- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 9. Gullberg - Hopliter /
407-408

(1928) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hammare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

407

Hammare

408

nos-, skaft-
eller brösthammare samt
stjärthammare, allteftersom lyftningen av
hammarhuvudet
skedde direkt
framför eller
strax bakom
detta eller
genom nedtryck-ning av bakre
ändan av det
som en dubbel
hävarm
anordnade skaftet.
De s. k.
mumb-lingshamrarna
voro nosham-

mare för hopslagning av smältor (jfr
Härdsmid e). Dessa h. åstadkommo slaget genom
det tunga hammarhuvudets fallverkan, ehuru
enklare anordningar för förstärkning av
slagstyrkan även funnos. — Ånghamrarna (bild
1) drivas direkt av ånga, och vid alla sådana
är hammarhuvudet (a) fäst vid kolvstången (c)
till en ångcylinder (b) samt lyftes av ångtryck
under cylinderkolven. Maskinerna äro stående,
d. v. s. med vertikalt anordnad cylinder. I
en-kelverkande ånghammare får hammarhuvudet
efter upplyftningen falla av sin egen tyngd, i
dubbelverkande förstärkes slaget genom
ångtryck över kolven (s. k. överånga). De senare
äro de ojämförligt mest förekommande. Slagets
styrka regleras på de förra dels genom
förändring av slaghöjden, dels genom strypning
av ångutloppet under kolven vid h:s nedgång,
på de senare genom större eller mindre
tillförsel av friskånga över kolven jämte
strypning av avloppsångan
under den. På detta
sätt fås även vid
mycket stora h. en
utomordentligt känslig
reglering av slagstyrkan.
På grund av flera
nackdelar utträngas
dock numera större
ånghammare av
hydrauliska smidespres-sar och mindre
sådana av andra
smides-hammartyper. — H
e-j a r n a äro typiska
fallhammare och
nyttjas nästan
uteslutande för smidning i s. k.
sänken.
Hammarhuvudet (»hejarklumpen»)
lyftes antingen
medelst handkraft med
hjälp av en över en i
lyftriktningen
roterande skiva lagd rem

Bild 2. Brädhejare.

Bild 3. Fjäderhammare.

(vid små hejare eller fallverk för plåtarbete
etc.) eller, i s. k. brädhejare, medelst två
roterande valsar, som under lyftningen hållas
klämda mot en i hammarhuvudet fäst bräda
(se bild 2). När remmen släppes eller valsarna
flyttas något ifrån brädan och sålunda från
varandra, faller hammarhuvudet ned mot
stä-det. På detta och på hammarhuvudets
undersida äro anbragta stansar (sänken) av
härdat stål med urtagningar, vilka motsvara de
former man önskar ge det på det undre sänket
placerade materialet (t. ex. halvformerna av
ett nyckelämne etc.). Delar till lås och knivar
etc. samt beslag och maskindelar m. m. smidas
ofta på detta sätt och erhålla vanl. i ett eller
två slag den form de skola äga, med undantag
av att de omkring arbetsstycket uppstående
graderna därjämte måste avlägsnas. För större
arbeten användas ångdrivna hejare (å n
g-hejare), liknande ånghamrarna. — I de
egentliga fjäderhamrarna (bild 3) står

Bild 4. Anordning av hammarhuvudet vid
luftfjäder-hammare med en cylinder.

Bild 1. Ånghammare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jul 17 16:15:40 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdi/0272.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free