Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hantverkssocietet - Hantverksstämmor - Hantverksämbete - Hantzsch, Arthur - Hanveden - Hanväxt, Hanplanta - Han-yang - Han Yü - Hanö - Hanöbukten - Hanöeka - Haoma - Hapag - Hapale
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
533
Hantverksstämmor—Hapale
534
lertid uppstod mot 1700-talets slut även en
ny organisationsform med namnet h., näml,
ett representantskap för alla hantverkare i
staden. En sådan h. bestod av delegerade ej
blott för alla i staden till skråämbeten
hörande mästare utan även för de hantverkande
av borgerskapet, som ej tillhörde ämbete.
Dessa representanter valdes för en viss
period och kunde omväljas. Talmannen för
hantverksklassen inom borgerskapets äldste
skulle vara societetens ordf. Avgifter till
so-cieteten erlades av alla hantverkare i staden.
Dess uppgift var att gagna staden och det
hantverkande borgerskapet gemensamt.
Artiklarna, som reglerade verksamheten,
stadfästes av K. B. — I denna korporation torde
man kunna se fröet till de
hantverksföreningar, som vid 1800-talets mitt efter
näringsfrihetens införande efterträdde de gamla
ämbetena. -a-i.
Hantverksstämmor, allmänna, av
Kommerskollegium anordnade och genom statsanslag
bekostade sammankomster för
hantverksid-kare i olika delar av Sverige. De åsyfta att
genom föredrag, diskussioner,
specialutställningar och studiebesök i verkstäder och
museer på olika sätt verka utvecklande på
hantverket. Den första hölls 1919, den senaste
1921 (i Malmö med 800 deltagare). N. G. W.
Hantverksämbete. Under skråväsendets tid
var ämbete det vanliga namnet på
hantverksmästarnas sammanslutningar. Ämbetena hade
1) att reglera arbetstillfällena, kontrollera
arbetskvaliteten och vid behov gemensamt
anskaffa råmaterial; 2) att genom sina
förtroendemän utöva domar- och
skiljemanna-verksamhet; 3) att i förhållande till
ämbetsbröderna och deras anhöriga utöva
sådan verksamhet, för vilken i senare tid
sjuk-och begravningskassorna organiserats, samt
4) att utveckla känslan för
yrkessamhörig-heten. För att bli led. av ett ämbete
krävdes utom att ha varit lärling och gesäll (se
d. o.) även, att man avlagt av ämbetet
kontrollerat och godkänt prov. Några ämbeten
voro slutna, d. v. s. fingo endast räkna ett
visst antal led. I dessa var det naturligtvis
svårt att bli mästare; lättast var det för
mästarsöner och sådana gesäller, som gifte
sig med en avliden yrkesbröders änka. Trots
att de slutna ämbetena t. o. m. voro förbjudna
i skråordningarna, kunde de ej utrotas. Inom
vissa yrken fanns endast ett eller ett par
ämbeten i hela riket, därav vanl. ett i
Stockholm. Mästare i städer, som ej hade något
eget ämbete, voro inskrivna i och erlade sina
kvartalsavgifter till något av dessa ämbeten.
Ämbetena, som stodo under stark kontroll av
magistraten, hade flera förtroendemän. De
flesta av dessa valdes av mästarna själva. Ordf,
i ämbetet var åldermannen, som hade
många och tidsödande funktioner, bisittarna
voro åldermannens närmaste medhjälpare och
vid behov hans vikarier, skådemästarna
utövade kontroll vid utförandet av
mäster
styckena, lådmästarna voro ämbetets
representanter hos gesällskapen, och
ungbrodern var den, som skulle gå ämbetets
ärenden. Många protokoll och
räkenskapsböcker från olika ämbeten äro bevarade.
Bland ämbetenas lösa egendom märkas
deras lådor, vari protokollsböcker m. m.
förvarades mellan sammanträdena, välkommor av
silver eller tenn, som brukades vid
drickandet av de rituella skålarna, sparbössor, glas,
bägare, kannor, skriv- och
beseglingsutensi-lier. Jfr Gesäll, Gesällskap,
Hantverk och Hantverkssocietet. -a-i.
Hantzsch, Arthur, tysk kemist (f. 1857),
fil. dr 1880, sedan 1903 prof, i organisk kemi
vid univ. i Leipzig. H. har i ett stort antal
viktiga arbeten behandlat teoretiska problem
inom den organiska kemien, t. ex. frågorna
om indikatorernas konstitution, kvävets
stereokemi, diazoföreningarnas isomeri, samband
mellan konstitution och färgabsorption,
varvid han tillämpat fysikaliskt-kemiska
metoder. G. S-ck.
Hanveden, se Södertörn.
Hanväxt, Hanplanta, individ av en
dioik växt, som bär hanblommor.
Han-yang, stad i prov. Hu-pei, Kina, vid
Han-kiangs inflöde i Yang-tsi-kiang, mitt
emot Han-kou (se d. o.); 100,000 inv. Stor
industristad; säte för Kinas främsta järnverk;
arsenal med kanon-, gevärs- och
krutfabrikation; bomulls- och silkesspinnerier.
Han Yü, kinesisk författare (d. 824 e. Kr.),
som essäist en oöverträffad stilens mästare,
en av Kinas främsta författare. Entusiastisk
konfucian, riktade han oförfärade angrepp
mot den från tronen starkt gynnade
buddismen. Han hör sedan 1084 till de Konfucius’
efterföljare, som åtnjuta dyrkan i
Konhicius-templen. B. Kgn.
Hanö, klippö i Östersjön, genom Hanö sund
(4 km) skild från Listershuvud; 60 m hög.
Tillhör Mjällby socken, Blekinge. På ön
märkas två vackra strandvallar (på resp. 20 och
10 m höjd) från senglaciala och
Litorina-tiden. På v. sidan ligger Hanö fiskläge. Hamn
har byggts för statsmedel. 1906 byggdes ett
betongtorn för Hanö fyr;
livräddningsstation. E-n.
Hanöbukten, grund bukt av Östersjön,
utanför Kristianstadsslätten, mellan Hanö i n. och
Stenshuvud i s. Uppfylles av sandbankar, har
i n. bränningskust, kantas av flygsandsfält.
Hanöeka, se E k a (och bild 2 där).
Haoma, dets. som ind. soma (se d. o.), en
art Ephedra (se d. o.), en växt, varav beredes
en dryck, som spelar en central roll inom
kulten i den iranska religionen (mazdeismen
och parsismen). H. importeras av parserna
i Bombay från Persien och Afganistan. Den
renas, pressas, silas och drickes under ett
vidlyftigt ceremoniel. J. Ch-r.
Hapag, se H a m b u r g—A
merika-lin-j e n.
Hapale, se K 1 o a p o r.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
