Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hand - Hand, släkt - Handalfabet - Handarbete - Handarbetets vänner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
443
Hand—Handarbetets vänner
444
Röntgenfotografi av en hand med ringar på ring- och
lillfingrarna.
mot h. är konkav, och i denna urskålning är
h:s innersta del, handloven el.
handroten (lat. carpus), till en viss grad infattad
(se 1 på bild). Därpå följer utåt
mellanhanden (lat. metacarpus’, se 2 på bild), som
sträcker sig till roten av fingrarna. På
gränsen mot fingrarna framträda vid böjda
fingrar mer el. mindre starka upphöjningar, k
noga r n a. Seniga strängar och blå (venösa)
blodkärl äro mer eller mindre tydligt
skönjbara genom ryggsidans hud. H:s motsatta
sida, flathanden, hålhanden (lat. vola
manus), saknar hår men är i stället synnerligen
rikt försedd med svettkörtlar. Av fingrarna
sträcka sig fyra i armens längdriktning,
medan tummen (lat. pollex) betydligt avviker åt
yttre sidan. Tummen har en i hög grad
rörlig mellanhandsdel, varigenom den kan ställas
i opposition mot h:s alla övriga fingrar. Av
fingerlederna (falangerna; tummen äger 2,
de övriga fingrarna 3 falanger; se 3 på bild)
äro de yttersta, de nagelbärande, kortast.
På dessa leders böjsidor har beröringssinnets
ändorgan nått en stark utveckling. På h:s
och fingrarnas och framför allt på
nagelledernas böjsidor är huden försedd med
koncentriskt och virvelformigt anordnade lister,
på vilka svettkörtlar utmynna (jfr
Fingeravtryck).
Handloven innehåller 2 tvärställda rader
småben (karpalben), 4 i varje rad, vilka
sinsemellan äro fast men dock rörligt
sammanbundna. Genom handleden förenas h. med
underarmen och kan härvid röras i två
varandra korsande riktningar: dorsalböjning och
volarböjning samt böjningar från sida till
sida. Mellanhandens långsträckta ben äro fem,
vart och ett motsvarande ett finger. Tummens
mellanhandsben är i mycket rörlig förbindelse
med motsv. handlovsben. De övriga fingrarnas
mellanhandsben äro däremot fastare
sammanbundna med handlovsbenen. De muskler, som
röra h. och fingrarna, ha sitt ursprung dels
inom underarmens, dels inom h:s eget område.
H:s rörelser gentemot underarmen samt
fingrarnas böjning och sträckning åstadkommas
genom sammandragningar av muskler, vilka
huvudsakligen tillhöra underarmen. E. Hgn.*
Hand, svensk frälsesläkt, känd sedan 1488,
urspr. från Kinds härad, Västergötland. Knut
Håkansson blev fogde över Sunnerbo härad
(Småland) 1556, hade 1563—65 viktiga befäl
under kriget med Danmark, blev fältöverste
och stupade 1565 i slaget vid Axtorna. Till
belöning för krigsbedrifter erhöll han godset
Hagelsrum (se d. o.). En av hans söner, A
r-vid Knutsson, upptog mödernenamnet
Drake och blev stamfar för den ännu levande
ätten Drake af Hagelsrum (se Drake). En
annan son, Håkan Knutsson H. (d.
1633), var ståthållare på Kronobergs slott och
blev g. m. Erik XIV:s oäkta dotter Virginia.
Ättgrenen H. utdog före 1656. Om Knut
Håkansson jfr Westling, »Det nordiska
sjuårskrigets historia» (i Hist. Bibi. 1879—80), och
K. H. Karlsson i Personhist. Tidskr. 1901.
Handalfabet, se Teckenspråk.
Handarbete tages vanl. i betydelsen
kvinnlig slöjd, ss. sömnad, stickning, virkning,
knyppling, spån- och bastarbete m. m., och är
i denna bemärkelse infört som övningsämne i
flertalet skolor för kvinnlig ungdom. I statens
samskolor (enl. 1905 års stadga) och i
kommunala mellanskolor är h. (med viss
inskränkning) obligatoriskt övningsämne. Jfr även
Konstsömnad. (Fr. Sg.)
Handarbetets vänner, förening med syfte
att konstnärligt utveckla det svenska
kvinnliga handarbetet, stiftades 1874 av Sofie
Lei-jonhufvud-Adlersparre, Hanna Winge och
Molly Rohtlieb. Föreningen föranstaltar
undervisning och produktion under konstnärlig
och yrkeskunnig teknisk ledning.
Undervisningen, i början meddelad genom kortare
kurser i Stockholm och landsorten,
förlädes tidigt till enbart huvudstaden och var
livligt besökt. F. n. (1928) omfattar denna
gren av verksamheten lärlingsskola för
nybörjare, skola för väv- och
handarbetslä-rarinnor samt för textila konsthantverkare,
yrkesväverskor och brodöser. Föreningens
konstnärliga produktion visade under sitt
första årtionde stark släktskap med äldre
svensk allmogeslöjd och högreståndskonst. I
etapper har den småningom nått fram till
fullt självständigt textilt konsthantverk.
Sedan 1918 äger föreningen för sina skolor och
verkstäder större fastighet på Djurgården,
inköpt för av K. m:t för ändamålet beviljade
lotterimedel. Den har under hela sin tillvaro
åtnjutit statsbidrag, f. n. 5,000 kr., och in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
