Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hamilton, Emma, lady (Emily el. Emy Lyon) - Hamilton, sir William (filosof) - Hamilton, sir William Rowan (matematiker) - Hamilton river el. Grand river - Hamiltonska metoden - Hamiltonska principen - Hamina - Hamingja - Hamiter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
397
Hamilton, W.—Hamiter
398
Lady Emma Hamilton. Efter målning av Romney.
son). Efter Nelsons död 1805 kom lady H.
genom slöseri i svårt ekonomiskt trångmål
och flydde undan sina fordringsägare till
Calais, där hon dog. — Berömda voro lady H:s
plastiska framställningar (»attityder»),
mestadels efter antika statyer; som ung flicka
hade hon varit modell åt målaren Romney. —
Litt.: »Letters of lord Nelson to lady H.» (2
bd, 1814); W. Sichel, »Emma lady H.» (1905);
E. H. Moorhouse, »Nelson’s lady H.» (1906;
sv. övers. 1907); J. Turquan och J. E.d’Auriac,
»Une aventurière de haut vol. Lady
Hamilton» (1913). V. S-g.
Hamilton [hä’milton], sir William, skotsk
filosof (1788—1856); tillhörde ätten H. Blev
vid Edinburghs univ. 1821 prof, i historia
samt 1836 prof, i logik och metafysik. H.
sökte sammansmälta tankegångar ur Thomas
Reids common-sense-filosofi med Kantska
teorier. Detta möjliggjordes genom att H.
fattade Kants kunskapslära rent psykologistiskt.
H. utgick från en fenomenteori, enl. vilken
vi aldrig kunna komma utom vårt
medvetande. Men vi måste i alla fall antaga, att
det ges något absolut obetingat, som ger
fenomenen realitet. Om detta obetingade är ingen
kunskap möjlig, då tänkandet endast kan nå
det relativa, som faller inom medvetandet.
»Att tänka är att betinga» är en tankegång,
som H. framställer redan i sin första essä,
»On the philosophy of the unconditioned»
(1820). Enligt lagen om det betingade, som H.
tillmätte den största betydelse, ligger det, som
kan tänkas, mellan två ytterligheter, som — då
de motsäga varandra — icke båda kunna vara
sanna men av vilka en måste vara sann.
Genom denna lag kan gränsen dragas emellan
lagligt och olagligt bruk av tänkandet, och
H. ansåg, att han medelst denna kunde
upplösa principerna om orsak och verkan,
substansen och accidensen. H. utövade stort
inflytande genom sina logiska föreläsningar och
torde ha påverkat Spencers teori om det
ovet-bara. H:s »Lectures on metaphysics and logic»
utgåvos 1859—60. J. S. Mill kritiserade H.
i »Examination of sir W. H:s philosophy»
(1865). Litt.:Fr. Nauen, »Die Erkenntnislehre
W. H:s» (1911); S. V. Rasmussen, »The
philosophy of sir W. H.» (1925). C. H-m.
Hamilton [hä’milton], sir William R
o-w a n, engelsk matematiker (1805—65), prof,
i astronomi vid univ. i Dublin 1827.
Upptäckte på teoretisk väg ljusets koniska
refrak-tion i optiskt tvåaxiga kristaller; uppfann en
ny matematisk teori, den s. k.
kvaternion-kalkylen. Av mycket stor betydelse för
mekaniken är den av H. upptäckta H a m i
1-tonska principen, som sammanfattar
mekanikens lagar i en formel. Bland hans
skrifter märkas »Theory of systems of rays»
(1828—35), »Lectures on quaternions» (1852)
och »Elements of quaternions» (1866). I. F-m.*
Hamilton river [hä’milton ri’vo] el. G r a n d
river, flod i Labrador. Har sitt ursprung i
Ashuanipi lake m. fl. sjöar, genomflyter Lake
Melville och utfaller i Hamilton inlet,
en vik av Atlapten. H. flyter genom en
storslagen, omkr. 20 km lång kanjon och bildar
de ståtliga Grand falls (96 m) m. fl. Vid
Hamilton inlet ligger hamnen Rigolet,
Hudson-baykompaniets viktigaste station i Labrador.
Hamiltonska metoden, se Hamilton, J.
Hamiltonska principen, se Hamilton, W. R.
Ha’mina, finskt namn på Fredrikshamn.
Ha’mingja, enl. nordisk forntro ett
kvinnligt väsen, som rådde för en människas eller
en ätts lycka. Hon kunde antaga synlig
skepnad (isl. hamr), vanl. av ett djur. Man kunde
låna en annan sin goda h. Ordet nyttjas
även appellativt i betydelsen »lycka». Jfr
F y 1 g j a. E. W-én.
Hamiter, ett övervägande till
Medelhavs-rasen hörande antal folk i n. och n. ö. Afrika,
vilka endast ur språklig synpunkt, icke ur
antropologisk, bilda en enhet. Hudfärgen
varierar från mörkbrunt till ljusbrunt. Bland
berberna finnas även blonda (rödhåriga)
typer, vilka omtalas redan av fornegypterna.
I n. ö. (galla, somalier m. fl.) äro de delvis
uppblandade med negerblod. De viktigaste
hamitiska folken ha nämnts i art. Afrika,
sp. 227—228; här må endast tilläggas, att
guancherna hörde till den hamitiska gruppen.
Kulturellt äro de flesta h. nomader. Typiskt
för deras ursprungliga dräkt är, att den
består av skinn el. läder. De flesta äro till sin
religion muhammedaner. Forskningen har på
senare tid ägnat stor uppmärksamhet åt h.,
deras ursprung, vandringar och inflytande
på Afrikas negerbefolkning, frågor, som ännu
icke äro klarlagda. Däremot torde man av
språkliga skäl med visshet kunna säga, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
