Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Handarbetets vänner - Handbila - Handborrning - Handbörd (härad) - Handbörd (kontrakt) - Handdelad - Handdocka - Handel - Handeldvapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
445
Handbila—Handeldvapen
446
registrerades 1904 som ideell
förening med ekonomisk
verksamhet. C. Wg.
Handbila, se Yxa.
Handborrning, se
Bergborrning och Borrmaskiner.
Handbörd, härad i Kalmar län,
utmed länsgränsen i v., skiljes i ö.
av en smal strandremsa (2 km)
från Kalmarsund s. om
Oskarshamn; 1.250.57 kvkm, 16,122 inv.
(1928). Socknar: Fagerhult,
Fågelfors. Högsby, Kråksmåla,
Långe-måla, Fliseryd. H. ligger på
Småländska höglandets ö. sluttning
och genomflytes av Emmån och
Alsterån. De inre delarna upptagas av
kuperad skogsmark, bergpartier, sjöar och
spridda odlingsbygder, medan ö. H. är en
jämn skogstrakt, där bygder och vägar
hu-vudsakl. följa rullstensåsarna. 13,043 har åker,
96.575 har skogs- och hagmark. Jordbruk,
trä-och pappersindustri (Fågelfors, Finsjö).
Betydande kraftverk vid Emmån. Järnvägar: se
kartan. Stationssamhällen: Högsby (omkr.
750 inv.), Berga (omkr. 600 inv.). Ingår i
Aspelands och Handbörds fögderi och domsaga.
Handbörd, kontrakt i Växjö stift. Omfattar
5 pastorat: Högsby och Fågelfors; Långemåla;
Fagerhult; Kråksmåla; Fliseryd.
Handdelad, bot., se Blad (bild 13).
Handdocka, se Jungfru.
Handel, i vidsträckt bemärkelse byte och
försäljning i allm., i egentlig bemärkelse det
yrke eller den verksamhet, som består i att
köpa varor för att åter sälja dem och som
uppkommer därigenom, att mellan
producenten och konsumenten uppträder en
mellanhand, som köper av den förre och säljer till
den senare. H:s uppkomst som självständigt
yrke innebär alltså en ytterligare utveckling
av arbetsfördelningen och framkallar
samfärdsel och varuutbyte ej blott mellan ett och
samma lands olika delar utan även mellan
olika länder och världsdelar, varigenom
överflöd och brist förekommas och det ena landets
invånare sättas i tillfälle att njuta av för det
andra egendomliga produkter. — Man
skiljer mellan grosshandel och minut- el.
detaljhandel alltefter storleken av den
kvantitet, som varje gång föryttras. Denna
skillnad är alltså ej att förblanda med h. i
stor och liten skala; i synnerhet i de större
länderna framträder alltmer en tendens att
driva även minuthandel i stor skala. Vidare
skiljer man mellan handel för egen
räkning, varvid köpmannen själv står
risken, och kommissionshandel eller
h. i eget namn men för annans räkning och
risk; inrikes och utrikes h., vilken
senare delas i import- och exporthandel
(h. mellan hemlandet och utlandet) och m e
1-1 a n h an del (som besörjer avsättningen av
ett främmande lands varor till ett annat
främmande land; mellanhandel, som blott föran-
leder varornas genomgång genom hemlandet,
vars verksamhet då är inskränkt till transport
och spedition, kallas tran itohandel);
aktiv och passiv h., allteftersom ett
lands eller en orts import- och exporthandel
drives med dess eget arbete och kapital eller
medelst utländskt sådant; direkt och i
n-d i r e k t h., allteftersom ett land självt säljer
till det land, som konsumerar dess produkter,
eller begagnar ett annat land som
mellanhand, i det att det förra föryttrar sina
produkter till det senare, vilket säljer dem till
det land, som konsumerar dem, o. s. v. —
Om penninghandeln se Bank, Börs
och Penningmarknad. D.D.
Handeldvapen. Alltefter olika fordringar
på verkan och lätthanterlighet
kunna h. indelas i gevär, karbiner och
revolvrar eller pistoler, a) Emedan gevären äro
avsedda för trupper, för vilka striden med h.
är huvudsak, böra de utöva största möjliga
verkan, och man ställer ej fordran på lätthet
högre, än att soldaten må kunna, utan att
över hövan tröttas, bära sitt vapen under en
dagsmarsch. Dessa fordringar uppfyller ett
gevär med en vikt av omkr. 4 kg och en
längd av 1,2—1,8 m. Geväret skall kunna
användas även som stötvapen, och det förses
därför med en bajonett (se d. o.). — b) Vid
karbiner är fordran på verkan något
mindre, emedan de ej utgöra huvudvapnet
för de trupper (rytteri, ingenjörtrupper,
artilleri och träng), som använda dem. Fordran
på lätthet är däremot större, och vapnet
gö-res därför kortare än geväret, vilket det f. ö.
fullständigt liknar. Karbinens längd är omkr.
1 m och dess vikt omkr. 3,2 kg. Den moderna
karbinens verkan är dock endast obetydligt
mindre än gevärets. — c) Vid enhandsvapnen,
revolver och pistol, är fordran ringa
på verkan men stor på lätthet. Vapnet är
näml, endast avsett till självförsvar för den
personal (officerare, underofficerare, spel,
sjukvårdsmanskap o. dyl.), som ej lämpligen
kan förses med gevär eller karbin. Det
väger omkr. 1 kg och är omkr. 0.24 m långt.
De första h. förekommo på 1300- och
1400-talet. De kallades dubbelhakar och
halvhakar (se bild 1 och 2 samt art.
HANDBÖRDS H°
Skala 1:750 000
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
