Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Handeldvapen - Handelsagent - Handelsattaché
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
449
Handelsagent—Handelsattaché
450
handkraft. För avfyringen skall däremot
alltid ett handgrepp erfordras, om vapnet
skall kunna användas som h. De automatiska
vapnen kunna vara av 2 slag, a) Med fast
pipa, i vilket fall det vanl. finnes en öppning
i pipan ett stycke från mynningen och i
förening med denna öppning en gaskanal, i
vilken en pistong rör sig fram och tillbaka. Då
kulan passerar öppningen, fortplantar sig
gastrycket genom denna in i gaskanalen, och
pistongen skjutes bakåt. Denna påverkar
sedan mekanismen, så att den öppnas, b) Med
rekylerande pipa, i vilket fall det är själva
rekylrörelsen, som åstadkommer mekanismens
öppnande. Vid båda systemen stänges
mekanismen genom en fjäder, som spänts vid
öppnandet. De automatiska vapnen medge
väsentlig ökning av eldhastigheten. I början
av 1900-talet väntade man snar övergång till
automatiska gevär, men sådan skedde ej.
Nya gevär ha antagits i Frankrike m/07—15
och Förenta staterna m/17, men båda dessa
äro vanliga repetergevär med lådmagasin.
Man har ansett, att vid ett så lätt vapen
som geväret en väsentlig stegring av
eldhastigheten skulle leda till alltför stark
upphettning av vapnet. I stället har man vid
sidan av repetergeväret, som ännu utgör
infanteriets huvudbeväpning, infört ett tyngre
automatiskt vapen, kulsprutegeväret,
ett slags mellanting mellan gevär och
kulspruta (se d. o.).
Enhandvapen utgjordes i äldre tider
av pistoler (bild 25—27), använda vid
rytteriet och förda i pistolhölstret (bild 28) vid
sadeln. Vapnet har undergått ung. samma
utveckling som geväret. Pistolens längd var
i början betydande, på 1500-talet nära 1 m,
men minskades sedermera; mycket små
pistoler av 7—10 cm längd och liten kaliber
kallades terzeroler. Ofta förekommo
pistoler med 2—4 pipor. I mitten av 1800-talet
avlöstes pistolen av revolvern (av lat.
revo’lvere, rulla om), vilken fick sitt namn
därav, att den bakom pipan har ett
cylindriskt kammarstycke, som roterar kring
en parallellt med pipan och under dess
förlängning lagrad axel. I kammarstycket
finnas urborrningar (vanl. 6) för patronerna, och
vid dess rotation komma dessa urborrningar
i tur och ordning rätt bakom pipan, varvid
skottet avlossas. Vid revolvern har alltså
repeterfrågan på grund av det ringa
gastrycket kunnat lösas väsentligt enklare än
vid geväret. Den första för krigsbruk
avsedda revolvern konstruerades 1828 av
nordamerikanske översten S. Colt (se d. o.). I
Sverige antogs 1871 för kavalleriet och 1879
för artilleriet en 11 mm revolver, system
Francotte-Lefaucheux, samt 1887 den s. k.
officersrevolvern (bild 29) av 7,5 mm kaliber,
i huvudsak liknande den förra. Vid de första
revolvrarna skedde kammarstyckets
kring-vridning, då hanen spändes. Därefter
genomfördes idén att låta såväl hanens spännande
som kringvridningen ske, då trycket fördes
tillbaka (självspänning), och slutligen
kombinerades båda dessa system, så att man
efter behag kunde använda självspänning
eller ej. — Revolverns största svaghet var,
att fogen mellan pipan och kammarstycket
ej kunde tätas, varför vapnet endast kunde
användas med mycket lågt gastryck och
sålunda fick ringa ballistisk effekt. Vid de
automatiska mekanismerna kunde denna
olägenhet undanröjas, och de automatiska
pistolerna, som i slutet av 1800-talet
började avlösa revolvrarna, kunde därför
göras betydligt kraftigare. De flesta
automatiska pistoler ha fast pipa utan gaskanal.
Slutstycket tryckes vid skottlossningen
tillbaka genom gastryckets direkta rekylverkan.
Detta system skulle vara omöjligt vid
kraftigare eldvapen (gevär och karbiner) på grund
av där rådande högre gastryck. Till de
automatiska pistolerna höra repeterinrättningar
av ung. samma slag som gevärens, ehuru vanl.
inlagda i kolven. I Sverige antogs 1907 en
av amerikanske ingenjören J. M. Browning
konstruerad 9 mm pistol med fast pipa (bild
30). Nedanstående tabell lämnar en jämförelse
mellan revolvern och pistolen.
Vapnets
vikt kg
Kulans
vikt g [-Utgångs-hastighet-]
{+Utgångs-
hastighet+}
m per sek.
Sv. 11 mm revolver m/71......... 1,17 13,o 165
Sv. 7,s mm officersrevolver m/87 O,so 6,7 223
Brownings 9 mm pistol........... 0,96 7,1 3 1 8
G. af W-dt.
Handelsagent, person, som åtagit sig att
för annans, »huvudmannens», räkning verka
för avsättning av varor genom att upptaga
köpeanbud, »order», till huvudmannen eller
att i dennes namn sluta försäljningsavtal och
som icke är anställd i huvudmannens tjänst
utan är självständig yrkesidkare med eget
kontor eller annan egen lokal för sin rörelse, dit
meddelanden ang. denna kunna sändas. Om
h:s rättsliga ställning gentemot
huvudmannen (plikt att iakttaga dennes intresse, rätt
till provision m. m.) samt om huvudmannens
förpliktelser på grund av h:s åtgöranden (att
fullgöra slutna avtal m. m.) se lag 18 april
1914 (lik en norsk lag 30 juni 1916 och en
dansk 8 maj 1917). Jfr Agent. C. G. Bj.
Handelsattaché, en vid beskickning eller
konsulat fäst tjänsteman, med uppgift att
inom sitt verksamhetsområde söka främja
hemlandets kommersiella och industriella
intressen. De första svenska h.-befattningarna
tillkommo i sammanhang med diplomat- och
konsulatväsendets omorganisation 1906. Man
skiljer mellan tre olika typer: sådana, som
utsänts som pioniärer för svensk
företagsamhet till avlägsna marknader, sådana, fästa vid
beskickningen i vissa mera betydande länder
för att förstärka dennas kommersiella
krafter, och sådana, som utsänts för att
tillvarataga en viss branschs intressen, s. k. fack-
IX. 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
