushållningssällskapets egnahemsnämnd (från
1904) nedlagt ett uppskattat arbete för
egnahemsrörelsens utveckling inom länet. Från
1881 är han led. av sitt läns landsting (ordf.
1908—23). Av Frisinnade landsföreningens
verkst. utskott har han varit medlem från 1909
(ordf. 1912—14), av dess förtroenderåd sedan
1913 (ordf. 1919—23). Ths. (Gl.)
Hamilton [hä’milt9n], sir William,
brittisk diplomat, arkeologisk samlare (1730—
1803); tillhörde ätten Douglas (brorson till
-Tames Douglas, 4:e hertig av H.) och
härstammade på
mödernet från ätten H.
(dotterson till 6:e earlen
av Abercorn). H. var
urspr. gardesofficer,
därpå (1761—64)
underhusled. och 1764—
1800 brittiskt
sändebud i Neapel, där han
vann en politiskt och
socialt mycket
inflytelserik ställning. Han
och hans hustru (se
nedan) förmedlade på
1790-talet den engelska politikens starka
inverkan på drottning Maria Karolina och
hennes gemål, Ferdinand IV. H. var en utmärkt
kännare av antik konst och hade åvägabragt
dyrbara samlingar av grekiska och
etruskiska vaser, vilka han 1772 sålde till British
museum. Han var en av de första, som
påvisade betydelsen av fornlämningarna i
Pompeji. — Om Italiens vulkaner utgav han ett
stort arbete, »Campi phlegræi» (2 bd, 1776;
suppl. 1779). H. adlades 1772.
Hans hustru i andra giftet, Emma, lady
H. (omkr. 1765—1815), hette eg. Emily el.
Emy Lyon, kom 1780 från Cheshire till
London och var 1782—86 älskarinna åt H:s
systerson Charles Greville, som 1786 överlät
henne åt morbrodern, vilken hon 1791
lyckades förmå till giftermål (hon kallade sig då
Emma Harte). Den sköna lady H. blev
nu en av de ledande i Neapels societetsliv
och förtrogen åt drottning Maria Karolina.
Hon blev 1798 bekant med lord Nelson, då
befälhavare över brittiska Medelhavsflottan,
och snart hans älskarinna (Nelson var far
till hennes 1801 födda dotter, Horatia Nel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
