- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 9. Gullberg - Hopliter /
541-542

(1928) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Harld Grenske (norsk konung) - 4. Harald Hårdråde el. Sigurdsson (norsk konung) - 5. Harald Gille (norsk konung) - Harald Hildetand (dansk sagokonung) - Harambašić, August - Harang - Harar (Harrar) - Harbin - Harbo - Harburg-Wilhelmsburg - Harcelera - Harcourt - Harcourt, Lewis

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

541

Harald Hildetand—Harcourt, L.

542

3. H. Gre n ske, d. v. s. från landskapet
Grenland (900-talet), var son till Gudröd
Björnsson, konung trol. i Vestfold. Hans far
dräptes av Gunhildssönerna. H. var g. m. Åsta
och far till Olof den helige. J. Schr.

4. H. Hårdråde el. H. Sigurdsson
(d. 1066), son till Sigurd Syr och Harald
Grenskes änka, Åsta. H. deltog i slaget vid
Stiklestad, där hans halvbror Olof den helige
stupade (1030). Han räddade sig sedan till
Bysantion och blev där anförare för
väring-arna. 1046 återvände H. till Norge och
erkändes som konung i Oplandene. Olofs son
Magnus erkände H:s lokala kungadöme. Då
Magnus dog 1047, blev H. konung över hela
Norge. Han fortsatte utan framgång Magnus’
krig mot danske kungen Sven Estridsen.
Inåt förde H. med stor kraft och duglighet
samlingsverket till avslutning. Einar
Tam-baskälver, vilken som fosterfar åt den
minderårige Magnus fört styrelsen i Norge och
gjort sig till den ledande mannen i
Trönde-lagen, röjdes ur vägen, och Oplandene måste
underkasta sig rikskonungadömet. 1066 drog
H. i härnadståg mot England men stupade
25 sept. s. å. i slaget vid Stamford bridge (se
England, sp. 850). J. Schr.

5. H. G i 11 e (d. 1136) var född på Irland
och son till konung Magnus Barfot. Han kom
till Norge mot slutet av Sigurd Jorsalafares
regering men måste då lova att ej göra
anspråk på Norges krona, så länge Sigurd eller
dennes son Magnus levde. Detta löfte bröt
H. doek strax efter Sigurds död (1130), tvang
då Magnus att avstå halva riket och blev
efter nya strider 1135 ensam konung i Norge.
Styrelsen fördes emellertid av stormännen,
enär H. själv var en odugling. H. dräptes
1136 av en ny tronpretendent, Sigurd Slembe
(se d. o.). — H. var g. m. Inge d. ä:s
sondotter Ingrid. O. A. ö. (J. Schr.)

Harald Hildetand (»Stridstand»), dansk
sagokonung, enl. isländska källor dotterson
till Ivar Vidfamne. Vid unga år utvidgade
han sitt rike, så att det omfattade
Nordtyskland och s. delen av Norden. Vid hög ålder
föll han i ett stort slag på Bråvallarna (se
Bråvalla hed) mot sin frände den svenske
konungen Sigurd Ring. Denna väldiga strid
bildar avslutning på hjältetiden i sagorna.
Se A. Olrik, »Danmarks heltedigtning», 2
(1910), och B. Nerman, »Det svenska rikets
uppkomst» (1925). E.W-én.

Harambasié [-bajitj], August, kroatisk
författare (1861—1911). Skrev flera
diktsamlingar, översatte mycket från andra slaviska
språk och verkade som publicist och politiker
för sydslavernas enande. A. A-t.

Hara’ng (fr. harangue), högtidligt tal;
uppstyltad, frasrik ordramsa. — Haranger a,
lovprisa, hålla tal till någon.

Harar (H a r r a r), stad i ö. Abessinien,
huvudstad i prov. H., på höglandet innanför
Brittiska Somaliland; omkr. 50,000 inv.; ö.
Abessiniens främsta handelsort. Staden
lig

ger omgiven av kaffe- och bananplantager på
sluttningarna av en granithöjd 1,905 m ö. h.,
är kringbyggd av hög mur och torn och till
det inre av muhammedansk-arabisk karaktär.
Av befolkningen äro de förut härskande h
a-r a r i av semitisk stam och ivriga
muhammedaner av schiitisk bekännelse. I övrigt
ut-göres befolkningen av galla och somalier, även
abessinier. — H. var tidigare en del av
sul-tanatet Adal vid Adenviken och blev 1521
sultanens residens samt nådde under
Muhammed III (1525—43) stor och för Abessinien
farlig makt. Införlivades med Abessinien av
Menelek II 1887.

Harbin, se C h a r b i n.

Harbo, socken i v. Uppland, Våla härad,
Västmanlands län, s. v. om sjön Tämnaren;
132,42 kvkm, 1,479 inv. (1928). Omfattar i
n., kring kyrkan, odlad slättbygd, f. ö. jämn
skogsmark och mosse. 2,602 har åker, 8.196
har skogs- och hagmark. Pastorat i
Ärkestiftet, Fjärdhundra n. kontrakt.

Harburg-Wilhelmsburg, stad i preuss. prov.
Hannover, vid Elbes förgrening invid
Hamburg; 105,765 inv. (1925). Bildades 1927 ur
de två städerna Harburg (72,905 inv.) vid
Süderelbe och Wilhelmsburg på själva
Elbe-ön. Stor oljeberedning (Harburg);
maskin-och skeppsbyggeri, textil- och gummiindustri;
kemikalier, petroleumraffinaderier
(Wilhelmsburg). Antalet arbetare i Harburg 1922 var
27,700. Sjöfarten är huvudsaki. import för
industriens behov. Järnvägsknut. — Harburg
var urspr. ett gränsfäste inom stiftet
Bremen, kom senare till Lüneburg. Gammalt slott.

Harceléra (fr. harceler), oroa, retas med.

Harcourt [arkö’r], gammal fransk adelsätt,
urspr. från Normandie, blev 1338 grevlig,
fick 1593 markisat och 1700 hertigvärdighet.
Godefroi d’H (d. 1356) bidrog kraftigt till
engelsmännens seger vid Crécy 1346. Henri
d’H. (1654—1718) var en framstående militär,
blev 1697 fransk ambassadör i Madrid och
beredde genom sin smidighet spanska kronans
övergång till huset Bourbon. Han var den
förste hertig d’H. Hertig Fr an q o i s
Eugène Gabriel d’H. (1786—1865) blev
franskt sändebud i Rom 1848, understödde
ministären Rossi, hjälpte efter Rossis död Pius
IX vid hans flykt till Gaeta men lämnade
sept. 1849 politiken.

Harcourt [hä’køt], L e w i s, viscount H.,
engelsk politiker (1863—1922), son till sir
W. V. H. Blev redan 1881 sin fars privatsekr.
och var sedan alltjämt dennes förtrolige
medarbetare. Han var 1904—17 (liberal) led. av
underhuset, var minister för offentliga
arbeten dec. 1905—10 (i ministärerna
Campbell-Bannerman och Asquith), därefter
kolonialminister i Asquiths ministär till maj 1915
och i dennes koalitionsministär (maj 1915—
dec. 1916) ånyo minister för offentliga
arbeten. Han blev 1917 pär (viscount H.). Inom
ledande politiska kretsar var den älskvärde
»Loulou H.» från barndomen sällsport popu-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu May 23 22:08:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdi/0345.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free