Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hamsun, Knut - Hamtramck - Hamun-i-Hilmend - Hamy, Jules Théodore Ernest - Han - Hanako, Ohta - Hanaskog - Hanau - Hanbaliter - Hanbjälke - Han-cheng - Hancock - Hancock, John - Hancock, Winfield - Hancornia speciosa - Hand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
441
Hamtramck—Hand
442
period. Småstadsskildringen »Konerne ved
vandposten» (1920) väckte mindre sympati;
med »Sidste kapitel» (1923) och
»Landsstry-kere» (1927) har H. åter hävdat sina
betydande egenskaper som skildrare av människors
karaktärer och öden. Från 1917 är H. bosatt
på gården Nörholmen vid Skien. H:s
världsrykte är i stigande. »Samlade romaner» av
honom föreligga i sv. övers. (1920—27). Jfr Kr.
Elster, »Illustreret norsk litteraturhistorie»,
II (1924); J. Landquist, »K. H.» (1917) och
»K. H. Sein Leben und sein Werk» (1927;
utvidgad framställning). J.L-t.
Hamtramck [hä’mträmk], industriort i
Michigan, U. S. A., förstad till Detroit; 87,800
inv. (1926). Automobilfabriker.
Hamün-i-Hilmend, träsksjö på gränsen
mellan Persien och Afganistan (se d. o., sp. 204,
och kartan, sp. 205).
Hamy [ami’], Ju 1 e s Théodore E
r-n e s t, fransk antropolog och etnograf (1842
—1908), dir. vid Musée d’ethnographie i
Pa-lais de Trocadéro (1880), prof, vid Muséum
d’histoire naturelle i Paris. Forskade särskilt
över Sydamerikas natur- och kulturfolk samt
mänskliga benkvarlevor från stenåldern.
Mest känt är hans tills, m. de Quatrefages
utgivna arbete »Crania ethnica» (2 bd, 1882).
Led. av sv. Vet.-akad. (1907). Rbg.
Han. 1. Se Han-kiang. — 2. En av
Kinas mest lysande dynastier, delad i två
hälfter: Tsien Han (förra Han) el. S i
Han (västra Han) regerade från 206 f. Kr.
till 9 e. Kr., då usurpatorn Wang Mang
be-mäktigade sig tronen för att 23 e. Kr. åter
störtas av Hanhusets prinsar, varpå följde
H o u Han (senare Han) el. Tung Han
(östra Han), som innehade kejsartronen till
221 e. Kr. Under kejsar Wu-ti (140—186)
inleddes förbindelser med v. Asien (jfr C h a n g
K i e n). Han-epoken var en tid av väldig
expansion av det kinesiska väldet såväl åt s.
som i Centralasien, varav också följde
buddismens införande. Under denna tid skedde
även en stark uppblomstring av litteratur
och vetenskap samt Kinas konsolidering till
en centraliserad riksenhet. B. Kgn.
Hanako, O h t a, japansk skådespelerska (f.
1882). H. är anställd vid kejserliga teatern i
Tokyo och har flera gånger besökt London
och Paris samt där med sin graciösa och
själfulla konst väckt beundran. G. K-g.
Hanaskog, gods i Kviinge socken,
Kristianstads län, nära Helgeån; 960 har, därav 300
har åker; tax.-värde 506,200 kr. (1927).
Näm-nes redan 1308, ägdes på 1500- och 1600-talet
av släkterna Walkendorff samt (kortare tid)
Ulfeld och Lindenow. Köptes 1827 av greve
C. A. Wachtmeister till Vanås och äges nu
av hans dotterson f. d. landshövdingen frih.
G. Louis De Geer.
Hänåu, stad i preuss. prov. Hessen-Nassau,
vid Kinzigs inflöde i Main; 38,375 inv.
(1925); järnvägsknut, industristad. Var
huvudort i forna grevskapet H. och fick
indu
striell betydelse från slutet av 1500-talet
genom inflyttade holländare och valloner.
Mycket betydande tillverkning av bijouterier i
guld, silver och platina; diamantsliperier,
fabriker för metallvaror, kvartslampor m. m.
Även livlig handel med trävaror, vin och
spannmål. I Altstadt ligger det forna slottet,
s. därom det av holländarna grundade,
regelbundet byggda Neustadt; hamn vid Main. —
H. var 1631—38 i svenskarnas besittning (jfr
R. Wille, »H. im Dreissigjährigen Krieg»,
1886). Napoleon slog vid H. 30—31 okt. 1813
en bayersk-österrikisk här under general
Wrede.
Hanballter, en av de fyra ortodoxa skolorna
inom den sunnitiska muhammedanismen,
stiftad av Ahmed ibn Hanbal (d. 855).
Denna riktning, islams mest fanatiska,
undanträngdes från 1400-talet av den mera
toleranta hanefitiska skolan. Från h. utgick
vahhabiternas rörelse i Centralarabien på
1700-talet. K. V. Z.*
Hanbjälke, byggnk., se Tak.
Han-cheng. 1. Stad i prov. Shen-si, Kina,
vid Huang-ho, omkr. 200 km n. ö. om
huvudstaden Si-an. I H. har Svenska missionen i
Kina sedan 1897 en huvudstation. — 2. Stad
i östturkestan, Kina, tätt invid Kaschgar;
kinesisk befolkning. I H. har Svenska
missionsförbundet en station med skola.
Hancock [hä’nkåk], stad i staten Michigan,
U. S. A., på Keweenawhalvön i Lake Superior;
7,527 inv. (1920). Är en huvudort för den
finska emigrationen. Säte för den
finsk-luterska Suomisynoden.
Hancock [hä’nkåk], John, nordamerikansk
politiker (1737—93). Var affärsman i Boston,
framstående oavhängighetsivrare och
delegerad för Massachusetts vid kontinentala
kongresser 1775—80 och 1785—86. Enär H. 1775
—77 var kongressens president, stod hans
namn ensamt under oavhängighetsförklaringen
av 4 juli 1776, då den först publicerades. Från
1787 var han guvernör i Massachusetts. V. S-g.
Hancock [hä’nkåk], Winfield Scott,
nordamerikansk general (1824—86). Blev
officer 1844, deltog i kriget i Mexiko, var vid
inbördeskrigets utbrott 1861 kapten och blev då
brigadgeneral vid de frivilliga. Han utmärkte
sig 1862 vid Antietam (sept.) och
Fredericks-burg (dec.), blev juni 1863 generalmajor och
chef för 2:a armékåren samt utkämpade, som
anförare för vänstra centern, den hårdaste
striden i slaget vid Gettysburg (1—3 juli
1863), där hans uthållighet väsentligt bidrog
till segern och han själv blev svårt sårad. H.
blev 1866 generalmajor i reguljära armén och
var 1880 demokratisk presidentkandidat mot
Garfield. — H:s änka utgav hans
»Remini-scences» (1887). Litt.: F. A. Walker,
»His-tory of the second corps» (1887) och »General
H.» (1894). V. S-g.
Hanco’rnia speciösa, Mangabeira, se K a u
t-schukväxter.
Hand (lat. ma’nus). Underarmens gräns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
